torsdag 10 september 2009

Varför religion?

Den frågan ställdes på flashback i en tråd. Det är en intressant frågeställning. Varför behöver människor religionen? Räcker det inte bara att ha det bra och acceptera läget som det är?

Religion ger människor hopp, tröst på ett sätt som inte det sekulära samhället kan erbjuda. När allt stormar kring människan då gäller det ibland att ha en fast punkt att kunna relatera till. Gudsbegreppet erbjuder en sådan evig syn på alltet.
Ibland händer det obegripliga saker i vårt samhälle, tragiska olyckor där barn är i blandande osv. Vi såg det senaste när Engla blev mördad, och där människor som normalt sett inte är troende, trots allt och samlades i kyrkan. Människor behöver den stillheten, friden när något sådant händer. En tröst.
Religionen erbjuder människor stillhet och ro, meditation, bön. Dagens sekulära samhälle bli allt mer materiellt fixerat, religionen står ofta som en motpol till detta. Den filosofiskt lagda människan finner ofta religionens metafysiska svar som attraherande, tusentals år av samlad vishet skall icke föraktas. Människan söker existentiella svar på varför hon finns. Hon undrar vem hon är, och varför hon vet om sin existens. Vi kan använda vetenskap för att utforska vårt universum.Det vi finner med vetenskapen ter sig inte ologiskt.Vi har kommit på metoder som verkar vara i symbios med universums lagar. Vetenskap är samlad kunskap kring saker som upprepar sig i naturen/universum och därför uppvisar en lagbundenhet. Och vi finner detta logiskt.
Att vi överhuvudtaget kan använda oss av vetenskapen och finna en logik i detta, kräver såklart ett djupt metafysiskt tänkesätt, och är i sig en fråga.
Varför fungerar vetenskapen tex?. Dessa frågeställningar gör att människor att tyr sig till religiösa tankebanor.

Sen så har jag en annan aspekt också som kanske inte är något bevis eller så, utan bara lite tankegångar kring hur man kan upptäcka sanningar om sig själv. Jag anser ju att det är genom sig själv man finner Gud och att Gud talar till människan genom henne. Jag upplever en slags inre konflikt med mig själv. Det finns en sida hos mig som verkar vilja göra rätt för mig, som liksom manar mig till bra saker. Sen finns den en annan sidan hos mig som vill gå en helt annan väg. En väg som ofta står i motsättning till den "bra sidan".
Det är så att säga mitt samvete som vill mitt eget bästa. Nästan varje val man gör i livet står inför dessa motsättningar. Skall jag exempelvis betala tillbaka min skuld till min vän, eller skall jag gå ut i spendera pengarna på mig själv? Jag blir lika besviken varje gång jag väljer den enkla vägen. Det är precis som om det fanns något utöver mig själv som manar gott för mig, som känner mig bättre än vad jag känner mig själv. En sorts god kraft som vill mig väl, trots att jag inte ens vill välja den vägen.Jag har i dessa konflikter insett att det verkligen "ÄR" en kraft bortom mig, som vill mig väl. Som aldrig slutar att mana mig till goda val i livet.När allt var som mörkast, och jag helt gav upp hoppet till att av egen kraft leva upp till min egen standard. Ja då blev jag buren av denna kraft. Helt plötsligt såg jag ett ljus, en kärlekskraft som mötte mig. Detta gav mig hopp.Att helt hänge sig, och lita på att det finns en kraft som känner mig bättre än vad jag känner mig själv. Det är en styrka för mig i mitt liv.. Jag sätter min tilltro till denna goda röst som manar mig väl.. I bönen så lär jag mig mer om mig själv, jag speglar mig i denna goda kraft, och då finner jag mitt sanna jag..
"Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig." (Joh 10:27)
Detta ger mig hopp och förtröstan i mitt liv.

4 kommentarer:

  1. Bloggupprop!

    http://katolskmamma.blogspot.com/2009/09/fasta-for-biskop-anders.html

    SvaraRadera
  2. Stefan Herczfeld13 sep. 2009 23:38:00

    Jag har läst inlägget några gånger, utan att riktigt vara vad jag skall säga. Allt blir liksom fel...

    Frågan varför religion kanske har något, åtminstone vagt, samband med frågan vad religion över huvud taget är. Jag tror att det kan bli litet lättare att fösöka att utgå ifrån en sådan vinkel i alla fall.

    Några människor ser religion som en förening / organisation + något slags ändamål och en ideologi. Helt jämförbart med ett politiskt parti, en ideell förening eller annat sammanhang. Man kan vara med om det roar, och om man tror på det.

    Andra utgår ifrån att det är en idé. Tro är ett vagt vetande - ett antagande. Man kan tänka på olika sätt, och man har olika erfarenheter, och då är det helt naturligt med olika idéer. Man kan utnyttja indoktrinering och idéer för att hålla andra nere.

    Åter andra utgår ifrån att det är ett abstrakt stöd för människor som saknar självkänsla, eller i livets svåra stunder, eller liknande.

    En historiskt sett vanligare utgångspunkt är att det är en kultur, ett sätt att leva, ett sätt att uppfatta sig själv, världen omkring, och eventuellt en skapare och ett syfte. Det behöver inte vara så entydigt och endimensionellt, men det man talar om som "religion" blir då en förklaring till och en verbalisering av, hur man uppfattar sig själv och sitt liv. Om religionen innefattar en kristen Gud, är det naturligt att livet ställs i relation till honom. Det står inte i någon motsättning till de praktiska saker man har att fortlöpande hantera.

    Detta är några förslag---

    Frågan om varför religion kanske får litet olika svar beroende på vilken infallsvinkel man tar...

    SvaraRadera
  3. Jo du har så rätt så Stefan.. Det finns många sidor man skall ha i baktanke när man diskuterar religion.
    Här är ett intressant utklipp från illvet..

    "Religion ger människor något att enas kring, och det kan ha varit avgörande för människans förmåga att fungera i fredlig samexistens. Religion utövas ofta i gemenskap, där man samlas för rituella handlingar. Det kan ha inneburit att den speciella versionen av VMAT2-genen har odlats fram genom evolutionen, för att den gav våra förfäder en fördel religion och andlighet enade samhället och gjorde det stabilare.

    Från den gemensamma tron är det sedan inte långt till ett världsligt regelverk, som har lett till ordning och trygghet, som i sin tur har gjort det lättare att överleva. Därmed har de troende fått en evolutionär fördel i förhållande till dem som inte har haft den rätta genetiska bakgrunden. På detta sätt har personer med den särskilda upplagan av VMAT2-genen valts ut från generation till generation genom naturlig selektion, så att genen har bevarats i en stor del av befolkningen ända fram till våra dagar.

    Döden lättare att bära

    Genen och förmågan att tro på Gud har säkert varit en fördel, då människans hjärna utvecklades och gav oss ett medvetande, som bland annat fick oss att börja grubbla över livet och döden. Vissheten om vår egen död kan sägas vara det pris vi betalar för vår höga intelligens, och det har tvivelsutan varit lättare att betala, när man kunnat luta sig mot en gud och tron på ett liv efter döden."

    Det är också anmärkningsvärt att religionen finns utbredd i alla mänskliga kulturer, även hos primitiva stamfolk, som har levt i djup isolering. Det är i sig själv ett gott argument för att spiritualitet och tro ligger förankrade i våra gener.

    http://www.illvet.se/polopoly.jsp?d=147&a=2885

    Spana gärna in Professor Robert Winstons film "history of god"
    Att kunna religionens historia och vad det inneburit för människans utveckling är viktigt att ta med i argumenten.
    http://video.google.com/videoplay?docid=-8059991273314767024&q=The+Story+of+God+%2Bbbc&ei=Q d4hSMKNHZmSigLc97jRAQ

    SvaraRadera