"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. Ty såsom Kristuslidanden flödar över oss, så överflödar genom Kristus också den tröst vi får. Om vi lider nöd, sker det för att ni skall få tröst och frälsning. Om vi blir tröstade, skall också det uppmuntra er och ge er kraft att uthålligt bära samma lidanden som vi. Och det hopp vi har när det gäller er är fast, eftersom vi vet att liksom ni delar våra lidanden, så delar ni också den tröst vi får." (2 Kor 1:1-7)
Sen tar vi den första meningen på skriftens vackra orginal språk.
"eulogētos theos kai patēr hēmōn kyrios Iēsous Christos patēr oiktirmos kai theos pas paraklēsis"
Anledningen till varför jag valt att citera dessa rader är att jag känner mig så just nu, eller iaf önskar jag att jag på djupet kunde förstå vad Paulus menar.
Vi har haft en bönevecka i församlingen för människor som är mycket svårt sjuka, som har fått besked av läkare att döden snart väntar dem.
Men vi har tack vare Jesus löften att stå på. Döden är något som Jesus besegrat!
Men dem som är drabbade av detta lider såklart mkt, och mina problem blir så små och fjuttiga i jämförelse. Ofta är mina problem kopplade till det matriella tingen.
Så jag önskar att jag i kärlek kan lida med dem som är drabbade. Vi är en kristi kropp, när en del av kroppen lider så lider hela kroppen. Tyvärr fruktar jag för att det inte alltid är så bland oss kristna. Och det är ingen kritik, jag är sådan själv. Men vi får ta hand om varandra och på något sätt försöka i bön finna den kärlek och lida,trösta varandra på ett sådant sätt Paulus nämner i skriften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar