Precis! Och detta missar man ganska ofta inom protestantismen när man i syndabekännelsen talar om synder i "tankar, ord och handling" till skillnad från katolicismen där det heter "i tankar och ord, handling och underlåtelse".
Mmm, tänker man på "underlåtelsesynder" så blir det helt plötsligt mycket jobbigare att inte synda - för även om "tankar, ord och handlingar" är jobbigt nog i sig så känns det ändå som att det med mycket övning och diciplin skulle kunna vara uppnåbart i någon mån. Gör inte det som är fel, lär dig att inte säga något förrän du har tänkt efter ordentligt så att du inte sårar någon och utsätt dig inte för tillfällen där du kan frestas att tänka syndiga tankar (*host*syndakatalogen*host*). Men ska man inkludera allt man inte gör så blir det liksom 10 000 gånger värre!
Fast jag undrar om inte där är en slags svenskhet (jante) som blandat sig med en frikyrklig miljö. Där man skall vara så perfekt och inte visa sina känslor. Det blir en ytlig relation till sina medmänniskor, då uppstår även denna "tystnad" och rädsla att såra en annan.
Att följa Gud är ju att följa det rätta inom sig. Den där ivern man känner inom sig, men samtidigt bankar det i hjärtat av rädsla. Gud talar, lyder man detta så kan man inte vara tyst. Är man tyst så lyder man inte Gud. Alltså är tystnad inte från Gud, snarare så är tystnad en lydnad för jaget (feghet)
Det ålägger en hel del ansvar
SvaraRaderaoch ger en djupare sanning åt
"Vad på mej ankommer.."
Verkligen.
SvaraRaderaVälkommen hit förresten :)
Precis! Och detta missar man ganska ofta inom protestantismen när man i syndabekännelsen talar om synder i "tankar, ord och handling" till skillnad från katolicismen där det heter "i tankar och ord, handling och underlåtelse".
SvaraRaderaPS. Nu ska länken från inägget som jag la upp häromdagen fungera i alla fall.
SvaraRaderaJohanna. Ja det ligger väl nått i det. Kanske finns en gyllene medelväg mitt i mellan.
SvaraRaderaPs. Grattis med länken :)
Mmm, tänker man på "underlåtelsesynder" så blir det helt plötsligt mycket jobbigare att inte synda - för även om "tankar, ord och handlingar" är jobbigt nog i sig så känns det ändå som att det med mycket övning och diciplin skulle kunna vara uppnåbart i någon mån. Gör inte det som är fel, lär dig att inte säga något förrän du har tänkt efter ordentligt så att du inte sårar någon och utsätt dig inte för tillfällen där du kan frestas att tänka syndiga tankar (*host*syndakatalogen*host*). Men ska man inkludera allt man inte gör så blir det liksom 10 000 gånger värre!
SvaraRaderaFast jag undrar om inte där är en slags svenskhet (jante) som blandat sig med en frikyrklig miljö. Där man skall vara så perfekt och inte visa sina känslor. Det blir en ytlig relation till sina medmänniskor, då uppstår även denna "tystnad" och rädsla att såra en annan.
SvaraRaderaAtt följa Gud är ju att följa det rätta inom sig. Den där ivern man känner inom sig, men samtidigt bankar det i hjärtat av rädsla. Gud talar, lyder man detta så kan man inte vara tyst. Är man tyst så lyder man inte Gud. Alltså är tystnad inte från Gud, snarare så är tystnad en lydnad för jaget (feghet)