måndag 22 mars 2010

Pedofilskandaler

Ja dessa skandaler som dyker upp nu är riktigt vidriga. Vilka djupa sår dessa utövare skapar för kyrkan. Det skär in och sårar alla världens katoliker.
Jag undrar hur det kan bli så, hur det kan gå så långt, att man ger sig på barn?
En del säger att det är celibatets fel. Att man blir sexuellt frustrerad av det osv. Men det köper inte jag. Att bli sexuellt frustrerad är väl en sak, men att ta steget att ge sig på barn, det är långt. Då har man passerat en gräns, och helt tappat sig själv.

Just pedofili som begrepp kan man såklart diskutera kring.. När börjar det? Kan det vara så att vissa har haft dessa tankar redan innan det blivit präster? Och att man flyr in i celibatet som en flykt mot sina egna begär? Vem vågar bikta sådana tankar i bikten? Kanske är det något som man inte vågar bikta sig för? Kanske har kyrkan misslyckats på den fronten? Att man tar in präster som egentligen inte är kallade för celibatet?
För det kan ju inte vara så att en normalt fungerade person, utvecklar pedofili helt plötsligt.
Hur långt har inte dessa präster hamnar från Guds gemenskap när det utövar sina begär mot försvarslösa barn?

Visserligen så älskar media att rapportera sådant här. Katolska kyrkan är en stor organisation på 1.4 miljarder medlemmar. Och närmare 400 000 präster. Det är såklart oundvikligt att undvika att sker sådant. Media rapporterar sällan om alla övergrepp som sker i världen tex inom dagisverksamheten. Det finns helt enkelt inte säljvärde i att rapportera om det. Det är ju förståeligt, media kan inte rapportera allt som sker. Men när det sker inom kyrkan, så klumpas hela kyrkan ihop till det som sker. Och det är helt förkastligt. Men när det sker inom andra områden, så kopplas det hela till individen. Sen har det tydligen skötts lite illa på Irland, där kyrkan sägs ha mörkat händelserna. Händelser som tydligen sträcker sig ända upp till regeringsnivå.

Sen så vet inte jag exakt hur själva "mörkläggningen" gått till. Har det framkommit via bikt, då är det inte mörkläggning det rör sig om.
Vi får dock inte blanda ihop, ”bikten” med att mörka.. Om tex en präst biktar sig, och erkänner ett brott, så innebär inte detta att biktfadern ”mörkar” händelsen..

Så vitt jag vet så finns det en del riktlinjer för präster som begått brott, som skall följas..

Crimen Sollicitationis
http://www.newadvent.org/cathen/14134b.htm

Om det inte har framkommit via bikt, utan av barn som blivit utsatta, som meddelat detta till biskopar, ja det är det en juridisk fråga för rättsväsendet. Dvs barnens föräldrar bör ha varit införstådda om händelsen och blandat in polisen som får avgöra om det skett ett brott.
Jag är fullständigt övertygad, att om en präst biktat sig om sina övergrepp, då hade han fått avgå. Därför kan vi nästan utesluta att det skett erkännande via bikt.

Präster blir utsatta för massa rykten, och anklagelser. Därför måste händelsen prövas juridiskt av en domstol för att straffet skall bli en verklighet.
Det är ju dock inte helt enkelt kring övergrepp, barnen blir ofta rädda och vågar inte anmäla det som hänt. Det är kopplat till skamkänslor, och kanske är det ingen som tror på barnets version kontra prästens. Det är ju svårt att veta exakt hur dessa biskopar fått reda på att det skett övergrepp. Har prästen i fråga biktat sig om det, då skall det ske åtgärder, där prästen skall avgå. Har det inte biktats, utan mest hörts på ryktesvägen att en präst begått övergrepp. Ja då är det problematiskt för kyrkans ledare att agera.

Det är känsliga frågor, och kanske inget man direkt talar öppet om. Att konfrontera någon med en sådan anklagelse om övergrepp, kräver att man har starka misstankar om det. Troligtvis så nekar prästen dessa anklagelser. Han är rädd att förlora sitt jobb, och kommer inte gärna blotta sina misstag. Så man kan förstå det kyrkliga ledarnas problem kring det. Det är verkligen svårt att hantera sådant här. Man måste ju verkligen kunna säkerställa att det skett ett övergrepp. Om inte prästen erkänt det själv via bikten, ja då är det prästens ord gentemot barnens. Det är alltså en fråga för en domstol. Om inte prästen dömts via en domstol, ja då är han likt alla andra, inte dömd får något brott.

Det finns alltid en massa rykten kring sådant här. Vi hade en rektor på min skola i högstadiet som det gick rykten om, det sades att han gjort närmanden på pojkar. Jag vet ärligt talat inte om det verkligen hänt. Och hur skall rektorns kollegor ställa sig till detta? Man kan inte bara anmäla någon enbart pga av rykten. Kanske dömer man då en oskyldig människa som varit utsatt för lösa rykten. Skolledningen kan därför inte avskeda rektorn på dessa grunder. Det fungerar inte så.

I just dessa fall som vi hört det senaste, så har det framkommit när barnen blivit vuxna, så går det ut med att de blivit utsatta. Ofta på olika sociala inrättningar som barnhem, sjukhus osv. Givetvis så måste kyrkan ta dessa anklagelser på stort allvar.
Men samtidigt så måste vi erkänna att det skett ting som är vidriga, vi måste inse att det finns pedofiler som söker sig till miljöer där det finns sårbara barn. Kyrkan är helt klart utsatt för en stark demonisk kraft, som förslavar henne. En demonisk kraft som vill föra kyrkan i mörkret, och jag måste säga att denna kraft lyckas tyvärr.

Det är bra att det kommer upp i ljuset, men det är lika förfärligt varje gång det rapporteras om det. Det skär i hjärtat. Både för barnen och för kyrkan.

2 kommentarer:

  1. Stefan Herczfeld23 mars 2010 20:16:00

    De här skandalerna orsakar onekligen väldigt djupa sår. Kanske är det av godo att de kommer fram i ljuset, så att det finns en förutsättning att dels påbörja en läkning, och dels att vidta åtgärder för att det inte skall upprepas.

    Tyvärr är diskussionen stundtals en smula onyanserad. Det är naturligtvis svårt att få med alla aspekter varje gång, men man kanske kan sortera litet ändå...

    Ett konstaterande kan vara att få system hanterar sådana ärenden med någon större öppenhet. Det gäller svenska åklagare & domstolar, liksom socialtjänst och andra. Detta av hänsyn till offret. Mot den bakgrunden är det intressant att se förekommande krav på ökad öppenhet...

    Bland katolska präster förefaller det enligt de undersökningar som jag tagit del av finnas 1%-1,5% pedofiler. I samhället i stort är siffran mellan 3% och drygt 4%, och den typiske förövaren är en gift trebarnsfar.

    Den i dag dominerande uppfattningen är att pedofiler har en störd verklighetsuppfattning. Tidigare har man trott att det varit en enklare psykisk åkomma, att det varit sexuell frustration, att det varit enstaka fall för sexuella frestelser, eller att det varit ett utlopp för maktbegär. Åtgärderna har berott på vad man trott...

    Det är sant att man varit handfallen när det gäller att ta hand om offren.

    Det är också sant att de flesta institutioner har en tendens att skydda sitt eget rykte, vilket gör utredningar och åtgärder svårare. Dessutom finns ofta ett förtroende som gör att det blir svårare att upptäcka. Det gäller såväl skolor och kyrkor som idrottsklubbar.

    Sedan finns det också en tendens att likasinnade finner varandra, och bildar kluster. Det gör att vissa institutioner är illa drabbade, medan andra är helt fria. Detta gäller inte bara pedofiler, utan människor med allehanda osköna böjelser.

    Det finns alltid en risk att positioner med någon form av status lockar fel människor, eller folk med fel bevekelsegrunder. Det gör att man bör vara särskilt uppmärksam på sådana miljöer och kulturer.

    Det som sker nu i media är bedrövligt. Det förefaller i stor utsträckning vara en jakt på trofeer. Tyvärr finns det en del som fortfarande är illa hanterat. Dels många av offren, och dels att en del institutioner inte vill hjälpa till att ta ansvar, utan verkar tro att det bara är individer från förr i tiden som är skyldiga. Som ledare måste man bearbeta även de skador som tidigare generationer har åstadkommit. Även om det är kostsamt och smärtsamt.

    SvaraRadera
  2. Ja man behöver ta sig en tankeställare kring detta. Våga prata om det, vidta åtgärder. Ta ansvar.
    Jag känner en sån djup sorg kring detta. Tyvärr har detta fått många svenskar att se den katolska kyrkan som en pedofil kyrkan, jag har själv debaterat med några arbetskamrater kring det. Man lyssnar på det som sägs i tidningar, och ser sällan helheten.
    Detta är ett stort förbönsämne för hela kyrkan. Varje katolik, får hjälpa till med detta.
    Det tar långt tid att bygga upp ett fötroende, men bara via en händelse, eller en skandal så försvinner det. Det är djupt beklagligt.
    Sen exempelvis kring pingstkyrkan och knutby, och hur mycket det har skadat pingstkyrkan.

    SvaraRadera