måndag 2 juni 2008

Tankar om synden

Det är är taget från en debatt från flashback, blir ofta snack om just synden.
Här är några tankar jag har kring synden, vet ej om allt är teologiskt rätt men. Synden är väl kanske inte det lättaste ämnet att ge sig på direkt :)
Men här får ni ett försök.

Den dagen vi trotsade våran skapare och valde att smaka på den förbjudna frukten och fick kunskap om gott ocn ont, då var vi helt enkelt inte mogna att leva som en evighets varelse. Jag tror att människan skulle kunna orsaka mycket ondska i världen som evighets varelse, vi behöver kanske utstå ett prov, en slags straff.
Gud låter oss då få ett straff, som kallas "Synd"
Synden är en kraft inom oss som revolterar emot Gud. Den får människan att sätta förströstan till sig själv, den får människan att inte alls tro på Gud. Synden än ett filter hos oss som som skiljer oss ifrån Gud och den evighets varelse vi var tänkta till.
Så länge synden finns i våra liv då kan vi inte leva nära Gud. Med denna synd så kommer människans åldrande in i världen, med denna synd så kommer sjukdomar och föruttnelse in i världen. Det är det pris vi betalar när vi lever ifrån Gud.
I Kristus kommer vi uppstå till den evighets varelse Gud skapade oss till. I Kristus är döden och sjukdomar ett minne blott. Vi har blivit förhärligade genom honom.
Men när vi väljer våran egen väg och gör oss själva till Gudar, då är priset död och föruttnelse.
Varför kan man fråga sig? Kanske vill Gud ha en äkta omvändelse med en brinnande kärlek till sig? Att självmant välja bort sin stolthet och välja Gud. Det kräver mod och styrka, men också ett allvar i tron.
Skulle allt detta gå om vi alltid var eviga från början?
Vi måste inse att vi behöver Gud. När vi inser detta då frigör vi våran stolthet. Vi lägger hela vårt liv i Guds händer. Vi utblottar vårat hjärta till honom.
Vi inser att vi behöver Gud för att bli av med synden inom oss. Och det är en befrielse att komma till den insikten. Det är en styrka att lägga sitt liv i Jesus händer. Jesus tvättar bort synden.
Guds lag uppenbarar synden i oss, den är våran hjälp tillbaka till Gud
Paulus förklarar detta:


Rombrevet 7
"Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. 15 Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. 17 Men då är det inte längre jag* som gör det, utan synden som bor i mig. 18 Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig

9 kommentarer:

  1. Tack.

    Jag gillar kopplingen mellan synd och förgänglighet, en tanke som ofta glöms bort :)

    SvaraRadera
  2. Hmm utveckla gärna vad du menar :)

    Jag är lite trög just nu..

    SvaraRadera
  3. Nej, jag vet inte riktigt vart jag landar i tankarna, men jag har funderat en del kring "frukt som består", att frukt i regel ruttnar, liksom människor och allt vi känner. Men vi är kallade till att bära frukt som består. Till något som är fullkomligt, även om vi är ofullkomliga. Detta passar ju som handen i handsken med det du skriver om att förgänglighet och sjukdom kommit in i världen som en konsekvens av synden. Det är något om hur vi bör leva, för det eviga, brytande kausaliteten där aggression föder aggression. Något sådant, jag är på väg att greppa det, dessa flyktiga insikter :).

    SvaraRadera
  4. Fina tankar det där. Jag återkommer i morgon. :)

    SvaraRadera
  5. Tänker fortfarande.
    Men frukt som består måste ju vara ett inre liv med Gud. Ett litet frö som slår rot och växer till sig och sprids till andra människor.

    Om inte Guds rike inom oss växer då kanske frukten dör ut och ruttnar?

    Spåna gärna vidare :)

    SvaraRadera
  6. Jag tänker nog mer konkret. Andlighet är på sätt och vis meningslöst ifall det inte för konsekvenser med sig. Bära frukt tänker jag måste ha med handlingar eller konsekvenser av våra liv att göra. Hela trädsymoliken är ju passande om oss som inympade grenar som måste ha vår kraft från trädet för att inte tork, och för att bära frukt. Man brukar ju säga att det är svårt att bygga upp och lätt att riva ner. Samtidigt, FN av idag är ju i stort sett resultatet av en mans kärlek och offervilja. Och alla de second-hand affärer, östhjälp osv, som organiseras skapar ju något. Är det så att det finns något evigt i kärleksgärningen? Kärlek är ju något som kan förmeras utan att förgås.

    SvaraRadera
  7. Jo det ligger nått i det.
    Sann kärlek är kravlös. Den kan man ge utan att vilja ha något tillbaka.

    Jesus ger oss en sådan kärlek i vårat inre.

    Denna kärlek skall vi ge kravlöst till våra medmänniskor.
    Då ger det en bestående frukt, som inte ruttnar.

    Allt detta fruktprat gjorde mig sugen på en banan. Spåna vidare du :)

    SvaraRadera
  8. Det som består = Guds rike..

    SvaraRadera
  9. Fader låt ditt rike komma och ta din boning i oss. Låt din vilja ske. Låt oss bära frukt så den består.

    SvaraRadera