söndag 28 december 2008

Uppsala

I morgon (måndag) skall jag, Johanna och vovven ut på en liten resa till Uppsala.Vi gör dock en liten avstickare till Sthlm först och anländer till Uppsala på tinsdag.
Vi skall hälsa på Johannas pappa. Vi skall även besöka livetsord ryktas det om. Skall bli spännande, då jag aldrig varit i denna anrika gamla stad Uppsala.
Skall se om jag kan få bloggat lite när vi kommit fram. Ni bloggare som är från Uppsala, slå i väg ett mail till mig så kanske vi kan planera in en fika eller nått om tid finnes :)

lördag 27 december 2008

Sjuk

Idag har jag feber, och ligger i soffan helt förslappad. Men på något vis så kan man ändå vända det till något positivt, jag har spenderat denna morgonen helt åt Gud, lyssnat predikingar, bön, andlinga lovsånger. Det känns härligt.
Här här trevliga lovsånger/psalmer från Taize som jag gillar att sitta och avslappnat blunda till i min feberyra och känner en underbar frid och Guds närvaro trots min sjukdom. (Och när vi karlar har influensa då är det synd om oss) :)


En bra predikan

En bra predikan med Ulf Ekman som handlar om när det inte blir som vi tänkt. Tankvärda ord.

Här finns den:

onsdag 24 december 2008

Förtvivlan

Jag arma syndare. Nu sårar jag dig igen herre. Gång på gång faller jag. Arma människa. Jag är oförmögen att hålla dina bud herre. Jag kan inte inte, ibland vill jag inte ens följa dina bud.
Jag är trött på mig själv. Vem står ut med mig?

Psalm 65

"Syndiga gärningar är mig övermäktiga, du är den som sonar våra överträdelser.
Salig är den som du utväljer och låter komma dig nära, han får bo i dina gårdar.
Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel."

måndag 22 december 2008

Tomten

Kan vara värt att nu i dessa tomtetider påminna oss vem som ligger till grunden för detta.
Sankta Claus känner vi väl alla igen. Men vem var detta helgon?

"Nikolaus av Myra eller Nikolaus undergöraren född cirka 280 i Patara (senare Arsinoe), Lykien, död 6 december 343 i Myra, Lykien, var ärkebiskop av Myra i nuvarande Turkiet. Han vördas som helgon i Katolska kyrkan, Östortodoxa kyrkan och Orientalisk-ortodoxa kyrkan, med festdag 6 december. Han är även känd som Sankta Claus.
Många av de uppgifter som finns om Nikolaus liv går inte att helt värdera historiskt, utan intar stundom något legendarisk karaktär, fastän hans existens anses styrkt.
Han föddes i Lykien till kristna föräldrar. Legenden berättar att han som spädbarn avstod från att amma sin mor på onsdagar och fredagar, och att han föddes med en helgonlik personlighet som präglades av en vilja till avskildhet och tystnad. Efter att han blivit prästvigd av sin släkting for han till Jerusalem för att där bli eremit, men återvände så småningom till sin hemstad där han blev ärkebiskop.
Detta var strax före de svåra förföljelserna utbröt mot kristna, under kejsarna Diocletianus och Maximianus, och Nikolaus själv fick erfara de svåra tiderna genom att en tid sitta i fängelse.

Framför allt blev Nikolaus känd för sin givmildhet, och för att han vinnlade sig om att inte framhålla att han själv var givaren. När hans föräldrar dog skänkte han bort hela sitt arv till de fattiga, och han räddade tre döttrar till en skuldsatt man från att prostitueras genom att i tre nätter i rad kasta in en väska med guld till dem. Den senare berättelsen ligger till grund för dagens Sinterklaas, sancta Claus, jultomten."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nikolaus_(helgon)

God Jul önskar jag er alla.

lördag 20 december 2008

Deep shit

Här är lite tankar kring skapelsen och den fria vilja,syndens konsekvenser. Har tagit en del inspiration från Cs Lewis. Detta är ett inlägg som jag skrev på credoakademin förut.

Gud skapar individer med en fri vilja. Och det har lett fram till att vi är varelser som antingen kan göra rätt eller fel val i livet. Vi kan även göra fel val trots att vi vet om att vi borde göra rätt val (sedelagen, samt se Romarbrevet 7 “Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag”).
Somliga tror att det kan föreställa sig en skapad varelse som är fri men inte skulle kunna göra något ont. Men det kan inte jag föreställa mig, om någon har en frihet att göra bra saker så har denne även en frihet att göra dåliga saker. Och det är den fria vilja som gjort ondskan möjlig.
Varför gav då Gud oss en fri vilja? Jo trots att den fria viljan gav oss möjligheten att vara ond, så är det också den ända vägen till att älska och vara god. Om man inte kan göra det valet i sitt hjärta då kan man inte förstå en sann kärlek.
Eftersom Gud skapar en varelse som utvecklar förmågor han själv besitter. Nämligen förmågan att vara sin egen Gud, vilket Gud enligt skriften är.(Hur och varför kan jag inte greppa så jag dyker inte ner i det mer)
Men i denna frigörning från Gud så uppstår ett högmod. Jag vill vara förmer, ingen vet bättre än mig, inte ens den som skapar mig vet bättre än jag. Egentligen så ser jag inte det som att Gud skapar en värld där ondskan råder. Utan snarare är det en frukt av den splittring som uppstår i den skapades (människan)vilja.
Jag tror inte man kan leva i värld utan att genomgå det som människan enligt bibeln gått igenom. Annars skulle man älska Gud för att man skall älska Gud. Man har aldrig då sett några andra alternativ. För visst är dem alternativ att inte följa Gud lockande för oss. Att själv veta bäst och lyssna till sig själv. Att enbart följa sina drifter, känna sötman i sex, fester, droger, ljuga sig ur situationer osv. Att överhuvudtaget inte bry sig om några konsekvenser för det liv man lever och hur man beter sig mot sina medmänniskor.
Om man inte fått några val i livet att kunna välja sitt eget liv, då kan man heller aldrig på riktigt uppskatta att följa skaparen av hela sitt hjärta.
En värld full av automatiserade robotar är knappast värd att skapa. Den lycka som Gud har i skapelsen är att dem varelser han skapat väljer av egen fri att förena sig med Gud och enas i en extas av kärlek och glädje som övergår allt förstånd.
Givetvis visste Gud vad som skulle hända om det skapade varelserna använde sin frihet på fel sätt. Om Gud tyckte att detta universella krigstillstånd var värt priset för den fria viljan. Dvs. att skapa varelser som likväl kan göra goda eller onda gärningar istället för en leksaks värld där alla programmeras att likt robotar till en styrd vilja.
Jag tror Gud tyckte det var värt priset.

Sen skall jag försöka mig på en liknelse:
Om vi i framtiden bygger en robot där vi lyckas få den att kunna fatta egna beslut och skilja på rätt och fel, känna känslor ,empati osv , ha en egen drivkraft, ett jag..
Vi lägger ner det som finns i våran hjärna i roboten. Då kommer den att få en egen vilja, men ändå är roboten inte som oss. Det är alltid vi som skapt den. Och vet hur den är uppbyggd.
Men gör vi den redo för “allt” vi kan? Vill vi inte se vad den går för först? Man kanske inte låter roboten veta hur man tillverkar atomvapen tex.(Parallell till matrix, robotarnas revolt) Helt enkelt är inte en skapad robot mogen att veta allt vi vet, då vi inte vet vilka konsekvenser det kan få för oss.
Så kan jag se skapelsen av oss, givetvis kanske liknelsen är lite haltig, men hoppas ni förstår min poäng.
Gud skapar en varelse till sin avbild. Denna avbild gör ett val med den fria viljan. Detta val fick en konsekvens, nämligen att vi inte var mogna för den kunskap vi besatt.

fredag 19 december 2008

Alister mcgrath


Här är en kort intervju med Alister mcgrath. Sevärd!

onsdag 17 december 2008

Att dela kristi lidanden

"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får." (2 Kor 1:1-7)

Sen tar vi den första meningen på skriftens vackra orginal språk.

"eulogētos theos kai patēr hēmōn kyrios Iēsous Christos patēr oiktirmos kai theos pas paraklēsis"

Anledningen till varför jag valt att citera dessa rader är att jag känner mig så just nu, eller iaf önskar jag att jag på djupet kunde förstå vad Paulus menar.
Vi har haft en bönevecka i församlingen för människor som är mycket svårt sjuka, som har fått besked av läkare att döden snart väntar dem.
Men vi har tack vare Jesus löften att stå på. Döden är något som Jesus besegrat!
Men dem som är drabbade av detta lider såklart mkt, och mina problem blir så små och fjuttiga i jämförelse. Ofta är mina problem kopplade till det matriella tingen.
Så jag önskar att jag i kärlek kan lida med dem som är drabbade. Vi är en kristi kropp, när en del av kroppen lider så lider hela kroppen. Tyvärr fruktar jag för att det inte alltid är så bland oss kristna. Och det är ingen kritik, jag är sådan själv. Men vi får ta hand om varandra och på något sätt försöka i bön finna den kärlek och lida,trösta varandra på ett sådant sätt Paulus nämner i skriften.

torsdag 11 december 2008

Ett musik tips till



Glasvegas nya platta är makalöst bra. Här är en mycket bra låt som heter "Daddy's Gone"
Jag förmodar att dem flesta av er hört låten "Geraldine" på radion. Den är också mycket bra,

onsdag 10 december 2008

Renässansmusik

Då var det dags för lite spansk renässansmusik igen då. Här är två skivor som jag tycker ni skall lyssna lite på. Det är ljuvlig musik för öronen. Cristóbal de Morales och Ockeghem.

Renaissance Masterpieces: Ockeghem; Josquin; Morales

Morales: Music for Philip II

tisdag 9 december 2008

Skydda ditt hjärta

Alltså det hände mig nått som chockade mig precis. Jag brukar alltid lyssna på radio i mina hörselskydd. Och jag rattade in lite kanaler och valde att ratta in smyrnas radiokanal, som tyvärr sällan går att få in.
Men idag lyckades jag tajma in en predikan från Giliads församling och lyssnade på hela predikan.
Sedan var jag tvungen att sätta mig ner på en stol och tårögd samla mig. Den predikan var Guds ord rakt in i mitt hjärta. Varje ord i den predikan gick rakt in i mitt hjärta och beskrev i detalj hur jag känner mig.
Och jag har haft problem med en del saker i mitt liv som jag inte kan sluta med, jag faller i synd gång på gång.
Jag skall försöka återge vad predikan handlade om.

Vi måste vara rädda om våra hjärtan, dem är mjuka och sårbara. Vi måste inse att våra hjärtan är vår sista försvararställning. Vi måste därför skydda våra hjärtan mot allt lockelser och smuts som finns i världen.
Och predikanten drog ett exempel med världens smuts likt en leråker. Hur vi än vrider och vänder på det så kommer vi att bli smutsiga om fötterna när vi passerar åkern.Vi kan inte bara gömma oss från världen och blunda. Vi kommer att falla för lockelser som inte är av Guds vilja. Syndens natur är sådan i oss, men fötterna går att göra rent, men vi skall inte fastna och bada i leran.
Jesus säger att det räcker om vi tvättar våra fötter. Vi har blivit döpta och rena i den helige andes kraft i dopet. Men vi kommer att bli smutsiga om fötterna igen. När vi vandrar i världen så kommer detta ske. Vi är alla syndare och behöver en omvändelse varje dag. Detta visar Jesus i detta kapitel nedan. Varje dag skall våra fötter tvättas

Petrus sade: "Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter." Jesus svarade: "Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig." 9 Simon Petrus sade: "Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud!" 10 Jesus svarade: "Den som har badat, behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. (Joh 13)

Sedan så pratade predikanten om det vi fyller vårt hjärta med, vad fyller vi med oss varje dag? Är det Guds ord? Är det lovsång, låter vi den helige ande fylla oss? Det vi fyller oss med kommer också komma ur oss på ett eller annat sätt. Hjärtat är som ett stort kärl där allt vi matar oss med samlas, vissa saker kan vi gömma och försöka glömma,men tillsut kommer det vi gömt fram i ljuset.
I mitt fall så matar jag mig med porr, och annat skräp ibland, det är dåligt för mig, men ändå gör jag det. Det är lockande, mitt begär vill sådan som är dåligt för mitt hjärta ibland.
Det vi fyller oss med kommer att forma oss som kristna. Här måste vi göra ett val. Vill jag fylla mig med världens lockelser istället för Guds ord? Fyller vi oss med världens lockelser då kommer vårt hjärta att inte höra Guds röst tillslut. Vårt hjärta förhårdnar. Det finns en risk att vi alla kan hamna där.
Vi måste hålla våra hjärtan mjuka och välsmorda gentemot Gud. Och det kan vi endast göra om vi varje dag omvänder oss, och erkänner våra synder. Då tvättar Jesus bort smutsen på våra fötter.
"Endast dem renhjärtade skall se Gud"
Amen.

måndag 8 december 2008

Syndafloden

Bibeln är verkligen en svår bok ibland alltså. Det finns ett kapitel som jag länge skjutit åt sidan, jag vill inte veta av detta kapitel, jag i min västerländska syn på världen vill inte veta av ett straff som drabbat oss i forna dagar.
En del kristna idag tror att sydafloden på Noas tid var bara en lokal översvämning, och var begränsad till Mesopotanien. Jag tillhör den skaran som haft en ganska liberal inställning till syndafloden, jag har haft svårt att greppa att den skulle kunna vara global. Har även svårt att greppa det med djuren och den praktiska lösningen i arken. (Jag fattar det inte)
Men en lokal syndaflod ställer till med en del problem, spana in dessa punkter nedanför.
Vad anser ni kring detta? Ser gärna att ni ger era åsikter kring detta, då detta plågat mitt hjärta länge. Hur skall den tolkas? Bokstavligt? Eller är det symbolik?

¤ Om floden var lokal, varför byggde Noa en ark? Han kunde ha gått till andra sidan av bergen och undgått det? Det tog långt tid att bygga den, varför ödlsa så mkt tid på ett bygge när han kunde vandrat och undgått floden.

¤ Om floden var lokal, varför skicka Gud djuren till arken så att de skulle undkomma döden? Djuren kunde i stället flytt åt ett annat håll eftersom floden bara var lokal.

¤ Om floden var lokal, varför var Arken så stort nog för att rymma alla typer av ryggradsdjur som någonsin har funnits? Om bara floden bara var lokal kunde ju arken ha byggts mindre för dem lokala djuren. Eller som den första punkten, varför byggdes arken alls?

¤ Om floden var lokal, varför skulle fåglar har skickats ombord? Dessa kan helt enkelt ha flugit sin väg till ett berg.

¤ Om floden var lokal, och det människor som inte drabbades av floden. Undgick dem Guds dom angående synden?
Jesus pratar om Noa i Matt 24:37–39 Vad syftar han till? Verkar Jesus av den åsikten att floden var lokal?
"Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara." (Matt 24:37-39)

¤ Om floden var lokal, skulle Gud vid upprepade gånger brutit sitt löfte att aldrig skicka en sådan översvämning igen. För lokala översvämningar sker även idag.


Här finns mer intressant info :
http://gluefox.com/krist/syndaf.shtm

söndag 7 december 2008

Att vara otillräcklig

Otillräckligheten är en jobbig känsla. Den smyger sig på oss. Den vill få att inte duga som vi är. Den vill få oss att jämföra oss med andra. Otillräckligheten skapar en självömkan, vi tycker synd om oss själva. Vi vill få bekräftelse av andra för att bli glada igen. ”Se hur dålig jag är, se hur dåligt det går för mig och bra det går för alla andra, se hur lyckliga alla andra är, se hur perfekt den familjen är och så är inte våran.”
Men Gud säger något annat. Vi duger som vi är. Gud har inte skapat något förgäves. Alla är vi en del i hans skapelse. Men Otillräckligheten vill gärna få oss på fall. Bättre att kasta sin självömkan på Gud, med det vågar man ofta inte, varför? Där ligger svaret.

"Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?" (Matt 16:26)

fredag 5 december 2008

Tar ni anstöt?

Många av hans lärjungar som hörde det sade: "Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?" Jesus förstod att hans lärjungar var upprörda över detta, och han sade till dem: "Tar ni anstöt av det här? Vad skall ni då säga, när ni får se Människosonen stiga upp dit där han redan var" (Joh 6)

Jesus radikala budskap träffar människors hjärtan. En del blir bestörta när dem hör ordet predikas. Guds ord tränger rakt igenom vare sig man vill det eller ej. Det gjorde det även på mig innan jag valde att följa Jesus. Jag minns några ord som min krista kusin sade till mig. Orden han sade gick liksom rakt in i mig, men jag valde ändå att visa taggarna utåt, och avisade det som sades. Och man kan säga att jag inte ville veta av det, vem står ut med sådant prat liksom :)

Jag gillar verkligen dessa verser i Johannes, av någon anledning så skrattar jag alltid när jag hör Jesus säga dessa orden. "Tar ni anstöt av det här"
Jesus visar en ironisk humoristisk ton, men ändå är det allvar.

onsdag 3 december 2008

Paulus bön

Den här bönen som Paulus ber underbar är tycker jag. Det är så uppmuntrande och innehåller en härlig ödmjukhet inför Gud och behovet av sina medmänniskors bön. Vi behöver alla bönens hjälp i vår vandring att sprida evangeliet.

"Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör" (Efesierbrevet 6)

måndag 1 december 2008

Myten

"Precis som myten är större än tanken, är Kristi människolivade större än myten. Kärnan i kristendomen är en myt som är ett faktum. Dem gamla myterna om en döende Gud kommer från legendernas och fantasins sagolika drömmar. Men denna myt äger rum – på ett visst datum, på en viss och det får historiska konsekvenser. Vi går från myten om Balder och Osiris som dör utan att någon vet när eller var, till en historisk person som blir korsfäst under Pontus Pilatus. Den kristna berättelse om Jesus handlar en person vars avrättning vi kan datera ”ganska” exakt. Och det som denna man Jesus grundade har en kontinuitet som sträcker sig ända fram till våran tid.

Denne Jesus skrev ingen bok. Vi har endast berättande yttranden, varav det flesta är svar på frågor. Och när vi samlat dem alla kan vi sätta ihop dem till ett system.
Han predikade, men höll inga föreläsningar. Han använder paradoxer,ordspråk,överdrifter,liknelser,ironi,”kv ickheter”
Han yttrade maximer som liknar populära ordspråk; tas det bokstavligt kan det ibland motsäga varandra.
Han undervisning kan därför inte fattas med intellektet, den kan inte ”tas” som om den vore ett ämne. Om vi försöker göra det skulle vi finna honom som dem mest glidande av alla historiska lärare genom tiderna.

En person som bara var en vanlig människa och sade något sådant som Jesus sa skulle inte vara någon märkvärdig morallärare. Han skulle antingen vara sinnessjuk och på samma nivå som en som säger sig vara ett stekt ägg, eler skulle han vara djävulen själv. Det är du som måste ta ställning. Antingen var, och är, denne man Guds son, eller så var han en dåre eller något ännu värre… men vi skall inte försöka komma med något överslätande struntprat om att han var en stor vishetslärare. Den möjligheten har han inte lämnat öppen för oss. Det var inte hans avsikt."


Har precis läst ut Lewis bok "Den djupa glädjen" som innehåller en sammanfattning av Lewis verk. Det här blir det sista av citat från denna herre på ett bra tag (har blivit en del det sista) :)