måndag 27 juni 2011

Kapitel 3 i 1 kor...

Jag läser vidare... 1 kor 3:

Och jag kunde inte heller tala till er, bröder, som till andliga människor, jag fick tala till sådana som var kvar i sin köttsliga natur, till spädbarn i Kristus. Jag gav er mjölk, inte fast föda; den tålde ni ännu inte. Och ni tål den inte heller nu eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. För om det finns ofördragsamhet och strid hos er, har ni då inte kvar er gamla natur och lever på vanligt mänskligt vis? När den ene säger: "Jag hör till Paulus", och den andre: "Jag hör till Apollos", är ni inte då som alla andra? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete.

Jag läser vidare...

I det första kapitlet anger Paulus tonen i, och ärendet för, sitt brev. Efter den för sammanhanget retoriskt korrekta inledningen, där han anger relationen mellan honom själv och läsarna, talar han om splittringen i församlingen, och ställer den mot Kristi kors och Guds Vishet. Han gör det med tydliga allusioner till profeterna. Det är den tolkningsbotten som jag kommer att använda för att förstå resten av brevet - han skriver ett brev och inte t.ex. en tidning med skilda notiser utan något tydligt inbördes sammanhang.

Låt oss titta litet närmare på kapitel 2:

söndag 26 juni 2011

Jag tittar närmare på resten av kapitlet 1 kor 1

Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror.

lördag 18 juni 2011

Jag kom inte så långt

Jag brukar ibland försöka att läsa något ur bibeln litet mer noggrant, och tänka igenom vad som står där, och vad som menas... Av någon anledning kom det för mig att jag skulle läsa Paulus första brev till de kristna i Korinth. Jag har ofta en känsla av att en del kristna mest läser enstaka verser, och då helst ur romarbrevet, 1:a korintierbrevet, galaterbrevet eller efesierbrevet. Jag har aldrig hört dem referera till breven som helhet, utan alltid till korta brottstycken. Ofta har jag haft svårt att förstå hur de burit sig åt för att komma till de tolkningar de gör, men det får vara en annan historia. Jag började läsa (vers 1-3):
Från Paulus, genom Guds vilja kallad att vara Kristi Jesu apostel, och från vår broder Sosthenes till Guds församling i Korinth, till dem som helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga tillsammans med alla dem på varje plats som åkallar vår herre Jesu Kristi namn, deras och vår herre. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
Paulus är inte ensam, utan har med sig Sosthenes. Han menar att de kristna i Korint är i gemenskap med alla andra kristna på alla andra platser. De har något gemensamt - att de kallats att vara heliga!

lördag 11 juni 2011

Lidande?

Visst är det lockande att tänka sig en värld utan lidande, som är helt perfekt. En värld där vi inte ens kan ramla, och Gud hindrar varje människas felsteg. En värld där ingen kan skadas..
En värd utan jordbävningar och andra katastrofer.