söndag 11 juli 2010

Vad är det som pågår i kyrkan och bland de kristna - och varför?

Jag funderar en del över vad som händer med och inom den katolska kyrkan, liksom inom kristenheten i stort. Det finns oerhört mycket att glädjas över, och att vara tacksam för. Samtidigt finns det en hel del som framkallar sorg och smärta. Efter andra Vatikankonciliet inträdde en tid av omfattande turbulens. Många människor trodde att man i grunden skulle förändra moralläran. Många människor slutade att gå i kyrkan och att be regelbundet. Många präster lämnade sina ämbeten, liksom många ordensbröder och –systrar lämnade sina kommuniteter. Antalet kallelser gick ner till katastrofala nivåer – en hel generation fattas. I detta hoppades många troende på en återgång till det som var, och gärna med en idealiserad bild av hur det varit. Det inträffade inte. Andra hoppades att man skulle ”gå vidare i konciliets anda” och komma ”i takt med tiden”. Det inträffade inte heller. Det som verkligen hänt är något helt annat… Vid närmare eftertanke pekar det på vem som står bakom… Det blir inte alltid som vi människor tänker, planerar och hoppas.

Det finns många bakgrunder till det som hänt. De flesta är väl dokumenterade och debatterade. Det som kanske är litet svårfångat i sammanhanget är att vi inte är ensamma, utan att det också finns andliga makter med i vad som händer. Jag vet ingen tid i historien som varit så full av uppenbarelser som de senaste 200 åren. Jag har inte heller hört om någon tidigare epok som haft så många heliga människor, vilka har kunnat inspirera mängder av människor till ett fördjupat andligt liv. Samtidigt ser vi hur kyrkor töms på många håll, och att det framkommer att personer som vi trodde bättre om har förfallit till svåra synder, vilka inte klarats ut, utan snarare skylts över. Det kanske inte bara är en vanlig mänsklig svaghet som kommer i dagen. Det kanske finns något mer…

På dagen 33 år före det stora solmiraklet i Fatima, dvs. den 13 oktober 1884 fick påven Leo XIII en uppenbarelse. När den åldrade påven hade avslutat mässan i sitt privata kapell, en mässa som hade bevistats av ett par kardinaler och några anställda i Vatikanen, stannade han plötsligt nedanför altaret. Han stod där i ungefär tio minuter som i trance, och hans ansikte blev ask-vitt. De närvarande fruktade det värsta och rusade till. Sedan gick han omedelbart till sitt kontor (normalt skulle han ha gått till frukosten) och skrev en bön till ärkeängeln Mikael, och gav order om att den skulle läggas till liturgin läsas efter varje mässa i hela kyrkan. (Visserligen har en påve rätt att göra så, men det händer inte ofta… Vanligen tillsätts en kommission som får arbeta fram ett förslag, som sedan tröskas vidare, och som så småningom fastställs, tillsammans med instruktioner och regler som har en tillräcklig omfattning för att kunna tillämpas under de mest skilda förhållanden runt om i världen.) När han tillfrågades om vad som hände, förklarade han att han plötsligt hörde två röster. Två röster, den ena vänlig och angenäm, och den andra rå och oangenäm. De verkade komma från närheten av tabernaklet (som på den tiden var placerat mitt på altaret). Han lyssnade och fick höra följande konversation.
Satans råa röst: Jag kan förstöra din kyrka!
Guds milda röst: Kan du? Gör det då!
Satan: för att göra det behöver jag mer tid och mer makt.
Gud: Hur mycket tid? Hur mycket makt?
Satan: 75 till 100 år, och större makt över dem som ger sig till min tjänst.
Gud: Du har tiden, och du har makten. Gör vad du vill med det.

Den bön som påven skrev lyder så här finns på engelska under den här länken. Den längre formen är den ursprungliga, men på 1930-talet ändrade man till den kortare som finns i slutet av texten. Den togs bort ur mässan på 1960-talet – ett par år före den stora liturgireformen.

För att återvända till de inledande frågorna, så verkar det som om vi går igenom en hel del svårigheter, men att Gud har motmedel. Den första antydan finns i att det var på dagen 33 år före Fatima. En vidare antydan kan vi finna i att de ekumeniska strävandena i dag har en enorm kraft på många områden som tidigare präglats av fiendskap och misstänksamhet. De ortodoxa talar med varandra i en anda som jag inte vet har någon historisk motsvarighet. Dessutom är samtalen mellan dem och Rom numera förtroliga – till och med Moskva söker sig till Rom för att formulera det gemensamma uppdraget att förkunna evangeliet bland människorna. Inom de karismatiska rörelserna finner man varandra över kyrkogränser på ett sätt som för bara några årtionden sedan var närmast otänkbart, och inom många protestantiska samfund ser man med nya ögon på det arv som finns i de historiska kyrkorna. Enhet kan bara nås genom den Helige Andes nåderika medverkan. Vi människor kan visa vad vi vill, och låta Gud fullborda det vi påbörjat.

6 kommentarer:

  1. Jag håller med dig om att det är en hel del intressanta rörelser på gång inom kristendomen av idag, inte minst de ekumeniska närmanden som du nämner och som förekommer både "högt" och "lågt" inom kyrkorna. Både bland präster och biskopar likväl som bland gräsrötter och lekfolk.

    Detta med att något sker "exakt på dagen 33 år före" känns dock inte som ett så starkt bevis på att något skulle vara mer från Gud än något annat, eller...? Hänger inte riktigt med på hur du tänker där.

    För om du räknar 75 till 100 år framåt från oktober 1884 så landar vi på mellan 1959 och 1984, dvs inte i närheten av idag.

    Eller menar du att man ska börjar räkna från Fatimauppenbarelsen 33 år senare, dvs från 1917? Då faller ditt argument om att detta är profetiskt om vår tid och dess problem i kyrkan åtminstone inom tidsramen som anges.

    SvaraRadera
  2. Jag har inga konkreta gissningar om hur man skall räkna. Några pekar på att Vaticanum II utlystes 1959. Andra menar att 1984 var ett bottenår för kyrkan om man ser till kallelser och till avhopp ifrån präst- och ordensliv. Ytterligare andra menar att det vi ser som värst nu är frukten av vad som planterades mellan 1959 och 1984. osv.

    Det jag tänker om datumsambandet är att Fatima kan ses som ett genomtänkt motvapen mot den ondes planer. Sannolikt har många själar räddats genom de förböner som inspirerats av vad som skedde i Fatima.

    SvaraRadera
  3. Stefan
    Ja, det är onekligen oerhört tänkvärt. Tack för denna post!

    Det går inte att komma ifrån att det skett båda stora saker och fruktansvärda saker under det sekel som gått. Även om den era som Gud tillät satan att förfoga över skulle vara över så lever vi ju fortfarande i konsekvenserna av den eran, precis som du skriver. Oavsett när den utmätta tiden tar slut så kommer det som raserats ta tid och kräva oerhörd möda att reparera... Det är tur att den Helige Ande verkar på sätt som vi aldrig skulle kunnat tänka oss i förväg...

    Var det inte Gobbi som sa omkring 1984 att saker då var "at its peak"? Har dock inte klart för mig vad han i så fall skulle menat med det...

    Jag tror inte heller det är viktigt att grotta ner sig i årtal och datum. Det är innebörden som är det väsentliga, inte om det varit, är eller (mindre troligt) skall komma...

    Allt gott!

    SvaraRadera
  4. Roligt att Du hittade hit, Tuve!

    Jag håller med om att datumexercis inte ger så mycket, eller snarare för mycket, och för många divergerande resultat.

    Däremot kan det vara av värde att ha med sig att det inte endast är människor som agerar här i världen...

    Mvh
    Stefan

    SvaraRadera
  5. Några ledtrådar till varför det blev så här:

    Bella Dodd, f d högt uppsatt medlem i det amerikanska kommunistpartiet om den systematiska infiltrationen i katolska kyrkan:

    http://www.catholiccitizens.org/platform/platformview.asp?c=7347

    En annan f d högt uppsatt kommunist i samma parti, Manning Johnson,
    kompletterar historien:

    http://thecatholicfaith.blogspot.com/2006/03/communist-infiltration-of-catholic.html

    Anatoliy Golitsyn, KGB-avhoppare, även han f d högt uppsatt:
    http://www.fatima.org/news/newsviews/perestoi.asp

    Kopplingen mellan frimureriet och kommunismen, bl a:
    http://www.godlikeproductions.com/forum1/message763103/pg4

    Hur man gick/går till väga för att infiltrera Kyrkan: Instruktionerna av Alta Vendita (Carbonari):

    http://www.catholicintl.com/epologetics/articles/pastoral/masonry.htm
    http://www.catholicvoice.co.uk/dillon/text.htm#14

    Ärkebiskop Annibale Bugninis roll i det andra vatikankonciliet och kopplingen till frimureriet:

    http://community.icontact.com/p/insidethevatican/newsletters/christmas/posts/letter-from-rome-23

    SvaraRadera
  6. Tack för länkarna!

    Jag har inte orkat läsa igenom allt särskilt uppmärksamt, men det ger en mycket intressant relief till ett kontroversiellt ställningstagande som fr.a. Pius XI och Pius XII gjorde under mellankrigstiden, nämligen att kommunismen var farligare än både fascism och nazism.

    SvaraRadera