Jag lovade Jonas Melin att jag skulle skriva lite mer om sola Scriptura.
Så här står det på denna sidan kring sola scriptura..
http://www.solascriptura.se/ordauk.html
"Luthers Sola Scriptura var revolutionerande eftersom det tillskrev Bibeln absolut auktoritet över påven, fäderna och kyrkomötena. Luther nöjde sig inte med tron på Skriftens relativa nödvändighet. För honom var Bibeln den enda auktoriteten."
Mitt svar:
Vi kan ta och titta på en dogm som treenigheten.
Treenighetsläran är ett bevis på att Sola scriptura inte går att använda på skriften. Utan att det behövs ett traditionsbundet tolkningsverktyg för skriften. Jag skall förklara varför.
När jag som nykristen för 3 år sen läste bibeln i min ensamhet, innan jag gick med i en församling, då framgick inte treenigheten alls som självklar enligt skriften. Jag visste knappt var de var för något, utan det var först när jag kom i kontakt med andra kristna som detta kom upp för mig. Och inte ens då, så förstod jag var detta var enbart utifrån skriften, det fanns många motsägelser i skriften för det också. Så jag kunde inte utifrån bibeln alena förstå vad treenigheten var för något.
Luther kunde acceptera treenighetsläran för att han var skolad av traditionen att se skriften på ett sådant sätt.
Men Luther sade ovanför här att skriften är den enda auktoriteten. Men är inte det ett problematiskt utalande?
Det innebär att man måste bedömma när och var auktoriteten kring skriften skall gälla, och i vilket ljus det skall tolkas i.
Denna auktoritet kräver att man går bortom skriften och bestämmer hur saker skall tolkas. Man kan så att säga inte utifrån skriften få ett klarspråk hur saker "skall" tolkas.
Man kan säga att allt finns i skriften, men man kan inte säga utifrån bibeln, att den är den enda källan till hur den skall tolkas.
Det är här den muntliga traditionen kommer in i bilden. Utifrån dessa ögon skall skriften tolkas, och utifrån dessa dogmer/trosbekännelser skall gälla för att kallas kristen osv.
Vilket vi även kan se i bibelcitatet längst ner..
Därför kan man inte säga att Bibeln är den enda auktoriteten. Utan det är i ljuset av traditionen, som man kan använda bibeln med den rätta auktoriteten.
Det katolska kyrkan lär om skriften är av högre grad en vad skriften alena säger om sig själv. (iaf uppfattar jag det så)
Om vi tänker oss Nya testamentens böcker som bilder i ett fotoalbum, och traditionen har valt vilka bilder på Jesus som skall vara med. Det är den som varit med och tagit fram fotoalbumet (Katolska kyrkan, läs här för mer info) som har den korrekta informationen om bilderna. Om någon annan tittar i fotoalbumet så blir det ju kanske inte den rätta tolkningen. Man tror då att bilderna i sig innehåller hela svaret på vem som framträder på bilderna. Men tyvärr famlar man i mörker. Det finns muntliga sanningar också om detta fotoalbum.
"Stå alltså fasta, bröder, och håll er till de läror som vi har fört vidare till er, MUNTLIGEN eller i brev." (2 Thess 2:15)
Min fråga till dem som hävdar Sola Scriptura är: var någonstans i Bibeln står det att endast Bibeln ska vara auktoritet? Om Sola Scriptura är sant måste det ju finnas skrivet i Bibeln, eller hur?
SvaraRaderaHoppas inte Melin bangar den här diskussionen. Jag vill gärna se vad han svarar.
SvaraRaderaJohan, ja man kan hoppas..
SvaraRaderaDet är inte speciellt lutherskt att hävda Sola Scriptura så extremt som det du anför. Luther hänvisade ofta till traditionen ("den gamla kyrkan har alltid lärt att...") och fäderna.
SvaraRaderaDäremot menade han att bibelordet också kan korrigera traditionen när den upptagit främmande tankar. Och det gällde både traditionen i Rom och hos "svärmeandarna".
Luther skulle förmodligen känna sig mer nära Benedikt XVI än vilken "lutheran" som helst om han levt idag.
Markus..
SvaraRaderaden sidan jag citerade från är någon form av "hardcore" tolkare kring detta.
Och det finns såklart andra tolkningar som du beskriver.