söndag 24 april 2011

Glad Påsk!

Vi firar Herrens uppståndelses högtid. Det är då han besegrar synden och döden. Det är ett av de teman som jag har svårast att skriva om. Vad jag än säger är det otillräckligt...

Då är det bättre att låta kyrkan tala med sina egna ord. Här sammanfattar jag läsningarna från påsknattens mässa mycket kort (efter varje läsning och psalm ur GT följer också en kollektbön):
1) Gen 1:1-2:2 skapelseberättelsen, Ps 104:1-2a, 5-6, 10, 12-14, 24, 35c
2) Gen 22:1-18, Abrahams offer av Isak, Ps 16:8-11 i septuagintans version
3) Ex 14:15-15:1, Israel räddas genom Röda havet, i st.f. psalm: Mose segersång, Ex 15:1-6, 16-18
4) Jes 54:5-14, om Gud & Israel i ett äktenskap, påminnelse om Noa, förnyat löfte, av Ps 30:2, 4-6, 11-12a, 13b
5) Jes 55:1-11, om det nya förbundet, i st.f. psalm, Jes 12:2-3, 4bcd, 5-6
6) Bar 3:9-15, 3:32-4:4, en uppmaning att söka visheten, PS 19:8-11
7) Hes 36:16-17a, 18-28, om att Israel övergivit förbundet, men att Gud skall återsamla dem, och ge dem ett nytt hjärta, PS 42:3, 5bc, 43:3-4 eller Jes 12:4-6, eller PS 51:12-15, 18-19.
8) Rom 6:3-11, om att vi i dopet förenas med Kristus i hans död, för att vi skall kunna få del i hans uppståndelse, och leva för Gud, PS 118:1-2, 16-17, 22-23
9) I år (A) Matt 29:1-10, nästa år (B) Mark 16:1-8, 2013 (C) Luk 24:1-12, alla om kvinnorna vid graven.

Det är ganska långt ... Men det är värt att läsa och fundera igenom. Det är klart att fokus ligger på själva uppståndelsen, men den har så många lager av innebörder, så många dimensioner. Kanske sammanfattas det ändå bäst i en sång från 600-talet som man brukar sjunga så snart man tänt påskljuset och kommit in i kyrkan. Här följer en version i två delar:

Del 1 och del 2. Var inte rädd för att det är på latin - texten rullas upp i engelsk översättning vartefter.

onsdag 13 april 2011

Paulus och Barnabas gräl

"Barnabas ville att Johannes som kallades Markus också skulle följa med. Men Paulus hävdade att den som hade övergett dem i Pamfylien och inte stannat hos dem i deras arbete, den skulle de inte ha med sig. Det kom till ett så häftigt uppträde att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade över till Cypern" (Apg 15:37-39)

Detta kapitel är lite märkligt. Barnabas vill att Markus, skall följa med. Enligt traditionen så är denne Markus, den som skrev Markusevangeliet.
Det som fascinerar mig, är det faktum att Paulus och Barnabas verkligen blev riktigt förbannade på varandra. Varför förlät man inte varandra, och var så där kärleksfull som en kristen skall vara? Varför hade man så olika åsikter om denne Markus.
Ge gärna era tankar, om ni har mer "info" om detta märkliga gräl..

måndag 4 april 2011

Skriftens ögon!

Man får ju ofta höra från ateister. "Hur kan ni tro på syndafloden", "Hur kan ni tro på jungfrufödelsen" osv. Ja, hur kan vi tro på allt detta?

Skriften måste läsas utifrån religiösa ögon. Annars blir den tämligen feltolkad och märklig att läsa. Det innebär givetvis inte att icke troende inte kan läsa den. Detta är mer reflektioner kring "hur kan ni tro på ditten och datten"

Vi kan tex inte förklara hur Gud skapar världen, hur han med sitt ord formar materian ur intet till att bli något levande. Hur kan vi tro på detta, när vi inte kan förklara det? Är det ett mirakel vi tror på? Kan vi ens tänka oss, att någon inte existerar, och sedan helt plötsligt börja att existera ur intet?

Om vi applicerar detta tankesätt till andra fenomen i skriften då.
Vi kan inte se några spår efter en gigantisk flod med vetenskapens hjälp. Jag vet att det finns en del kreationister som vill göra gällande att det finns bevis. Men i det stora hela, så verkar denna händelse kräva något som går utanför vår förståelse. Dvs det är enorma mängder vatten. Det betyder att denna händelse måste ha gjorts av skaparen på ett sätt som vi inte begriper, och sedan tagit bort allt vatten med samma metod.

Vi kan inte bevisa att den helige ande finns, i annat fall kring subjektiva upplevelser av anden. Vi kommer inte kunna finna en "helig ande" molekyl i microskop, och påvisa "här är den helige ande"
Trots denna brist på bevis, så tror vi kristna, att vi är ledda av den helige ande. Dvs att det finns en dimension av vår tillvaro som vi tillfullo inte begriper, men ändå sträcker oss mot. Trons fundament tar sin början i detta strävande mot det okända. Man kastar sig likt ett barn som tar sina första simtag, ut i det okända.


Vi kan inte bevisa att synden finns som ett "ämne" eller något som vi kan undersöka. Synden är ju något som vi påstår att alla människor står under, men vi kan likväl inte bevisa dess existens med vetenskapens hjälp. Vetenskapen kan tala om för oss att vi har ärvt genetik som ligger till grund för vårt handlande. Men den kan inte ta upp det faktum att vi ärver en förmåga att inte kunna se Gud, eller att vi föds bortvända från Gud.
Att synden existerar är ju grunden för vår tro. Finns inte synden, så är Jesu offer på korset bara en i raden av meningslösa avrättningar.

Vi kan heller inte biologiskt förklara hur Jesus offer på korset, verkligen utplånar våra synder. Hur är detta möjligt rent vetenskapligt. Det går ju givetvis aldrig att mäta, om vi dels applicerar de punkter jag tagit upp tidigare med Guds existens, anden, synden, osv.

Likadant med Jungfrufödseln. Hur kan man tro på detta? Det är ju en absurd sak som inte kan förklaras med vetenskapen. Normalt sett, så brukar inte kvinnor som aldrig haft samlag med en man, bli gravida.
Så varför skall vi tro på en sådan här absurd sak i just fallet med Jesus

Skriften och tron går hand i hand.. Utan trons ögon, så kan vi inte förstå något alls. Utan dessa ögon, så blir skriften löjlig och helt absurd. Allt går tillbaka till den första händelsen, där Gud skapar materian ur intet. Kan man tex tro på en Gud som skapar allt ur intet, men samtidigt inte tro att denne Gud kan göra en gigantisk flod över hela världen, eller få en kvinna att bli gravid utan sexuell inblandning. Ja där börjar vi närma oss vad hela min poäng handlar om.

Allt som Gud gör går bortom vår förmåga. Vi kallar det mirakel.. Skapelsen, floden, dopet, den helige ande är alla saker som går bortom vår förmåga att greppa. Men skriften säger, att med den evige skaparens hand, så är detta möjligt. Jag kan inte förklara med vetenskapen att min tro är sann, och mitt möte med Gud verkligen har inträffat. Betyder det att det inte har hänt? Vari ligger min övertygelse? Vart börjar den?

Avlat såklart

För första gången på riktigt länge, så känner jag inspiration att skriva ett inlägg.
Jag fyllde ju (hipp hipp hurra) 30 år igår.. Och fick en intressant bok av min käre svärfar.
Göran Häggs bok "Gud i Sverige"

Boken handlar om olika skeenden i Sveriges religiösa historia, och tar sin börjar i Asatron, och förs sen vidare till det kristna intåget. Nämligen det katolska.
Den tar upp många aspekter av den katolska kyrkans ungdom i Sverige som kanske i sig är värda att skriva ett inlägg om. Men vi får veta att hur kungar politiker resonerade och även hur vanligt folk uppfattade den nya katolska trons intåg.

Jag tänkte belysa avlataten, och varför man egentligen använde detta laddade begrepp. Ofta får man ju som protestant höra om den förfärliga avlaten som katolikerna sysslade med, som Luther räddade oss ifrån.

Jag tycker Hägg förklarar historien bakom på ett ärligt och ödmjukt sätt.
Det börjar ju dels med att det nya kristna missionärerna började lära det svenska folket bibelns budskap. Man kom med ett budskap om kroppens återuppståndelse efter döden. Det kristna budskapet kommer med en strikt moral, där den som ser på en annan kvinna med åtrå, har begått äktenskapsbrott. Och där Jesus kristus har dött i vårt ställe för vår oförmåga att leva ett moraliskt rätt liv inför Gud.

Jesus är också rätt tuff mot "rika" människor. Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.
Eller berättelser om den rike mannen, som frågar vad han skall göra för att få evigt liv, och svarar att han skall sälja allt han äger. Vi ser även hur lärjungarna levde i Apostlagärningarna, där man sålde allt man ägde till förmån för kyrkan.
Det fanns därför i Sverige, rika människor som var rädda för att gömma sin rikedom. Man gav därför kyrkan stora rikedomar/marker i tron att man skall nå evigt liv. Det fanns de som gav kyrkan allt det hade, i tron om att de skulle nå saligheten.
Det betyder att det uppstod ett sorts behov att skriva ett slags kvitto på detta. Där kyrkan på något vis godkänner en gåva som "rättfärdig" inför Gud. Detta kvitto kallas "avlat".
Det är ju ganska enkelt att tänka sig att de rika "köper sig" en biljett till himmelriket. Men betänkt ändå hur svårt det är att ge upp sin rikedom. Det var nog inte enklare då, än vad det är i dag.
Guds ord gäller trots allt, det är svårare för en rik att komma till himmelriket. Då kan man ju tycka att de tär bättre att ge bort sina tillgångar än att samla dem på hög.
Avlaten har dock aldrig varit något man får syndernas förlåtelse från. Traditionellt talar man om att avlaten ger "efterskänkande av de timliga straffen", vilket bygger på en äldre tankegång där varje synd gav ett visst antal år i skärselden och en avlat kunde minska antalet år för en själv, eller den avlidne person, som man skänkte avlaten.
Det betyder alltså att rika människor som blivit kristna, inser hur mycket man försakat som rik, och får då botgöring att ge kyrkan delar av sina rikedomar.
Det är väl på denna punkten som katolska kyrkan skiljer sig mot en del evangeliska grupper. Vi tror exempelvis att om Hitler skulle omvända sig innan kriget tog slut, så skulle han behöva göra bot för det han ställt till med. Medan man i andra samfund menar att det räcker att omvända sig så har man del av saligheten, och får spendera en evighet med män som Hitler. Vi ser dock annorlunda där.

Det som många kritiserade kyrkan för, är just just missbruket av dessa avlater. Luther reagerade ju på hur långt man dragit denna eftersänkning av straff i skärselden. Man kunde tex köpa avlatsbrev åt sina släktingar. Den reformatoriska propagandan hävdade att katolikerna köpte syndernas förlåtelse, medans det i själva verket var "efterskänkande av de timliga straffen" i skärselden.
Så vitt jag förstår det, så erkänner kyrkan att det förekommit missbruk, men själva metoden är inte felet.
Enlig wikiedia så avskaffades penningavlaten redan vid det tridentinska kyrkomötet på 1500-talet.

Det är dock är väldigt intressant debatt om vi ser till dagens rika kapitalistiska samhälle. Det finns kyrkor som har en väldigt "stram" ekonomi, om inte annat just katolska kyrkor i Sverige, som har en väldigt begränsad ekonomi.
Men det är väl o andra sidan en balansgång i mycket makt kyrkan vill göra anspråk på. Man är väl kanske rädd för den propgaganda man hade emot sig från protestanter. Man kanske därför har tonat ner detta. Men i själva verket så kanske detta förhållningsätt skickar rika människor till helvetet. Jag tror på Jesu ord där kring svårigheten för en rik att komma in..