måndag 19 april 2010

Skärselden kontra Jesu blod

Många protestanter säger att det inte behövs någon skärseld, då vi är renade i Jesu blod på korset.
Katoliken säger då vi är renade i Jesu blod och att all Guds stora nåd, finns i korset, där finns all förlåtelse för mänskligheten.
Men frågan är om det hela är så enkelt egentligen, och hur får vi del av detta?
För om vi skall bli rena i Jesu blod, så krävs det att vi dels inser vår synd, samt vilja omvända sig ifrån den, och slutligen be om förlåtelse från vårt innersta hjärta, samt om det så krävs, göra en konkret åtgärd som bot för synden, sitta av ett straff, eller tala med den man sårat i sin synd osv.
När denna process inträffat, har vi blivit rena i Jesu blod.
Jesus visar oss hur hårt han ser på synden, redan när vi i tanken tänker illa om vår broder, så syndar vi, redan när vi ser på en kvinna med åtrå i sinnet begår vi äktenskapsbrott.
Det betyder att om vi inte är vaksamma på vart vårt sinne leder oss, så kan vi leva i synd utan att inse det.

Jesus säger att om vi inte kan ta på oss korset och följa honom, så är vi inte värda att vara hans lärjungar.
Han säger även att det vi inte gör emot en av dessa minsta, det har vi heller inte gjort emot honom.
Detta innebär att varje gång jag skiter i ta på mig mitt kors, och inte bryr mig om en av dessa minsta, och väljer mitt ego före. Så är jag inte en del av Kristus.
All Guds nåd finns i korset, och all förlåtelse finns i Jesu blod. Men frågan är om vi vill ha del av detta, och är beredda att betala priset för det. Hur många är beredda att fullt ut offra sitt liv för Kristus? Hur många förstår till fullo kraften i hans uppstående, och delar hans lidanden?
De finns de som har tagit detta på allvar, och verkligen förstått kraften och styrkan i korsets nåd. Inom katolska kyrkan kallar vi dessa för helgon. Genom att se på helgonens liv, och det som dessa gör i Jesu namn, så bleknar det jag själv gjort för Kristus. Då inser jag att jag inte tillfullo har tagit del av Guds nåd i Jesu blod. Det kommer därför vara en smärtsam rening att genomgå när jag ser kristus, jag kommer att gråta i min förtvilan för det jag inte gjort för honom. Mina synder måste bort, från mig. Jag måste genomgå en skärseld.

Sen så kan det också finnas synder jag inte har insett är synder, jag kanske dör med dessa synder. Vad händer med mig om jag dör i en massa synder jag inte ångrat? Jo dessa synder kan inte vara i Guds rike, utan jag måste renas innan jag kommer in i herrens rike.

Men är jag inte friköpt i Jesu blod om jag bara bekänner mig till Jesus, han har ju redan gjort allt på korset?
Jo fast vi måste ju bekänna våra synder för honom, för att han skall kunna förlåta oss. Vissa synder vi har begått är dessutom av den karaktären att det inte går att glömma. Tex en person som mördar en människa, mördaren kommer aldrig att glömma vad han/hon gjort. Syndens effekter är så stora i världen att dem inte glöms bort så enkelt. Offrets anhöriga minns vad som hänt, varje år minns de hur deras barn/vän blev mördat, och känner en stor sorg och smärta för det, kanske kan de aldrig förlåta mördaren för det.
Även om mördaren har rent teoretisk ber Jesus om förlåtelse för sitt brott, så innebär inte detta att mördaren till fullo har blivit renad i Jesu blod för det. Man kan inte bara mörda en människa, och sedan be om förlåtelse, och vips så är man förlåten. Man kan heller inte råna en bank, och sedan direkt efter be om förlåtelse till Jesus, och så är man förlåten. Så enkelt är det inte. Utan omvändelsen och den processen kan ta hela livet att bearbeta, man måste göra bot för det man gjort, ta sitt straff, sitta av det. När man har betalat sitt straff, har man börjat inse vad Jesu blod, och ta på sig sitt kors innebär.

"Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse. Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret." (Matt 5:25-26)

8 kommentarer:

  1. Behövs och behövs?
    Den finns ju.

    SvaraRadera
  2. Det finns ju kristna som anser att den inte finns..
    Tanken var att diskutera kring detta. Att bara svara "den finns ju" leder inte till nå bra debatt.

    SvaraRadera
  3. Och det finns de som tror att endast 144000 kommer till himlen. Protestanterna har fel helt enkelt. Kina upphör ju inte att finnas bara för att jag tror att det inte finns ett sådant land.
    Judarna ber för de döda och tror på ett mellantillstånd, det gjorde de även på Jesu tid.

    SvaraRadera
  4. Den kanske inte alltid har funnits, kanske ett påhitt av påvekyrkan. :-) Och sen kom protestanter som Luther och C.S. Lewis och upptäckte att den aldrig funnits (hoppsan de trodde visst oxå på att) :-)...

    SvaraRadera
  5. Stefan Herczfeld21 apr. 2010 22:38:00

    Det är en intressant infallsvinkel att ställa frågan om skärselden behövs. Vem behöver den och varför? Om den finns så är det för att Gud har inrättat den, och för att vi behöver den.

    Frågan om den finns, och vilka skäl vi har att tro det kan vara litet knepig. En del menar att den inte är beskriven i explicita termer i bibeln, och att den därför inte finns. Resonemanget är problematiskt eftersom det ytterst säger att vi kan få reda på allt om Gud genom att läsa bibeln, vilket innebär att Gud "ryms" inom pärmarna, vilket strider mot hans oändlighet. Dessutom tenderar det att sätta vår förmåga att förstå i centrum, vilket strider mot både vår erfarenhet - att vi inte förstår allt, och att tron är en gåva - att inte alla är har sina namn i livets bok, och att det ofta talades för döva öron i bibeln - var den tidens människor mindre intelligenta än vi? Om tron är en kunskaps- och intelligensfråga, vad menar då Jesus med att lyfta fram barnen?

    Om man mildrar det, och lämnar frågan litet öppen, så kan man hävda att man inte måste tro på den läran. Det är sant. Det är inte avgörande för frälsningen. Det ligger olika kvaliteter i att tro på Gud respektive att tro på ett påstående.

    De bibliska argumenten mot skärselden är, förutom avsaknad av explicit beskrivning, att Jesu offer är tillräckligt, liksom hans löfte till den ene rövaren på Golgata. Det är en vansklig hållning, eftersom det riskerar att leda oss att ta lätt på synden, och se den som någon sorts enklare förseelse, och inte som det som allvarligt skiljer oss från Gud, som vill komma oss så nära...

    Ett sätt att förstå skärselden kan vara att vi vill förenas med Kristus i hans lidande och död, för att så få del av hans uppståndelse och seger. De delar av om undandrar sig denna gemenskap, som inte tar på sig korset, behöver renas. GT är fullt av ställen som talar om behovet av att renas innan man kommer inför Gud. Även NT behandlar det faktum att många inte är med "helt och hållet".

    Det är sant att dopet renar, liksom Kristi blod, men den naturliga slutsatsen - att låta sig döpas först på dödsbädden - är inte tillfredsställande. Alternativet att det ger en fribiljett för att synda gör att man kanske behöver fundera litet mer över vad synd är osv.

    SvaraRadera
  6. Påven i sin encyklika Spes Salvi öppnar för möjligheten att mötet med Kristus, vid den enskilda domen är skärselden. "Då skall konungen säga... sannerligen det ni har gjort för en av dessa minsta som är mina bröder det har ni gjort för mig."

    SvaraRadera
  7. Intressanta tankar Stefan..
    Det är relevant att ställa sig frågan hur gud uppenbarar saker för oss, och vem som bestämmer om det är från Gud eller ej. Det kräver någon form av auktoritet.

    Skall ge två bibelställen som handlar om Guds uppenbarelse och ledning i kyrkan.

    ”Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.* (Apg 2:17)

    ”Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske” (Joh 16:13)

    En intressant fråga är ju då, om Gud har slutat att ge sin kyrka profetiska uppenbarelse,syner och har slutat förkunna vad som kommer att ske. Har Gud talat genom Nya testamentet, och sen är allt klart? Eller är det rimligt utifrån bibeln, att begränsa Gud till skriften?
    En del säger då att han visst ger sitt folk syner och profetior, men de måste kontrolleras med skriften. Så långt kan jag hålla med, man kan exempelvis inte tala om att allt kommer från Gud, tex syner med rosa elefanter osv. Det måste finnas någon slags auktoritet som bedömer synen.
    Dock kan det blir problem med detta synsätt. Gud kan ibland ge sitt folk något helt nytt, som inte tidigare skådats. Han ger Johannes en uppenbarelse som är helt säregen av sitt slag. Den var så udda att den blev ifrågasatt av den tidiga kyrkan. Kunde detta verkligen vara från Gud undrande man. Den är så olik allt annat man skådat. Den är så kontroversiell.
    Så hur kunde man bedöma att den profetian var från Gud? Och varför tog man en kontroversiell bok som denna? Jo man hänvisar till traditionen om aposteln Johannes och hans efterföljare, Polykarpos, Papias, Ireneuas osv. Dessa går i god för att det verkligen är aposteln Johannes som fick uppenbarelsen. Så vi måste alla lita på att de som valde böckerna till Nya testamentet, hade andens ledning att urskilja böcker som inte skulle platsa.
    Men det väcker en intressant frågeställning, om det sker nya uppenbarelser som är radikala, som folk inte vet hur dem skall ställa sig till. Som man kanske frågar sig, om det finns stöd för i skriften. Jag tänker främst på uppenbarelser av Maria, och de budskap hon förmedlar till sin kyrka.
    Jag tror man tillslut hamnar i ett ställe, där man måste lita på vad vissa auktoritära personer beslutar kring sådant här.. Eller så blir svaret att man inte alls litar på uppenbarelsen, och inte heller kyrkan som bedömt uppenbarelsen som äkta.
    Jag litar på att kyrkan gjorde ett korrekt beslut att ta med Johannes radikala uppenbarelse, jag litar på kyrkans accepterande av Marias uppenbarelser, samt läran om skärseldebn. Det är alltså en fråga om tron. Jag sätter min tillit till den katolska kyrkan.
    Varje kristen måste göra denna tillit någonstans i historien. Protestanter gör tilliten till kyrkofäderna som med andens ledning valde ut böckerna till bibeln. Men där slutar uppebarelsen, och Guds ledning till folket. Iom att bibeln är rättssnöret i alla uppenbarelser. Men för mig som katolik, så slutar inte uppenbarelsen om Jesus kristus på 400 talet (bibelns kanoniseringar)
    Utan det är kyrkan som uppenbarar och förmedlar detta till folket.. Och har auktoriteten att besluta vilka böcker som skall ingå i skriften när kanoniseringarna pågick, vilken tradition bibeln skall läsas i, olika dogmer gällande tron osv. När kyrkan accepterar en uppenbarelse, så vet jag hur noga den granskas och ifrågasätts innan man tar den till sig.

    Är ju likadant med skärselden.. Dock finns det ju stöd för den i skriften trots allt.

    http://sleepaz.blogspot.com/2009/09/skarseld.html

    SvaraRadera
  8. Stefan Herczfeld26 apr. 2010 13:28:00

    Jag tror att det kan vara värt att fundera igenom frågor kring uppenbarelser ett varv till... Dels är begreppet inte entydigt, och dels är innehållen ganska skiftande.

    Ett sätt att börja kan vara att Gud uppenbarar sig för världen. Han gör det genom sitt utvalda folk Israel. I detaljerna handlar det om att han leder det i stort och smått, men också om att han utväljer vissa människor till särskilda uppgifter, varav några handlar om att förmedla direkta budskap. Många gånger kan det emellertid ha skett utan att den utvalde haft det hela klart för sig. Jag kan t.ex. tänka mig att David, när han skrev sina psalmer, inte var särskilt nära de djupsinnigheter som senare lästs ut ur dem, och som lästs in i dem...

    Vi säger också att Gud uppenbarar sig för oss genom bibeln...

    På det mer personliga planet kan vi t.ex. se att vi känner både form och innehåll när Gud talade med Moses, medan formen är en smula oklar t.ex. när det gäller ängelns besök hos Maria.

    Tittar vi på hur Paulus kallades känner vi både form och innehåll, men själva innehållet säger väldigt litet taget för sig. hans liv blev "konstigt": ca 20 år av nästan ingenting särskilt, fram till upproret mot honom i Antiochia, vilket satte honom på resande fot, vilket ledde honom att skriva brev, genom vilka Gud talar till oss...

    Under seklerna har många människor haft uppenbarelser. Mestadels har det inte varit något som varit direkt avsett att föra vidare "till världen", utan "bara påverkat" den människan. I några få fall, t.ex. i Lourdes, Fatima och Knox har det funnits budskap till alla. I några fall verkar det inte ha funnits något omedelbart budskap, men många har kunnat se något, vilket gäller t.ex. Zeitoun för ca 40 år sedan. Inte ovanligt är att en människa i svårigheter eller betryck blir stärkt på något sätt.

    Det är svårt att bygga läror på enskilda uppenbarelser. Däremot kan man säga att befintliga läror stöds eller motsägs...

    SvaraRadera