måndag 4 augusti 2008

Korset


Luk 14
27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge


Den här meningen har ju dom flesta kristna läst. Men vad innebär den egentligen? Vad betyder den för er?
Det är ju endå rätt tunga ord här. Om vi inte tar på oss korset så kan vi inte följa Jesus. Lämnar vi inte oss till Jesus och förnekar oss själva så kan vi inte vara hans lärljunge.
Jag tror dem flesta förstår den fysiska bilden av detta, dvs. att man skall ta på sig det kors som Jesus gjorde på Golgata. Men det finns ju en djupare andlig innebörd av detta också.
Jag har förstått under denna veckan vad Jesus menar här. Vi måste alla vandra och ta på oss detta kors.
Jag tror att vi måste komma till en punk i våran tillvaro där vi helt utelämnar oss till Gud och bekänner våran oförmåga att fixa detta själva. Vi måste blotta vårar inre behov till Gud. Detta sker ofta i en ren desperation. Min vecka har varit sådan, jag har bett och bett till Gud, men fick inga svar. Tillslut infann sig en helt desperat känsla inom mig. Jag satte mig på golvet och bara bad ut mina innersta böner, ”Jag fixar inte detta, hjälp mig Gud”
Och där skedde en vändning. Här insåg jag djupet i detta med att ta på sig korset, detta är mitt kors. Detta är min vandring med Gud. Mitt kors.

Jesus fick en sådan vandring. En tystnad från Fadern, en känsla av att vara övergiven.

Mark 15
Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?


Här ser vi på korset hur desperat hans sista bön är.
– Varför lämnar du mig ensam far? Varför måste jag bära denna av att vara ensam och övergiven. Varför svarar du mig inte i min desperation. Varför är min själ så nertyngd med känslor av förvirring och förkastelse.

När Jesus vill att vi skall ta på sig vårt kors och följa honom då tror jag att han menar att vi kommer vandra samma jobbiga väg som han gjorde på korset. Även om vi inte går den fysiska/andliga smärtan som Jesus fick uppleva, så upplever vi en jobbig inre kamp.
Men visst är det befriande att våran frälsare Jesus vet hur vi känner oss när vi lider med vårat kors. Och att även han som är Guds son erkände sitt ständiga behov av Faderns närhet.
"Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen" (Joh 5)


Tankar och inspration från David Wilkersons bok "Det nya förundets insikt"

8 kommentarer:

  1. Utifrån vad du skriver så verkar våra senaste veckor haft en hel del beröringspunkter.. Spännande att följa...

    SvaraRadera
  2. Mmm det är spännade tider. Kan du utvecka det vidare det som skett dig?

    SvaraRadera
  3. Absolut Sleepaz. Jag tror att vi måste se att hela våra liv är korsvandringar. Tar man livet på allvar så är det en vandring i mörker och ett evigt ropande efter Gud. Men det är en vandring som fostrar oss att se verkligheten som den faktiskt är och vår relation med skaparen som vad den är, oändlig längtan efter kärlek och återförenande med en tidvis avlägsen far.

    Kanske det är som du säger, att Gud tidvis håller oss på avstånd för att se hur långt vi kommit på vår vandring. Han låter oss vackla och ropa desperat, men vi får då inte förtvivla att han ändå skulle rusa fram och fånga oss om vi faller, precis som han gjorde med dig just när du trodde att korset var för tungt att bära.

    SvaraRadera
  4. Sleepaz: Det kommer nog utveckla sig i sinom tid. Men läs igenom det jag skrev i Taizé, det handlar en del om kors och en del om att det inte längre är de stora känslorna utan en nykterhet och en frid som kännetecknar det inre livet. Det handlar om efterföljelse inte religionsutövande. Ordet i hjärtat upprioriteras.

    SvaraRadera
  5. isakra: Håller med dig. Hela livet kommer vi behöva brottas med detta.

    Excelsis: Jag förstår, skall läsa din taize rese en gång till :)

    SvaraRadera
  6. Sleepaz: Inget tvång. Jag tycker bara att du är snubblande nära vad Johannes av Korset beskriver i inträdet av sinnenas natt, när Gud slutar uppenbara sig på ett sätt för att visa sig på ett nytt.. Det visar sig nog. Hur som helst, vad sägs om en fika någon gång till helgen?

    SvaraRadera
  7. Hade du tänkt dig vara i gbg trakten eller? Isf går det nog, jag har johanna på besök i helgen och är barnledig.

    SvaraRadera
  8. Ja, det hade jag tänkt. Skall på en trettioårsfest lördag eftermiddag, men fredag eller lördag förmiddag?

    SvaraRadera