måndag 20 december 2010

Hur uppfattade man detta?

"Då fylldes Petrus av helig ande och svarade dem: "Ni äldste och folkets ledare, när ni i dag ställer oss till svars för en välgärning mot en sjuk och vill höra hur han har blivit botad, då skall ni veta, ni alla och hela Israels folk, att det skedde genom nasarén Jesu Kristi namn. Tack vare honom som ni korsfäste och som Gud har uppväckt från de döda står den här mannen frisk framför er. Jesus är stenen som föraktades av er husbyggare men blev till en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss." (Apg 4:8-12)

Satt och läste bibeln förut.
Och något som slog mig, är just ordet frälsningen här i detta kapitel.
När vi idag läser ordet, så innefattar ordet en rad olika betydelser. Vi kallar oss frälsta, och Jesu offer på korset frälser.
Men hur uppfattar dessa judar som Petrus talar till, frälsningen? Frälsningen innebär ju en "räddning". Var det en "jordisk" räddning från romarriket och återupprättandet av Israels som gick in i deras hjärtan iom Petrus ord.. Eller vad betydde frälsningen för dem. Jag undrar om de verkligen begrepp hela betydelsen med Jesu offer på korset.
Det finns ju mycket som tyder i breven i NT, att man väntade på Jesu ankomst inom en snart framtid. Betydde frälsningen även annorlunda för apostlarna? Om Jesus kommer snart enligt apostlarnas tro, så innefattar ju frälsningen en något annorlunda form, än den vi har idag.

Vad har ni för tankar?

3 kommentarer:

  1. Det blir intressant att få se hur andra uppfattar "frälsningen".

    Jag uppfattar frälsningen som en räddning från vår egen destruktiva natur. För bara genom att arbeta med att i grunden förändra oss själva med Kristus Jesus som mall och mål, ja bara då har vi chansen att undvika de historiska katastrofer som det gamla förbundets folk berättar om i sina minnen, i stort och smått.

    Jag tror att allt tal om en förvandling av våra hjärtan gjorde många oerhört besvikna - alla som väntade på en militär, politisk revansch. Och prästerskapet blev noga lika sura när de fick höra att enbart Lagen inte var nog...

    Att den sista tiden var inne har många människor trott sedan dess. Men, jag tror de har missat en detalj: Kristus har ju faktiskt kommit!!!

    Om apostlarna trodde att Kristus verkligen skulle återkomma i deras egen livstid, varför satte de sig inte bara och väntade på honom i lugn och ro? Jag tror nog att de hade samma tro som vi har idag - en tro som tvingar oss att sprida ljuset i världen.

    "Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer. Det förstår ni ju att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in i huset. Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen."

    SvaraRadera
  2. Min första tanke handlar inte om frälsningen, utan om en stafett-pinne.

    Jesus gör just de under som profeterna hade gjort: blinda ser, döva hör etc. Det är vad Johannes lärjungar får höra när de frågar om han är Messias. Precis samma under gör Petrus... Han lyckades också att uppväcka en död människa (vilket också Paulus gjorde). Han... Endast Petrus är omnämnd för att "upprepa" alla profeternas under.

    En annan stafett-pinne är dopet. Johannes ville att man skulle omvända sig. Jesus blev döpt, och uppmanade lärjungarna att döpa. När de "nyfrälsta" på pingstdagen frågade vad de skulle göra svarade Petrus att de skulle omvända sig, och låta döpa sig.

    Nästa sak som slår mig är att undret är inte frälsningen, utan ett tecken som är avsett som hjälp för att människorna skall komma till tro. Det är Petrus budskap till rådet, liksom det var Jesus budskap till Johannes lärjungar.

    SvaraRadera
  3. Zoltan..
    Jag tror inte att "sitta och vänta" på Jesus innebar en slapphänthet.

    Jag tänker mer att man ansåg att Jesus skulle komma snart och återupprätta Israel, och om den messianska förväntan fanns bland det judiska folket, även bland kristna judar..
    Förstörelsen av Jersusalem år 68, måste ha varit ett hårt slag för den tidens judar.
    Och jag undrar mest om frälsningen också innebär en fysisk befrielse från Romarna..
    Eller om betydelsen av frälsingen såg annorlunda ut.

    Det finns ju förkunnelse som handlar om att Gud skall dömma folk till helvetet, och frälsningen blir då en räddning från helvetet. Dvs man blir räddan undan den evige domen.
    Jag undrar om detta tankesätt fanns för den tidens judar. Såg man frälsningen som en väg ur helvetet.. Eller var Messiasförväntan av ett annat slag?

    SvaraRadera