Korset

Luk 14
27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge


Den här meningen har ju dom flesta kristna läst. Men vad innebär den egentligen? Vad betyder den för er?
Det är ju endå rätt tunga ord här. Om vi inte tar på oss korset så kan vi inte följa Jesus. Lämnar vi inte oss till Jesus och förnekar oss själva så kan vi inte vara hans lärljunge.
Jag tror dem flesta förstår den fysiska bilden av detta, dvs. att man skall ta på sig det kors som Jesus gjorde på Golgata. Men det finns ju en djupare andlig innebörd av detta också.
Jag har förstått under denna veckan vad Jesus menar här. Vi måste alla vandra och ta på oss detta kors.
Jag tror att vi måste komma till en punk i våran tillvaro där vi helt utelämnar oss till Gud och bekänner våran oförmåga att fixa detta själva. Vi måste blotta vårar inre behov till Gud. Detta sker ofta i en ren desperation. Min vecka har varit sådan, jag har bett och bett till Gud, men fick inga svar. Tillslut infann sig en helt desperat känsla inom mig. Jag satte mig på golvet och bara bad ut mina innersta böner, ”Jag fixar inte detta, hjälp mig Gud”
Och där skedde en vändning. Här insåg jag djupet i detta med att ta på sig korset, detta är mitt kors. Detta är min vandring med Gud. Mitt kors.

Jesus fick en sådan vandring. En tystnad från Fadern, en känsla av att vara övergiven.

Mark 15
Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?


Här ser vi på korset hur desperat hans sista bön är.
– Varför lämnar du mig ensam far? Varför måste jag bära denna av att vara ensam och övergiven. Varför svarar du mig inte i min desperation. Varför är min själ så nertyngd med känslor av förvirring och förkastelse.

När Jesus vill att vi skall ta på sig vårt kors och följa honom då tror jag att han menar att vi kommer vandra samma jobbiga väg som han gjorde på korset. Även om vi inte går den fysiska/andliga smärtan som Jesus fick uppleva, så upplever vi en jobbig inre kamp.
Men visst är det befriande att våran frälsare Jesus vet hur vi känner oss när vi lider med vårat kors. Och att även han som är Guds son erkände sitt ständiga behov av Faderns närhet.
"Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen" (Joh 5)


Tankar och inspration från David Wilkersons bok "Det nya förundets insikt"