Deep shit

Här är lite tankar kring skapelsen och den fria vilja,syndens konsekvenser. Har tagit en del inspiration från Cs Lewis. Detta är ett inlägg som jag skrev på credoakademin förut.

Gud skapar individer med en fri vilja. Och det har lett fram till att vi är varelser som antingen kan göra rätt eller fel val i livet. Vi kan även göra fel val trots att vi vet om att vi borde göra rätt val (sedelagen, samt se Romarbrevet 7 “Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag”).
Somliga tror att det kan föreställa sig en skapad varelse som är fri men inte skulle kunna göra något ont. Men det kan inte jag föreställa mig, om någon har en frihet att göra bra saker så har denne även en frihet att göra dåliga saker. Och det är den fria vilja som gjort ondskan möjlig.
Varför gav då Gud oss en fri vilja? Jo trots att den fria viljan gav oss möjligheten att vara ond, så är det också den ända vägen till att älska och vara god. Om man inte kan göra det valet i sitt hjärta då kan man inte förstå en sann kärlek.
Eftersom Gud skapar en varelse som utvecklar förmågor han själv besitter. Nämligen förmågan att vara sin egen Gud, vilket Gud enligt skriften är.(Hur och varför kan jag inte greppa så jag dyker inte ner i det mer)
Men i denna frigörning från Gud så uppstår ett högmod. Jag vill vara förmer, ingen vet bättre än mig, inte ens den som skapar mig vet bättre än jag. Egentligen så ser jag inte det som att Gud skapar en värld där ondskan råder. Utan snarare är det en frukt av den splittring som uppstår i den skapades (människan)vilja.
Jag tror inte man kan leva i värld utan att genomgå det som människan enligt bibeln gått igenom. Annars skulle man älska Gud för att man skall älska Gud. Man har aldrig då sett några andra alternativ. För visst är dem alternativ att inte följa Gud lockande för oss. Att själv veta bäst och lyssna till sig själv. Att enbart följa sina drifter, känna sötman i sex, fester, droger, ljuga sig ur situationer osv. Att överhuvudtaget inte bry sig om några konsekvenser för det liv man lever och hur man beter sig mot sina medmänniskor.
Om man inte fått några val i livet att kunna välja sitt eget liv, då kan man heller aldrig på riktigt uppskatta att följa skaparen av hela sitt hjärta.
En värld full av automatiserade robotar är knappast värd att skapa. Den lycka som Gud har i skapelsen är att dem varelser han skapat väljer av egen fri att förena sig med Gud och enas i en extas av kärlek och glädje som övergår allt förstånd.
Givetvis visste Gud vad som skulle hända om det skapade varelserna använde sin frihet på fel sätt. Om Gud tyckte att detta universella krigstillstånd var värt priset för den fria viljan. Dvs. att skapa varelser som likväl kan göra goda eller onda gärningar istället för en leksaks värld där alla programmeras att likt robotar till en styrd vilja.
Jag tror Gud tyckte det var värt priset.

Sen skall jag försöka mig på en liknelse:
Om vi i framtiden bygger en robot där vi lyckas få den att kunna fatta egna beslut och skilja på rätt och fel, känna känslor ,empati osv , ha en egen drivkraft, ett jag..
Vi lägger ner det som finns i våran hjärna i roboten. Då kommer den att få en egen vilja, men ändå är roboten inte som oss. Det är alltid vi som skapt den. Och vet hur den är uppbyggd.
Men gör vi den redo för “allt” vi kan? Vill vi inte se vad den går för först? Man kanske inte låter roboten veta hur man tillverkar atomvapen tex.(Parallell till matrix, robotarnas revolt) Helt enkelt är inte en skapad robot mogen att veta allt vi vet, då vi inte vet vilka konsekvenser det kan få för oss.
Så kan jag se skapelsen av oss, givetvis kanske liknelsen är lite haltig, men hoppas ni förstår min poäng.
Gud skapar en varelse till sin avbild. Denna avbild gör ett val med den fria viljan. Detta val fick en konsekvens, nämligen att vi inte var mogna för den kunskap vi besatt.