fredag 25 september 2009

Arvssynd

Jag gillar verkligen den katolska synen på ”avrssynden”
Ju mer som jag förkovrar mig i teologin kring detta, ju mer faller allt på plats.
Det är givetvis ett stort ämne, och kanske får jag inte med allt, men jag skall försöka ge min syn på det.
Grundbetydelsen av ordet "synd" kommer från hebreiskan och betyder "att missa målet", vilket det också gör i Grekiskan.
Det betyder enligt katolsk teologi att vi är födda med en förmåga att missa målet. Målet i detta fallet, är en gemenskap med Gud.
Många nyare kristna rörelser, såsom baptismen och pingströrelsen, tar avstånd från läran om arvssynd. Detta är en konsekvens av att man definierar synd som verksynd, det vill säga medveten och avsiktlig handling mot sitt samvete och det man förstår är rätt.

"Arvsynden innebär att människan är berövad sin ursprungliga helighet och rättfärdighet, men den mänskliga naturen är ändå inte helt fördärvad: den är skadad när det gäller dess egna naturliga krafter, den är underkastad okunnighet, lidande och dödens herravälde, den är böjd för synd (denna böjelse för synden kallas ”begär”). (Katekesen 405)"

Enligt katolsk tro så föds inte människan till världen som ond. Men vi föds med ett arv från Adam, som gör att vi dels dör, och tenderar att missa Gud.
Det vore ett hån mot skapelsen att påstå att människan är trälbunden till sin synd till verkningssynder. Så vi utgår då från att människan är en god skapelse till Guds avbild.
Men går inte detta emot Paulus ord i Romarbrevet 7:18?
Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte
Jag skall försöka ge ett annat perspektiv på denna vers. Människan kan vara god och göra underbara handlingar utan att man är troende. Godhet finns överallt i världen, trots att man inte har en tro, eller är kristen. Det vore hyckleri att påstå något sådant.
Paulus påstår såklart inte att människan är oförmögen att göra goda handlingar. Men han påstår däremot enligt mig, att människan aldrig kan göra sig rättfärdig inför Gud med sitt kött. Det är den insikten som Paulus förmedlar till oss. Människans goda gärningar befriar oss inte från syndens inverkan. Den ärver vi, och den finns kvar trots våra envisa försök.
Paulus säger då att lagen påminner honom om detta. Lagen uppenbarar honom om arvssynden, därför är lagen andlig och bra för honom.
Men han säger inte att människan är trälbunden till någon form av verkingssynd, det vill säga medvetet och avsiktligt handlar mot våra egna samveten i alla våra handlingar. Om det vore så skulle vi ju inte kunna arbeta i bävan och fruktan för vår frälsning. (Fil 2:12)

Hur kan vi då göra oss fria från synden? Jo det är genom den nya skapelsen Jesus Kristus. När vi föds på nytt i dopet på honom så gäller inte längre detta arv från Adam, då lämnar vi döda människan och uppstår på nytt med Kristus.
Men hur bli det då med verkingssynder som vi begår pga. av våra begär? Varför begår vi dessa trots att vi är födda på nytt? Uppenbarligen så befinner sig människan fortfarande under ”världens synd” till Jesu återkomst och vi kan i vår svaghet falla i våra begär.
Men Jesus har ju gett kyrkan nycklar för att binda allt på jorden till himmelriket. Han har gett sin kyrka nycklar att förlåta folks synder som är orsakade av våra begär (Matt 16:18-19). Därför kan varje handling vi gör pga av våra begär få syndernas förlåtelse. Och när vi får syndernas förlåtelse så är vi verkligen rena och fria från synd. Låt ingen lura er till något annat. Låt ingen lura er att tro att ni är trälbunden till era verkingssynder.
Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.” (Joh 8:36)

tisdag 22 september 2009

Sola Scriptura 2

Jag lovade Jonas Melin att jag skulle skriva lite mer om sola Scriptura.
Så här står det på denna sidan kring sola scriptura..
http://www.solascriptura.se/ordauk.html

"Luthers Sola Scriptura var revolutionerande eftersom det tillskrev Bibeln absolut auktoritet över påven, fäderna och kyrkomötena. Luther nöjde sig inte med tron på Skriftens relativa nödvändighet. För honom var Bibeln den enda auktoriteten."

Mitt svar:
Vi kan ta och titta på en dogm som treenigheten.
Treenighetsläran är ett bevis på att Sola scriptura inte går att använda på skriften. Utan att det behövs ett traditionsbundet tolkningsverktyg för skriften. Jag skall förklara varför.
När jag som nykristen för 3 år sen läste bibeln i min ensamhet, innan jag gick med i en församling, då framgick inte treenigheten alls som självklar enligt skriften. Jag visste knappt var de var för något, utan det var först när jag kom i kontakt med andra kristna som detta kom upp för mig. Och inte ens då, så förstod jag var detta var enbart utifrån skriften, det fanns många motsägelser i skriften för det också. Så jag kunde inte utifrån bibeln alena förstå vad treenigheten var för något.

Luther kunde acceptera treenighetsläran för att han var skolad av traditionen att se skriften på ett sådant sätt.
Men Luther sade ovanför här att skriften är den enda auktoriteten. Men är inte det ett problematiskt utalande?
Det innebär att man måste bedömma när och var auktoriteten kring skriften skall gälla, och i vilket ljus det skall tolkas i.
Denna auktoritet kräver att man går bortom skriften och bestämmer hur saker skall tolkas. Man kan så att säga inte utifrån skriften få ett klarspråk hur saker "skall" tolkas.
Man kan säga att allt finns i skriften, men man kan inte säga utifrån bibeln, att den är den enda källan till hur den skall tolkas.
Det är här den muntliga traditionen kommer in i bilden. Utifrån dessa ögon skall skriften tolkas, och utifrån dessa dogmer/trosbekännelser skall gälla för att kallas kristen osv.
Vilket vi även kan se i bibelcitatet längst ner..

Därför kan man inte säga att Bibeln är den enda auktoriteten. Utan det är i ljuset av traditionen, som man kan använda bibeln med den rätta auktoriteten.
Det katolska kyrkan lär om skriften är av högre grad en vad skriften alena säger om sig själv. (iaf uppfattar jag det så)
Om vi tänker oss Nya testamentens böcker som bilder i ett fotoalbum, och traditionen har valt vilka bilder på Jesus som skall vara med. Det är den som varit med och tagit fram fotoalbumet (Katolska kyrkan, läs här för mer info) som har den korrekta informationen om bilderna. Om någon annan tittar i fotoalbumet så blir det ju kanske inte den rätta tolkningen. Man tror då att bilderna i sig innehåller hela svaret på vem som framträder på bilderna. Men tyvärr famlar man i mörker. Det finns muntliga sanningar också om detta fotoalbum.

"Stå alltså fasta, bröder, och håll er till de läror som vi har fört vidare till er, MUNTLIGEN eller i brev." (2 Thess 2:15)

lördag 19 september 2009

Skärseld

Jag hade ett samtal med min pastor i pingstförsamlingen kring katolsk tro. Och jag berättade då att jag börjat en kurs om katolsk tro.
Vi hade ett fint samtal. Han är verkligen en sympatisk och ödmjuk människa. Han bad mig att specifikt spana in tex lära som ”Skärselden” som han fann mycket tveksam och obiblisk.
Och jag har studerat detta ett tag, och fann följande:

Bibeln visar på många ställen när Gud uppenbarar sig som en eld när han sluter förbund med sitt folk.
När han sluter förbundet med Abraham ser vi en en flammande fackla i 1 Mos 15:17 Och en brinnande buske när Moses får sin uppenbarelse i 2 Mos 3:2.
Vi kan även läsa om molnet med eld som var över boningen i 4 Mos 9:15. Vilken vi även kan läsa om i 1 Kung 8:10 vid altaret med Salomo, samt Elia emot Baalsprofeterna i 1 Kung 18:38
Och tungor av eld visar sig när andens utgjuts på pingstdagen Apg 2:3
Vi kan väl då konstatera att Gud är en förtärande eld (Heb 12:29) vid flera tillfällen då han uppenbarar sig för oss.
Men Guds förtärande eld behöver nödvändigt inte vara refererat till hans ilska. Det finns en eld som bibeln beskriver i helvetet. Den elden verkar vara av evigt vrede. Men den heliga eld som Gud visar oss när han uppenbarar sig är av en annan kaliber. Det är helig och kärleksfull eld, där synd inte kan finnas. När Jesaja möter Guds närvaro kan känns hans läppar orena. När Daniel möter Gud, faller han till marken och blir svag. När Paulus möter Herren faller han till marken och blir blind.
Vi kan utgå från att Guds heliga eld är något som gör oss svaga. Den gör inte svaga av Guds vrede, utan hans helighet som genomsyras av en enorm kärlek, som gör att vi känner oss orena. Synden i oss gör sig så påtagligt påmind i Guds närhet.

Det änglar som befinner sig allra närmast Gud, kallas Seraf eller seraferim. Seraferna är sexvingade; ett par täcker de ansiktet med för att de står så nära Gud. I den kristna traditionen, är serferna de högsta änglarna, över keruberna och Gudstronens väktare; dessa tre grupper tillhör dock gemensamt den högsta änglahierarkin. Serafim betyder på hebreiska ordagrant 'de brinnande' Det befinner sig i Guds heliga närhet och de ropar Kadosh, Kadosh, Kadosh (Helig, helig, helig).
För mer info om Serafer läs, Jesaja 6:1–3 och Upp 4:6-8
Sefafer betyder alltså ”de brinnande” och de befinner sig i Guds närhet.

Vi kan läsa i 1 Kor 3:12-15 när Paulus beskrivet att vår tro skall bedömas som genom en eld:
och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt.Den vars byggnad består skall få lön.Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld
Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er?

Petrus beskriver i 1 Pet 1:9 om äktenheten i vår tro, och hur den skall prövas:
Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro - och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld - skall ge pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras.

Guds heliga eld finns där för ett syfte. Om vi applicerar alla dessa citat som jag givit er här. Är det verkligen så konstigt att det utvecklats en lära kring detta? Är läran obiblisk?

Katekesen säger:
1472 "För att förstå denna kyrkans lära och praxis måste man se att synden har en dubbel följd. Allvarlig synd berövar oss gemenskapen med Gud, och därigenom förlorar vi möjligheten att uppnå det eviga livet. Förlusten av det eviga livet kallas för syndens ”eviga straff”. Å andra sidan medför varje synd, också den mindre allvarliga, en osund bundenhet till det skapade. Och denna bundenhet är i behov av rening, antingen här nere på jorden eller i det tillstånd som kallas för skärselden. Denna rening ger befrielse från det som kallas syndens ”timliga straff”. Man får inte föreställa sig dessa båda former för straff som ett slags hämnd, som Gud lägger på oss utifrån, utan som något som kommer från syndens egen natur. En omvändelse som framgår av brinnande kärlek kan åstadkomma en så fullständig rening av syndaren, att det inte finns något straff kvar.

1473 Förlåtelsen av synd och återställandet av gemenskapen med Gud har som konsekvens att de eviga straffen för synden efterskänks. Men de timliga straffen för synden återstår. En kristen människa måste bemöda sig om att ta emot de timliga straffen för synden som en nådegåva, i det att hon tålmodigt uthärdar lidanden och prövningar och lugnt ser döden i ansiktet då den dagen kommer. Hon skall genom barmhärtighetens gärningar och kärlek liksom med bön och olika former för bot försöka att fullständigt klä av sig den ”gamla människan” och klä sig i den ”nya människan."

Spana även in http://www.katekesen.se/kkk1020-.htm#1031 (samt dessa :1472,1475,1498)

Även använt mig av boken " Rome Sweet Home" skriven av Scott och Kimberly Hann. (Tack Johans Stenberg för den boken, riktigt bra)

onsdag 16 september 2009

Symeons profetia

Symeons profetia till Maria är intressant. Ett svärd skall gå igenom Marias hjärta för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.
Hur tolkar ni denna vers?

"Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid -
ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd - för att mångas innersta tankar skall komma i dagen
." (Luk 2:34-35)

måndag 14 september 2009

Vad är du Gud?

En del säger att det är fult att tvivla på Gud. Att man har en demon sig om man tvivlar. Men är det vettigt att säga så? Förkastar man inte många av bibelns böcker med en sådan attityd?
Vi får inte glömma vad det är bibeln försöker säga oss. Den innehåller massor med böcker, skrivna av människor ledda av Gud, som vill beskriva sina uppenbarelser med Gud.
Likväl handlar bibeln mycket om avsaknaden av Gud också. Desperationen, längtan. Gud är svår att förstå, detta genomsyrar de existentiella böckerna Predikaren och Job. Även delar av Psaltaren visar på denna längtan efter Gud. Vad är Gud? David upplever att Gud inte alltid finns för honom, han känner sig övergiven och utsatt.

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
och om natten, men jag får ingen ro
.” (Psalm 22)

Bibeln är full av människor som utrycker liknande tankar. Och det tror jag vi alla upplever ibland, även hur fromma vi än vill vara. Vad är du Gud nu när jag när jag behöver dig?
Jag blir ibland arg på Gud. Varför är han så tyst? Varför kommer han inte till min räddning, varför tar han inte bort min ångest? Varför, varför, varför?
Men i allt detta så finner min själ ro, trots min ilska emot Gud. Jag tror han tål det, han är ju vår fader.
Hur vore det om Gud gav oss allt vi bad om? Det vore inget bra för oss. Lidandet fostrar oss sägs det. Även om det kan låta hårt.

söndag 13 september 2009

Gudstjänsten och synder

"Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig."Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig."
Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer.
Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod.
Var och en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren.
Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig.
" (1 Kor 11:25-29)

"Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva" (Matt 5:23-24)

Dessa två verser är ganska intressanta ur den synpunkten hur gudstjänsten bör firas enligt skriften.
Gör upp med dina synder innan Gudstjänsten börjar, och pröva dig och rannsaka dig innan du firar nattvarden.
Detta gör man i en den katolska mässan.

Så här inleds varje mässa.

P (prästen). I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

F (församlingen). Amen.

P. Vår Herres Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.

F. Och med din ande.

P. Låt oss besinna oss och bekänna vår synd och skuld, så att vi rätt kan fira de heliga mysterierna.

Alla. Jag bekänner inför Gud allsmäktig och er alla att jag har syndat i tankar och ord, gärningar och underlåtelse. Detta är min skuld, min stora skuld. Därför ber jag den saliga Jungfrun Maria, Guds änglar och helgon och er alla att be för mig till Herren, vår Gud.

P. Gud allsmäktig förlåte oss våra synder i sin stora barmhärtighet och före oss till det eviga livet.

F. Amen.

Herre, förbarma dig.

Herre, förbarma dig.

Kristus, förbarma dig.

Kristus, förbarma dig.

Herre, förbarma dig.

Herre, förbarma dig.

fredag 11 september 2009

Cannabis, Holland

"Cannabis ska fortsatt få säljas på särskilda kaféer i Nederländerna - men bara i liten skala och till lokala medlemmar. Syftet är bland annat att stävja drogturismen"

http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=130&a=516684

För ett par år sen så hade jag nog stört mig ganska rejält på detta förslaget.
Ja dels för att jag ansåg att cannabis inte skall vara olagligt alls, och att Holland alltid varit ett framgångsrikt exempel på hur harmlös cannabis är.
Men efter att ha rökt denna drog ett par år, så kan jag konstatera vad den gjort med mig och min kompisar. Och därför är jag av åsikten att det är bra att försöka minska tillgången på den. Vissa säger att tillgången inte påverkar ”bruket” av cannabis. Det håller jag inte med om alls.
Efterfrågan är alltid stor på Cannabis, den är alltid större än tillgången i Sverige.
Tillgången styr hur mycket folk röker. Finns det inget bra cannabis, då låter de flesta bli att röka. Det finns en smärtgräns för vad man kan tänka sig. Så därför styr tillgången människors rökande.
Om jag hade bott i Holland, och hade haft en sådan tillgång till fin och bra odlad cannabis som det finns i Coffe-shopen, då hade jag nog gått ner mig ganska rejält.
Man skall inte utsätta människor för lockelser av detta slaget. Finns det en risk att människor kan missbruka något, då skall man inte erbjuda detta. Cannabis är en drog som verkligen får människor att fly bort från verkligheten. Och att sälja detta i en affär är jag strikt emot. Och det är rätt lustigt att jag säger detta, jag skulle nog skrattat åt mig själv för ett par år sen. Men jag har också lärt mig hur svag jag är för sådana frestelser.
Jag är glad att jag bor i ett land som försöker strypa tillgången på droger. Även om man såklart inte lyckas göra det helt fullt ut. Men faktum är, att det är svårt att få tag i cannabis i Sverige, iaf av god kvalitet. Och det är inte svårt att få tag i bra cannabis i Holland, och länderna runt.
Så jag förstår det Holländska myndigheternas vilja att få slut på drogturismen.
Cannabis är förförande harmlös till en början, men den kan förslava en frisk och arbetsam människa till en förtidspensionär. Jag har dock träffat få människor som kan sköta en ”rimlig” nivå på sitt rökande. Jag har inte träffat någon om jag skall vara helt ärlig.

Det finns också en andlig aspekt av cannabis. Den öppnar upp dörrar i våra sinnen som inte alltid är bra för oss. Cannabis blir som en gudmlig källa att söka vishet ifrån. Jag använde cannabis på ett sådant sätt. Man gör cannabis till en avgud. Cannabis gör användaren förmer och högmodig. Utan cannabis, så stannar min gudomliga källa upp. Det leder ofta inn användaren i ett beroende som kan få stora konsekvenser. Tillslut leder det till att man måste röka på varje gång för att kunna tänka.
Jag skall inte hyckla, cannabis kan definitivt öppna upp dörrar som leder till en del bra insikter om sig själv (fri ge sig från matrialismen). Men det lite som att äta av den förbjudna frukten, man vet inte vad för konsekvenser som finns bakom det dörrar man öppnar. Det finns många vilsna cannabisrökare på våra psykhem som fallit i dessa fällor.
Kanske skriver mer om detta med cannabis och andlighet vid ett senare tillfälle.. Det finns ju en hel del religioner som är ursrpungen ur cannabiskulturen. Hinduismen som ett exempel.
För den som vill läsa mer om detta spana in här: http://www.drugnews.nu/article.asp?id=3209&p=hasch

torsdag 10 september 2009

Varför religion?

Den frågan ställdes på flashback i en tråd. Det är en intressant frågeställning. Varför behöver människor religionen? Räcker det inte bara att ha det bra och acceptera läget som det är?

Religion ger människor hopp, tröst på ett sätt som inte det sekulära samhället kan erbjuda. När allt stormar kring människan då gäller det ibland att ha en fast punkt att kunna relatera till. Gudsbegreppet erbjuder en sådan evig syn på alltet.
Ibland händer det obegripliga saker i vårt samhälle, tragiska olyckor där barn är i blandande osv. Vi såg det senaste när Engla blev mördad, och där människor som normalt sett inte är troende, trots allt och samlades i kyrkan. Människor behöver den stillheten, friden när något sådant händer. En tröst.
Religionen erbjuder människor stillhet och ro, meditation, bön. Dagens sekulära samhälle bli allt mer materiellt fixerat, religionen står ofta som en motpol till detta. Den filosofiskt lagda människan finner ofta religionens metafysiska svar som attraherande, tusentals år av samlad vishet skall icke föraktas. Människan söker existentiella svar på varför hon finns. Hon undrar vem hon är, och varför hon vet om sin existens. Vi kan använda vetenskap för att utforska vårt universum.Det vi finner med vetenskapen ter sig inte ologiskt.Vi har kommit på metoder som verkar vara i symbios med universums lagar. Vetenskap är samlad kunskap kring saker som upprepar sig i naturen/universum och därför uppvisar en lagbundenhet. Och vi finner detta logiskt.
Att vi överhuvudtaget kan använda oss av vetenskapen och finna en logik i detta, kräver såklart ett djupt metafysiskt tänkesätt, och är i sig en fråga.
Varför fungerar vetenskapen tex?. Dessa frågeställningar gör att människor att tyr sig till religiösa tankebanor.

Sen så har jag en annan aspekt också som kanske inte är något bevis eller så, utan bara lite tankegångar kring hur man kan upptäcka sanningar om sig själv. Jag anser ju att det är genom sig själv man finner Gud och att Gud talar till människan genom henne. Jag upplever en slags inre konflikt med mig själv. Det finns en sida hos mig som verkar vilja göra rätt för mig, som liksom manar mig till bra saker. Sen finns den en annan sidan hos mig som vill gå en helt annan väg. En väg som ofta står i motsättning till den "bra sidan".
Det är så att säga mitt samvete som vill mitt eget bästa. Nästan varje val man gör i livet står inför dessa motsättningar. Skall jag exempelvis betala tillbaka min skuld till min vän, eller skall jag gå ut i spendera pengarna på mig själv? Jag blir lika besviken varje gång jag väljer den enkla vägen. Det är precis som om det fanns något utöver mig själv som manar gott för mig, som känner mig bättre än vad jag känner mig själv. En sorts god kraft som vill mig väl, trots att jag inte ens vill välja den vägen.Jag har i dessa konflikter insett att det verkligen "ÄR" en kraft bortom mig, som vill mig väl. Som aldrig slutar att mana mig till goda val i livet.När allt var som mörkast, och jag helt gav upp hoppet till att av egen kraft leva upp till min egen standard. Ja då blev jag buren av denna kraft. Helt plötsligt såg jag ett ljus, en kärlekskraft som mötte mig. Detta gav mig hopp.Att helt hänge sig, och lita på att det finns en kraft som känner mig bättre än vad jag känner mig själv. Det är en styrka för mig i mitt liv.. Jag sätter min tilltro till denna goda röst som manar mig väl.. I bönen så lär jag mig mer om mig själv, jag speglar mig i denna goda kraft, och då finner jag mitt sanna jag..
"Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig." (Joh 10:27)
Detta ger mig hopp och förtröstan i mitt liv.

onsdag 2 september 2009

Fader Eila

Jag håller på och läser boken "Fader Elia just nu. Den är riktigt bra får jag säga. Den verkligen greppar tag i mig, även andligt.
Jag rekomenderar er att införskaffa denna.
Här klistrar jag inte vad den handlar om:

"Fader Elia, förintelseöverlevare och före detta politiskt stjärnskott i staten Israel, lever ett liv präglat av tystnad och kontemplation i ett kloster på berget Karmel. Hans tillbakadragna liv får ett abrupt slut när han en dag kallas till ett möte i Vatikanen. Påven anförtror honom ett ytterst känsligt uppdrag: att försöka närma sig världens mäktigaste politiska ledare, Presidenten, och förmå honom att överge sina planer som hotar att störta mänskligheten ner i avgrunden. Apokalypsen kan vara nära förestående.

Elia måste bege sig djupt in i maktens boningar för att nysta upp en konspiration av oanad omfattning. Hans väg kantas av helgon och syndare, trogna och förrädare – ändå är det Elias kamp med sina egna innersta svagheter som utgör den största utmaningen. Mänsklighetens öde hänger i en skör tråd och frågan är: Kommer fader Elia nå fram till Presidenten och kommer han förbli sitt uppdrag trogen?

Fader Elia är en episk spänningsroman med ett djuplodande innehåll. Parallellt med den nervkittlande intrigen tränger författaren med skärpa in i några av livets mest brännande frågor: Vad är ondskans innersta väsen? Finns den självutgivande kärleken? Kommer det goda att segra till sist?"


http://www.catholica.se/Visa_detaljer.asp?BokID=169

tisdag 1 september 2009

Sola Scriptura?

Vissa kristna påstår att "Bibeln är allt vad jag behöver,"
Även kallat Sola Scriptura.
Sola scriptura (latin ablativ "genom skriften enbart") är ett teologiskt begrepp som innebär att Bibeln som Guds skrivna ord är självautenticifierande, tydligt förståelig för den rationelle läsaren; sin egen uttolkare ("Skriften uttolkar Skriften")

Men talar inte dessa verser emot begreppet Sola Scriptura?

"Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand" (2 Pet 1:20-21)

"Att vår herre dröjer skall ni betrakta som en räddning. Detta har också vår käre broder Paulus skrivit till er i enlighet med den vishet han har fått.
Det gör han i alla sina brev när han talar om dessa ting. Där finns somligt som är svårt att förstå, och detta liksom vad som står i de övriga skrifterna förvränger okunniga och obefästa människor, till sitt eget fördärv."
(2 Pet 3:-1516)

"Stå alltså fasta, bröder, och håll er till de läror som vi har fört vidare till er, muntligen eller i brev." (2 Thess 2:15)

"Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas." (Joh 21:25)