måndag 15 november 2010

Att förlora Gud


Här är en text att meditera kring. Skriven av Wilfrid Stinssen.

"Varje kristen borde låta sitt liv präglas av Maria." "Den dunkla nattens djupaste smärta, att förlora Gud, har Maria genomlidit, tillsammans med Jesus … Maria vet hur det känns när man förlorar Honom, som utgör hela livets mening. Genom att hon själv har gått igenom den mörkaste av alla nätter, kan hon vara en stjärna för alla som på sin vandring mot Gud brottas i trons mörker."

Picture from this site

söndag 14 november 2010

När, var och hur blev Den Heliga Skrift BIBELN

Jag blir emellanåt en smula förbryllad över hur en del kristna använder bibeln. De förefaller tro att det de gör kommer väldigt nära vad de första kristna gjorde, men med den skillnaden att dessa hade apostlarna att fråga direkt. Det jag menar är att man slår upp verser som en sorts facit, dvs. betraktar bibeln som en sorts instruktionsbok som rymmer allt vi behöver veta i religiöst hänseende. Det leder vidare till att man anser att också de tidigaste kristna fabulerade när man inte anser att det som de lär är i överensstämmelse med den egna tolkningen. Man menar med andra ord att sanningen finns i bibeln, och att allt som inte finns där måste tas med en nypa salt, eller prövas mot den tro och tolkning som man själv har.

Jag undrar om det verkligen var tänkt så, så låt oss titta efter litet grand. Jag har inget anspråk på att beskriva något fullständigt. Men jag gör här en liten genomgång av vad vi vet.

GT. Större delen av vad man i dag kallar den hebreiska bibeln ordnades på 500-talet f.kr. Det är sannolikt få tillägg till de texterna, men de förekom i flera versioner. De tre huvuddelarna går litet in i varandra, och ingen av dem ansågs vara komplett. Lagen var dels bara delvis nedtecknad, och behövde därutöver en tolkningstradition. Det verkar ha varit så från början, vi vet att det var så på Jesu tid, och det är så bland judarna i dag. Profeterna var nog den i viss mening mest avslutade delen. Den innehåller tolkningar av lagen, men också förutsägelser, och, framför allt, det utvalda folkets historia, och hur Gud leder sitt folk - dvs. Gud är verksam i genom historien. På Jesu tid fortsatte man att skriva om hur Gud leder sitt folk, och det var också en del av den heliga, eller gudomliga, historien. Den tredje delen, skrifterna, innehåller alla sorters visdomar, som ofta är av mer allmänt slag. Den fortsatta historieskrivningen kombinerades med sådant material, så den hamnade i denna avdelning. En hel del av materialet var berättelser om sådant som låg långt tillbaks i tiden. Daniels bok är t.ex. lätt att datera, eftersom han får med bra detaljer om vad som hänt fram till mitten av 160-talet, men gissar fel i sina förutsägelser om den omedelbara framtiden. Under Jesu tid förefaller det säkert att åtminstone esséerna fortsatte produktionen, men att de inte var ensamma...

Under apostolisk tid vet vi att kyrkan snabbt blev grekisk, och att man använde LXX, dvs. inklusive de böcker som i svenska bibeln kallas apokryfiska. Redan bakgrunden till att man utsåg de sju diakonerna säger att det grekiska inslaget var betydande, och alla diakonerna bär grekiska namn. NT:s författare citerar konsekvent LXX, också där texten skiljer sig markant ifrån den hebreiska versionen. Att som modern kristen föredra den hebreiska versionen innebär alltså en markant skillnad mot de flesta av de tidiga kristna, och mest markerat mot NT:s författare. Som skrift fanns bara GT, men den var knappast var mans egendom. När de kristna kastades ut ur synagogorna fortsatte de att läsa GT, och vartefter de fick tag på olika andra skrifter även dem. Läsningen skedde inom ramen för gudstjänsterna. Det innebar inte att man inte skulle ha debatterat skriftställen, men man var tvungen att lära sig dem utantill, och det gjorde man eftersom lagen & profeterna systematiskt lästes igenom en gång per år, medan psalmerna användes kortare cykler och resten användes litet mindre ordnat. Fördelen med det systemet är att de direkt känner igen alla likheter, citat och allusioner - något som moderna kristna ofta är främmande för och ifrågasätter. Ingenting tyder på att de för sin kristna tro använde skrivet material, eller den heliga skrift, på något sätt som liknar vad vi ser i dag.

När apostlarna dog innebar det inte någon större skillnad i de flesta församlingar, eftersom de i alla fall inte kunde vara närvarande på alla platser. I stället leddes församlingarna av personer som var utsedda av apostlarna, och dessa personer utsåg i sin tur nya medarbetare och ledare. Det verkar som om man så småningom hade de 4 evangelierna och de flesta av Paulus brev på många platser, men de mest efterfrågade ledarna och lärarna var de som själva hade gått i lära hos någon apostel. I nästa skede, dvs. under 100-talets senare del, vände man sig i första hand till de församlingar som var grundade av apostlar, och det är tydligt att Rom hade en särställning bland dem. Anledningen var att man ansåg tron särskilt bevarad där genom apostlarnas särskilda förböner. Med församlingarna förstås ledarna. Redan före år 100 skriver Clemens av Rom med samma auktoritet, och i samma stil, som Paulus till Korint, och förväntar sig uppenbarligen att bli åtlydd. Senast år 110 skriver Ignatius av Antiokia med apostolisk auktoritet till flera församlingar, men underordnar sig Rom. Vi är långt ifrån att ha något som liknar dagens bibel, och ännu längre ifrån att använda den som vi ser det i dag.

Nästa period gör jag längre: ca 200 - ca 600. Nu fanns det inte längre någon med personliga minnen, men de texter som man läste innefattade ibland nästan de som vi har i NT, om än i allmänhet med något tillägg, och med någon bok borttagen. Mot slutet av 300-talet kände man behovet av att tala om vad man skulle använda i liturgin, och vad som man hänvisade till andra tillfällen. Det hade förekommit listor tidigare, men nu ville man göra det noggrant. En bidragande orsak kan vara uppfinningen av codex, dvs vår moderna blädderbok, som var mycket lättare att hantera än rullar - inte minst därför att rullarna hölls öppna så att man skulle kunna fortsätta på samma ställe vid nästa gudstjänst. Man kom med olika förslag, men hänsköt frågan till Rom för att få en större enhet. De böcker som valdes skulle uppfylla kriterierna att de var skrivna av apostlar eller deras omedelbara medarbetare och att de skulle återspegla den tro som kyrkan lärde. Bibeln var alltså, för dem som bestämde, inte grunden för tron, utan en återspegling av tron. Under 600-talet finner vi de sista avvikande listorna över vilka böcker som skulle vara med. Det är ganska långt ifrån den bibelsyn som ofta möter i dag...

Nästa period, 600-1500, kan karaktäriseras av ett visst lugn. Visst fanns det fortfarande en debatt om vilka böcker som skulle ingå i bibeln, men den fördes endast mellan lärda personer, och fick aldrig något genomslag. Praktiskt sett fanns det biblar i klostren och i de större kyrkorna, men framför allt i de små kyrkorna hade man, dvs. prästen, i första hand en mässbok, en bok med tidegärden och en bok med läsningarna ur bibeln dag för dag. Det var en del av hans utbildning att skriva av, och göra sig sina egna exemplar. För att få en komplett bibel var man oftast tvungen att vända sig till ett kloster eller en stor kyrka, och betala en person som skrev av alltsammans, inklusive papper och bläck, så det var en ganska stor investering. Ur vårt perspektiv fanns nog hela bibeln ändå där, men den var "sönderklippt" så att ett stycke fanns som läsning för en dag, och nästa stycke för en annan. Tolkningsmässigt kan man enkelt säga att bibelns viktigaste uppgift var att vara en del av gudstjänsten, och att den användes som stöd för att uppmana folk att leva ett moraliskt liv och att sätta sitt hopp till Kristus, och det eviga livet. Det folk använde mest var böner, meditationer & andakter och sakramenten.

Ca år 1500 hade de första böckerna kommit ur trycket. Många av dessa var religiösa, och flera av dem var biblar, men upplagorna var små, och de var fortfarande mycket dyra, även om priset sjunkit så pass att alla församlingar kunde skaffa en egen bibel. När reformatorerna myntade "sola scriptura" betydde det mest att de avvisade kyrkans auktoritet och dess traditionella lära som man bevarat från apostlarna, och satte sin egen tolkning främst. I praktiken satt man emellertid fast i gamla tankemönster, så det mesta av vad t.ex. Luther lär är ganska katolskt. Vidare insåg man att tolkningarna gick hur som helst om vem som helst tog sitt stycke och predikade det. Svaret var att man tog de gamla nödvändiga begreppen och omdefinierade dem. Vad menas t.ex. med kyrka? Man försökte också att göra om kanon, dvs. listan över böcker som skulle vara med, och lyckades med att ta bort en del av det grekiska materialet ur GT, medan motsvarande försök med NT mötte för stort motstånd. Fortfarande var det inte tal om att var och en skulle kunna läsa och tolka själv, utan den som motsatte sig den tolkning som var bestämd för den plats som han eller hon bodde på förlorade ofta huvudet. För vanligt folk gällde läsningen i gudstjänsten, prästens predikan, katekesen och psalmboken.

Så skulle det förbli fram till mitten av 1800-talet i Sverige, och ca 100 år tidigare i norra Frankrike, Benelux, England och Amerika. Det var då bibeln blev var mans egendom, och läsarrörelserna uppkom. Fram till dess fanns det alltid en auktoritet som tolkade... Det var också nu som idén om att man genom att läsa bibeln kunde komma förbi kyrkan, och återgå till den rena apostoliska tron fick större spridning. Den hade visserligen funnits på sina håll redan på 1500-talet, men splittringen blev stor redan då, och i längden kunde ingen makthavare tolerera det, så var och en av dem valde en modell som fick bli gällande inom det egna reviret.

Så långt historien. Men vad är den konkreta innebörden av det? Hur har det blivit en sådan självklarhet för många kristna i dag? Vad innebär det för det kristna livet i deras sammanhang?

tisdag 9 november 2010

En reflektion till

Denna gång tänkte jag vända och vrida på en text som många finner samtidigt svår och lätt att tolka. Inledningen till Evangeliet enligt Lukas.

Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga.

Vad kan han tänkas mena med att "många sökt att ge en samlad skildring"? Vilka är dessa, och hur har de gjort? Vad innehåller deras skildringar? Vi vet inte, men vi antar att åtminstone Markus var före, men fanns det fler?

"Så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare". Det förefaller alltså vara folk som försökt att sammanfatta och sprida vidare det som apostlarna berättat. Det verkar ju inte otroligt. Det glada budskapet spreds mycket fortare än vad endast apostlarna hade klarat av. Samtidigt står det klart att de centrala figurerna är "dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare", dvs. apostlarna. Det är deras förkunnelse som sprids, och nu har Lukas tagit sig an uppgiften att dra sitt strå till stacken.

Han skriver till Theofilos, som vi inte vet om det är en uppdragsgivare eller finansiär, eller om det är var och en av oss som är "vän till Gud". Ärendet är att läsaren skall "förstå att de upplysningar som du har fått är tillförlitliga. Vad kan menas med det? I antiken betraktade man normalt ett muntligt vittnesmål som mer trovärdigt än en skriven text. Varför skulle denna text vara mer trovärdig än om författaren själv skulle åka över och intyga det riktiga? Vi vet inte, men det kan ha med ett redan upparbetat förtroende att göra.

"efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det" Han har alltså gjort efterforskningar. Vi kan utgå ifrån att han talat med så många söm möjligt. Sannolikt med de flesta av apostlarna, med Maria, liksom med andra som varit med från början. Men hur kommer det sig då att han har det mesta av historier kring Jesus gemensamt med Markus? Litet kring Jesu barndom kan han ha fått ifrån Maria, men varför verkar det som om han lånar resten? Vad är det för undersökning han gjort egentligen? Har han mest skrivit av, och bara lagt berättelserna litet tillrätta - dels i någon ordning, och dels genom att slipa bort humöret hos Jesus och Petrus, samt att lägga till förklaringar av judiska seder och bruk? Vad för värde har det egentligen? Hur skall det kunna övertyga Theofilos? Läser man resten av evangeliet hittar man en klassisk antik biografi: en mirakulös födelse (gärna med en gudomlig härstamning), ett liv fyllt av segrar eller visdom och en ärofylld död - i detta fall uppståndelse. Var det det som behövdes? En uppställning som var välbekant? Är det vad som menas med "i rätt ordning"?

Läser vi både evangeliet och apostlagärningarna finner vi att de båda följer ett bestämt mönster. Vid en första anblick verkar apostlagärningarnas första del handla om Petrus, och den andra delen om Paulus. Men det finns ett mönster till. Evangeliet beskriver Jesu barndom och början av hans verksamhet i Galiléen. I nästa del beger han sig ut bland judarna också i Judéen, för att nå fram till målet i Jerusalem. Huvudpersonen är självklart Jesus, och det handlar om att föra ut budskapet till Judarna. I apostlagärningarna ser vi samma mönster, det börjar med kyrkans födelse i Jerusalem, och bland judarna, och berättelsen tar sig stegvis ut i världen, med målet i Rom. Det är den Helige Ande som är huvudpersonen. Rom är symbolen för att nå till världens centrum, och därmed ut i hela världen, liksom Jerusalem är judarnas centrum, varifrån man når alla judar.

"Rätt ordning" är alltså inte med nödvändighet tidsordning, utan en pedagogisk ordning, som visar oss hur Gud når fram till oss alla. Ibland måste man se helheten för att kunna se delarna...

tisdag 2 november 2010

Bibelreflektion

Jag tänkte titta på några bibelställen, och se om det finns saker i dem som kanske inte framgår alldeles omedelbart. Först ut är inledningen till Lukas 19; verserna 1-10.

Han kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: "Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem."

Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: "Han har tagit in hos en syndare." Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: "Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt." Jesus sade till honom: "I dag har räddningen nått detta hus - han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det."

En första observation är Jesu slutord. De säger två saker. Dels att synderna är förlåtna (räddningen har kommit), och dels att Jesu uppdrag inte är att rädda de redan rättfärdiga, utan för syndare. Det temat finns också på annat håll...

Nästa observation är att han ansågs vara syndare. Det säger inte att de andra ansåg sig vara syndfria, utan att han genom att ta anställning hos, och därmed umgås med, hedningar bröt gemenskapen med folket. Det var alltså en av de värsta synderna: att bryta gemenskapen.

Sedan är det uppenbart att han var angelägen om att åtminstone få se Jesus. Han tog med glädje emot honom i sitt hem. Att äta tillsammans var ett mycket starkt tecken på gemenskap.

Vi ser också att Jesu ord om räddning kommer först efter att han lovat att göra bot, och försöka att ställa saker till rätta.

Till slut kan vi notera att han klättrade upp i ett träd för att kunna möta Jesus. Här finns kanske en poäng för oss. Kanske vi behöver göra något liknande i någon mening. Kanske är trädet för oss i så fall korsets trä...