fredag 1 augusti 2008

Guds tystnad

Jag har under denna veckan haft tunga och jobbiga stunder med Gud. Han har varit mycket tyst och inte hjälp mig så som jag velat. Jag har fallit tillbaka till en del gamla köttsliga laster som jag gång på gång vill klara mig utan. Jag har under denna vecka inte hört Guds röst alls. Vilket gjort att jag tvivlat och känt mig mycket syndig och helt värdelös.
Tillslut så trilla polletten ner i mitt hjärta. Jag ville fixa synden på egen hand, jag vill vara rättfärdig av egen kraft. Jag vill vara en helig from kristen som lever för Gud. Men jag vill prestera det själv. Och det fungerar inte nå vidare har jag fått lära mig denna veckan.
Denna bönen i texten nedan som är skriven av Davis Wilkerson sammanfattar min vecka. Den är mycket stark denna bönen. Och vilken befrielse det är att förstå denna djuphet. Att kasta på sig på Guds löften och blotta min oförmåga att leva rättfärdigt liv av egen kraft.
Gud tuktade mig denna veckan, jag var tvungen att förstå något själv. Tyvärr så förstår man inte alltid det. Jag vill ha konstant helig Gudsnärvaro i mitt liv jämt och gå runt och njuta av herren ljuvlighet. Men det fungerar ju inte jämt tyvärr.



"Herre jag bekänner min oförmåga att hålla dina bud. Jag erkänner min totala hjälplöshet att frigöra mig själv från syndens inflytande. I all min strävan har jag misslyckats om och om igen. Nu kommer jag till dig i en total uppgivenhet. Jag bekänner mitt behov av att bli befriad från min synd. Och jag medger att jag inte kan göra det själv. Herre lossa mina bojor. Jag inser att mitt enda hopp om frihet från slaveriet står i din makt. Nu kommer jag till dig i tro, Herre, och jag kastar mig i dina armar.
Amen."

11 kommentarer:

  1. Man kan också se det som att man går in i något nytt, möter Gud på ett nytt sätt.

    Johannes av Korset pratar om att Herren är frikostig med nåd i början men att när den kristne är redo att möta Gud på ett bättre sätt så kan det avstanna för att man skall gå vidare. Slutsatsen skulle vara just den du kommer till, vårt beroende.

    Ibland är det dock bara dåligt.. Framtiden lär utvisa. Men som sagt, Gud kanske vill visa sig för dig på ett fullkomligare sätt, det kanske är nu som du är redo.. :)

    SvaraRadera
  2. Excelsis.
    Jag har definitivt lärt mig något denna veckan ja :)
    Men det var en jobbig resa. Mycket bön på knä osv. Slitsamma böner Men inget svar. "VA HAR JA GJORT FÖR FEL" osv..

    SvaraRadera
  3. Jag vet precis vad du menar.. tron är ibland en oerhörd kamp..

    Ibland känns det som man vandrar i väglöst land.. utan karta eller kompass..

    Jag försker då söka mig upp till höjderna.. den mäktiga bergen..

    Därifrån kan jag kanske finna väg till öppna vidder och ett hav utan minne..

    Hur som helst..

    Gör som Job.. kasta dina tvivel på Honom.. banka på dörren.. mitt i natten..

    Gör vad du vill..

    Men släpp Honom inte ur sikte.. Han ser dig än, min vän.. :)

    SvaraRadera
  4. Hehe tack Tubbo. Han är våran far som tuktar oss. Jag gör likadant med min son ibland. Låter honom lära sig sina misstag. Men det betyder ju inte att man inte älskar honom, fast ur min sons ögon så är man ju dum som promt säger nej till godis osv :)

    SvaraRadera
  5. Har själv haft en stressande vecka. Inte bara med jobb utan mest på det personliga planet.....suck...klurigt....

    Eftersom så pass många av mina nära och kära läser min blogg, så vill jag inte i nuläget skriva ett inlägg om det.

    Tack för ditt inlägg om svårigheter.

    SvaraRadera
  6. Z:
    Ja livet som kristen är inte alltid lätt. Det är en utmaning att leva med Gud. Jag hoppas du löser dina problem och blottar dina innersta problem. Man är inte så starkt ensam.
    Johanna har stöttat mig mycket under förra veckan då jag grinade och var arg på Gud :)

    SvaraRadera
  7. För att återkoppla till excelsis innlägg så kan jag rekomendera Wilfrid Stinissens Natten är Mitt Ljus, väl värd sin läsning. Min tro gör min ställning till katolicismen ansträngd men Stinissen är rätt grym!

    SvaraRadera
  8. Tänker också på en bön ur tolvstegsprogrammet som gick ungefär såhär: "Gud giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan Och förstånd att inse skillnaden"

    SvaraRadera
  9. Tja, det är upp och ner med stämningsläget, det är normalt. Själv har jag varit gladare än vanligt några dagar. Tack för det, Gud!

    :o)

    SvaraRadera
  10. Papa. Fin text dem där från 12stegs.
    Hur känns det efter brölloppet? *nyfiken* ;)


    KraX: Det är bara att tacka herren för din lycka :)

    SvaraRadera
  11. Z: Det är faktiskt ett problem när anonymiteten försvinner. Man kan inte skriva lika fritt. Jag kanske skall skita mer i vad folk tycker och bara skriva ...

    SvaraRadera