Guds tystnad

Jag har under denna veckan haft tunga och jobbiga stunder med Gud. Han har varit mycket tyst och inte hjälp mig så som jag velat. Jag har fallit tillbaka till en del gamla köttsliga laster som jag gång på gång vill klara mig utan. Jag har under denna vecka inte hört Guds röst alls. Vilket gjort att jag tvivlat och känt mig mycket syndig och helt värdelös.
Tillslut så trilla polletten ner i mitt hjärta. Jag ville fixa synden på egen hand, jag vill vara rättfärdig av egen kraft. Jag vill vara en helig from kristen som lever för Gud. Men jag vill prestera det själv. Och det fungerar inte nå vidare har jag fått lära mig denna veckan.
Denna bönen i texten nedan som är skriven av Davis Wilkerson sammanfattar min vecka. Den är mycket stark denna bönen. Och vilken befrielse det är att förstå denna djuphet. Att kasta på sig på Guds löften och blotta min oförmåga att leva rättfärdigt liv av egen kraft.
Gud tuktade mig denna veckan, jag var tvungen att förstå något själv. Tyvärr så förstår man inte alltid det. Jag vill ha konstant helig Gudsnärvaro i mitt liv jämt och gå runt och njuta av herren ljuvlighet. Men det fungerar ju inte jämt tyvärr.



"Herre jag bekänner min oförmåga att hålla dina bud. Jag erkänner min totala hjälplöshet att frigöra mig själv från syndens inflytande. I all min strävan har jag misslyckats om och om igen. Nu kommer jag till dig i en total uppgivenhet. Jag bekänner mitt behov av att bli befriad från min synd. Och jag medger att jag inte kan göra det själv. Herre lossa mina bojor. Jag inser att mitt enda hopp om frihet från slaveriet står i din makt. Nu kommer jag till dig i tro, Herre, och jag kastar mig i dina armar.
Amen."