fredag 24 december 2010

God Jul

Detta är en tid, då vi får tillfälle att reflektera litet över att Gud kommer till oss. Han vill vara oss nära. Men vi har svårt att förstå riktigt hur nära, även om den heliga skrift är tydlig:

Johannes 5:4-5
Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. 5Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.

Vad menas med att bli kvar i honom? Paulus ger svaret på många ställen. Kristi kropp är kyrkan.

Men hur skall man då bära sig åt för att bli kvar i honom? Är det bara att betala medlemsavgiften? Kanske inte... Jesus säger i Johannes 6:56-57
Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig.

Det ger oss också hoppet om det eviga livet. Men är det bara att äta och dricka? Ja nästan... Jesus säger i Matteus 5:21-26
Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.

Också Jesus är vår broder... Vi får tillsammans med honom kalla Gud för vår Fader. I Psulus version låter det så här (1 Kor 11:7):
Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod.

Har vi syndat måste vi först se till att göra upp det. Vi har alla möjligheter till detta. Ett av de viktigaste uppdragen till apostlarna ger Jesus i Johannes 20:21-23
Jesus sade till dem igen: "Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Sedan andades han på dem och sade: "Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden."

Makten är stor. Vi fokuserar vanligen endast på att förlåta synder, men makten gäller också att inte förlåta. Jesus är tydlig med att makten kommer ifrån Fadern, och är given till honom själv, och att han ger den vidare till apostlarna. Vi kan se vilka till människor han sade att deras synder var förlåtna: de som kom till honom och i tro bad honom om hjälp. Till andra sade han att de inte hade något trevligt att vänta. Detta gäller också oss. När vi verkligen ångar, och är ledsna för, våra synder så kan vi få förlåtelse, men om vi egentligen inte på djupet ber om förlåtelsen, så skall prästen inte heller ge den. Det gäller t.ex. om man lever i synd, eller har dåliga vanor som man inte vill göra något åt.

På något sätt måste vi vilja närma oss honom, och om vi gör det, så gör han resten! Det är därför han kommer till oss. Det är sannerligen något att fira! God Jul tillönskas alla läsare!

måndag 20 december 2010

Inrtressant tanke

Jag tog del av en intressant tanke, som jag gärna vill förmedla, och eventuellt läsa era reaktioner kring.

Tanken är följande: protestanter har, om än i varierande grad, tagit avstånd ifrån prästämbetet. Därav följer att man antingen hoppar över, eller diffunderar (späder ut) det som står om särskilda kallelser, och särskilda uppdrag med tillhörande befogenheter, i NT (liksom, givetvis, i GT). Det leder till två saker. Det ena är uppenbart och omedelbart - att den sakramentala grunden för tron försvinner och ersätts av något sätt att använda bibeln (vilket sätt varierar starkt).

Det andra, som katoliker (och ortodoxa trosbekännare) blir förvirrade inför, är att lidandet antingen försvinner, eller blir förvirrat. Ofta menar man att Jesus led för oss, varefter det är avklarat. Paulus lidande hanteras som en tvål, liksom att Jesus lovar de båda bröderna att få dricka samma bägare och döpas med samma dop som han själv. Till detta kommer diverse missuppfattningar om vad katoliker menar med lidande, liksom varför det finns.

För att klara ut eventuella missförstånd ger jag här en kort sammanfattning av den katolska synen:
1) Gud tillåter det onda för att utvinna något större gott
2) Jesu offer är fullkomligt
3) Jesu offer upprepas INTE, utan frambärs ständigt inför Fadern
4) Genom Guds nåd får vi en möjlighet att ta del i hans offer genom dels
4a) nattvarden
4b) att ge våra offer och lidanden till honom, vilket också ger dem en särskild mening
5) När vi offrar oss för honom ger vi honom möjlighet att verka genom oss
6) Detta gäller särskilt det vigda livet som präst eller i en orden, dvs. att ge hela sitt liv till honom
7) Äktenskapet har en annan karaktär: de två skall bli ett kött återspeglar att kyrkan, enligt Efesierbrevet,samtidigt är Kristi kropp och Kristi brud - Paulus talar inte om två (eller fler) kyrkor)

Hur uppfattade man detta?

"Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: "Ni äldste och folkets ledare, när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss." (Apg 4:8-12)

Satt och läste bibeln förut.
Och något som slog mig, är just ordet frälsningen här i detta kapitel.
När vi idag läser ordet, så innefattar ordet en rad olika betydelser. Vi kallar oss frälsta, och Jesu offer på korset frälser.
Men hur uppfattar dessa judar som Petrus talar till, frälsningen? Frälsningen innebär ju en "räddning". Var det en "jordisk" räddning från romarriket och återupprättandet av Israels som gick in i deras hjärtan iom Petrus ord.. Eller vad betydde frälsningen för dem. Jag undrar om de verkligen begrepp hela betydelsen med Jesu offer på korset.
Det finns ju mycket som tyder i breven i NT, att man väntade på Jesu ankomst inom en snart framtid. Betydde frälsningen även annorlunda för apostlarna? Om Jesus kommer snart enligt apostlarnas tro, så innefattar ju frälsningen en något annorlunda form, än den vi har idag.

Vad har ni för tankar?

måndag 13 december 2010

Yttrandefrihet kontra etik?

Ja det är väl ingen som undgått nyheten om självmordsbombaren. En del fundamentalistiska muslimer tog tydligen illa vid sig kring Lars Vilks karikatyrer.
Att mörda någon för dess åsikter kan aldrig vara rätt. Men jag tycker o andra sidan att svensk media, ibland saknar förståelse och respekt för religösa människors åskådning.
Man har svårt att förstå innebörden av vad muslimerna tycker om sin profet. Är det verkligen etiskt rätt att håna Muhammed på detta sättet? Och är det etiskt rätt för tidningar att publicera bilder av detta slaget? Jag är skeptiskt till om det egentligen handlar om yttrandefrihet.

Frågan om yttrandefrihet kan såklart diskuteras vad det egentligen innebär.

Jag skall försöka med en liknelse för hur det kan bli, när det gäller vissa känsliga saker, som många svenskar kan ta till sig.
Skulle tex svensk media göra ett satirprogram och förlöjliga Anna Lind dagen efter att hon blev mördad? Eller vore det rätt av svensk media att göra karikatyrer av judar på minnesdagar för koncentrationslägren osv?
Eller vilken dagstidning skulle ha mage att publicera karikatyrer dagen efter tsunami-katastrofen?

Givetvis skulle media få göra det. Men är det moraliskt rätt att göra det? Handlar det egentligen om yttrandefrihet? Vi får ju givetvis göra sådan satir. Givetvis får vi även göra liknande satir av Muhammed. Men vilket syfte tjänar det annat är att såra och provocera? Varför avstår vi en viss typ av satir i känsliga situationer, liknande de exempel jag sade ovanför, och i andra fall så är det ok att såra stora grupperingar av människor? Har vår media ingen förståelse för muslimsk tro?

Många tycker ju att Muslimerna minsann får tåla karikatyrer, men varför kan det vara fel att håna Anna Lind dagen efter sin död osv? Vilken tidning skulle stå på sig för den rätten att publicera hånande bilder av Anna Lind i yttrandefrihetens namn?
De flesta skulle påstå att det inte är pressetiskt rätt att göra så. Men varför är det pressetiskt rätt att driva med muslimernas heliga profet?

lördag 11 december 2010

Förböner till helgon?

Stefan och jag har ju skrivit en del om helgon här på bloggen. Men här kommer en vanlig fråga som många ställer till katoliker:

Varför be till Maria som förbön till Gud, hellre än "direkt" till Gud?

Svar:
Det här är en klassisk frågeställning. Liksom om man har ett direktnummer till presidenten, varför ta det med sekreteraren? Varför inte gå direkt?
Jag tycker dels att frågeställning är något felaktigt ställd.
Lever vi verkligen konstant i en direktlinje till Gud? Lär skriften så? Levde de första kristna i en sådan individualistisk Gudsbild? Eller fanns det medlare, som ansågs stå Gud speciellt nära? Profeter, präster som hade en gåva?

Agående Maria då, så tror ju jag att Maria känner Jesus bättre än mig. Hon har haft honom i sin mage, och fostrat honom, givit honom mat,kärlek.
Och att deras relation har ett djup som jag aldrig kommer att få med Gud. Ingen människa har någonsin kommit Gud så nära som Maria. Jag tror inte att hennes gåvor och förtänster till herrens förfogande slutade när hon blev upptagen till Gud. Jag tror därför att hon genom Jesus kristus har en stark kärlek till världen, och står i förbönens tjänst till världen.

Och förbönen till henne handlar förstås inte om en slags genväg, där jag ber till Maria för att få ett bönesvar. Lite som att om jag ber till Gud så hör inte han min bön, men tar jag det med Maria så hör han den. Så är det inte. Det är en väldigt felaktig syn.

Jag lever inte alltid i en 100% konstant uppkoppling till Gud. Vissa perioder så kommer man längre bort från Gud, det kan även vara svårt att överhududtaget be till honom. Ibland kan man behöva någon annans förbön för att komma tillbaka, för att få hjälp med något.
Här ser jag Maria som en stor förbedjare för mig. Man får hjälp att närma sig Gud i förbönen. Jag ser det som en tillgång och en hjälp.
Att det finns förbedjare för oss, innebär ju inte att man alltid använder sig av den hjälpen. Man kan liksom inte lura Gud. Men jag tror heller inte Gud blir arg på oss, för att vi ber att någon annan skall be till Gud för oss ibland när vi är svag.

måndag 6 december 2010

Vad kan Paulus ha menat?

Vi har en liten debatt på forumet flashback, kring nattvarden, som är rätt intressant tycker jag. Kom gärna och delta.

Jag är lite nyfiken på hur Paulus egentligen menar i dessa citat längst ner, om nattvarden bara är symbolisk? Hur tänker ni som tolkar nattvarden enbart som en symbolisk handling? Ger brödet och vinet oss gemenskap med Jesus, eller ljuger Paulus? Varför drar vi en dom över oss, om vi äter nattvarden på fel sätt?


"Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda är vi - fast många - en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd" (1 Kor 10:14-17)



"Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod.
Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren.
Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller
, han äter och dricker en dom över sig." (1 Kor 11:25-29)

torsdag 2 december 2010

Advent



Jag tänkte uppmärksamma att vi firar advent just nu. Den tid då vi förbereder oss för att fira att Kristus blir en av oss, att han kommer oss så nära att han delar alla våra mänskliga villkor, att han låter sig ses av mänskliga ögon. Förut hade ingen människa sett Gud sedan Adam & Eva förlorade den renhet som detta kräver. Vi befinner oss på något sätt i samma situation som det gamla förbundets folk. Vi väntar på att Gud skall sända oss frälsaren. Men liksom många av dem som levde då, är också vi ofta alltför upptagna av våra egna tankar, drömmar, bekymmer, förhoppningar och strävanden. Frågan är om vi verkligen är beredda att ta emot honom sådan han verkligen är?

För den händelse att någon läsare är litet osäker på latinet i sången följer här en svensk översättning:

Refräng:
Dugga, ni himlar, från ovan, och ni skyar, regna ner den rättfärdige.

Vers 1:
Vredgas icke, Herre, och kom ej längre ihåg vår orättfärdighet. Se, din helige stad är ödelagd, Sion är ödelagt. Jerusalem är öde. Öde är din helgedom och din härlighets hus, där våra fäder lovsjungit ditt heliga namn.

Vers 2
Vi har syndat och blivit såsom en spetälsk, såsom trädens torra löv har vi alla fallit av. Lik en stormvind har våra missgärningar ryckt oss bort. Du har vänt ditt ansikte ifrån oss, du har slagit oss för våra synders skull.

Vers 3
Se, herre, till ditt folks betryck, och sänd den du sända skall. Sänd ut lammet, sänd ut från öknens klippa jordens härskare, att han må avlyfta från oss fångenskapens ok.

Vers 4
Trösta dig, var tröstad, mitt folk! Snart skall din frälsare komma. Varför förgås du av sorg, varför har smärtan vanställt ditt ansikte? Frukta ej, jag skall frälsa dig, ty jag är Herren din Gud, Israels Helige, din frälsare.

Under Advent kommer vi också särskilt ihåg Maria, som bar Jesus till oss. Den hymn som är vanligast följer här.


På svenska ser det ut så här:
Frälsarens milda moder, du port som för oss öppen står till himmelen, du havets stjärna, hjälp guds folk som faller, och strävar att ånyo resa sig. Du som salig födde, till skapelsens häpnad, den helige som dig har skapat, jungfru var du och förblev du, som från Gabriels läppar mottog Herrens budskap. Se till syndarna med mildhet.