torsdag 25 februari 2010

Varför helig?

Var nyligen en debatt på forumet flashback, där en medlem frågade vad helighet innebär. Och om man blir mindre helig om man super och knarkar osv. Jag tänkte jag skulle publicera mitt svar från forumet. Kanske inte ett helt enkelt ämne, men här är iaf min syn på vad helighet är i mitt liv.

Jag tror ju inte att man blir mer helig för att man lever upp till ett slags "duktig ideal"

Men det finns ju en form av helighet, där man vill hänge sitt liv åt Gud. Man väljer då bort saker som kan vara dåliga för en själv.. Jag har själv lagt haschpipan på hyllan för att jag hellre låter mig uppfyllas av Guds ledning i livet. Det handlar alltså vad som är bra eller dåligt för mig, och vilka konsekvenser saker får för mig..

Helighet handlar därför om att vilja leva ett rättfärdigt liv, men samtidigt inse att man inte klarar av det, och behöver Guds hjälp i sitt liv för det..
Jag tror inte man blir mer helig för att man går runt och tror att man är helig.
Heligheten infinner sig ofta när man väljer att följa Gud, dock utan att man egentligen resonerar om sin egen helighet.
Det finns många människor som tror att de är heliga, men utan att förstå vad helighet är. Att ens tänka att man är helig, är enligt mig högmod.
Det är Gud som gör en människa helig, och inget man själv kan berömma sig av.

Det som vi inom katolska kyrkan kallar för helgon, är ju dessa som inser att de är de störta syndarna och låter sig uppfyllas av Gud.. Dvs behovet av Guds ledning kombinerat med en daglig omvändelseprocess är enligt mig något som gör en människa helig.
Att välja Guds väg av den rätta anledningen istället för något som enbart ger egennjutning i form av droger osv..
Att följa Guds väg ger en frukt i form av kärlek för sina medmänniskor, att enbart följa sina lustar och sökandet efter njutning leder oftast bara till självcentrering och egoism..
Så om vi väljer att sluta med droger och annat och lever helt perfekt. Så gör inte detta oss mer heliga enligt mig.. Men om man istället söker Gud, och inser sitt behov av honom, dvs att man omvänder sig i sitt hjärta, och inser sin synd.. Först då, kan heligheten bli en realitet i våra liv..

Jag anser för övrigt som kristen, att jag inte är speciellt helig.. Jag tycker det är ganska sunt att inte se sig själv som helig. Det gör väl ingen nytta att gå runt och tro att man är helig.

5 kommentarer:

  1. Stefan Herczfeld25 feb. 2010 21:06:00

    Jag tycker att du får till det jättebra! Det är bara det sista stycket som jag undrar litet över...

    Vid ett tillfälle, då moder Teresa av Calcutta besökte ett prästseminarium, sade hon till studenterna att ta sitt pick och pack och lämna utbildningen om de inte hade ambitionen att bli helgon.

    Annars är det påtagligt att många tittar efter om man uppfyller diverse villkor. Det blir en kvalifikation genom lag. Det verkar inte som om Jesus är imponerad av det, ändå är det just sådant som vi tar till för att döma och bedöma. Men vad säger det om gemenskapen med Gud? Överlåter jag mig till honom? Har jag det förtroendet för honom?

    Moder Teresa levde större delen av sitt liv i ett andligt mörker. Hon hade ingen upplevelse av att Gud svarade henne. Det hon gjorde var att ta tag i det hon kunde. Kunde hon inte hjälpa alla fattiga, så kunde hon åtminstone hjälpa någon. Det var där det började, och det var där det slutade.

    Á propos förtroende: vid något tillfälle ville hon etablera en kommunitet någonstans, och hade fått ett erbjudande om att köpa ett hus för en summa, som hon definitivt inte hade tillgång till. Hon tänkte till, och sade att Gud har så mycket pengar han behöver, varefter hon startade en liten resa i trakten för att presentera sig och sin orden. Hon kollade aldrig vad som kom in på någon plats, men när hon var tillbaks fattades det ca 75:- (vilket var lätt att uppbringa).

    Någonstans antyds det i bibeln att vi kanske bör kunna tillåta oss att vara en smula återhållsamma i stoltheten över egna åstadkommanden. Helighet står inte i motsats till våra vardagliga liv, och våra vanliga behov och önskemål. Däremot kan det vara värt att medvetet försöka att låta dessa stå tillbaks en smula, för att skapa utrymme för att se andras behov, eller vad man i olika sammanhang kan bidra med. Direkt fel blir det när man prioriterar och odlar de egna önskemålen för starkt, eftersom man då dels blir litet blind för omgivningen, och dels så småningom kommer att övervärdera det man själv kan åstadkomma, på bekostnad av värden som är mer bestående.

    En annan infallsvinkel på helighet kan vara GTs användning av ordet. Det betyder närmast avskild, eller reserverad för Gud, eller i närmare kontakt med Gud, eller i Guds tjänst. Moses uppmanas t.ex. att ta av sig skorna eftersom marken han stod på var helig (i början av exodus). Det innebär att rätt mycket av oss själva, våra liv, våra ansträngningar, vår tid kan vara heliga. Självklart är också kyrkan och sakramenten heliga. I ortodoxt språkbruk är varje präst helig (inte helgon). Också föremål kan vara heliga. Det gäller allt ifrån den gamla förbundsarken till våra moderna tabernakel eller ikoner. En del protestanter kan ibland ha litet svårt med denna helighet, eftersom de inte anser den bibliskt grundad.

    Paulus kallar de kristna för de heliga. I frikyrkosammanhang kan man i viss utsträckning säga att det motsvarar att människor är "avgjorda för Gud". Det är kanske en litet idyllisk bild av "urkyrkan" som skymtar fram i detta, men samtidigt säger det något viktigt. Väldigt många människor lever ett heligt och gudfruktigt liv genom detta. Jag beundrar dem, samtidigt som jag ibland funderar över vad det har för orientering. Thomas Dubay citerar Bernhard av Clairvaux i sin bok "Deep conversion Deep prayer" ”det finns många som vänder om från ett liv i allvarlig synd till ett liv i nåd, men relativt få som vänder sig från sina mindre synder, och än färre som heroiskt strävar efter att leva i dygd. Jag vet att det kan vara känsligt bland en del kristna, men jag vill ändå hävda att vi själva måste sträva efter dygden. Att göra "tillräckligt" är inte tillräckligt. Själva betraktelsesättet är tyngande och deprimerande, eftersom det blickar "nedåt". Om man i stället riktar blicken "uppåt" blir frågan ungefär "vad vill Gud av mig i dag, och vad är jag beredd att ge?"

    SvaraRadera
  2. Intressant och bra inlägg Michael.
    Jag skulle översätta ordet helig till oantastlig på svenska eller untouchable på engelska.
    Det vill säga något som är perfekt och inte får förstöras, eller någon som är perfekt och inte kan anklagas för någonting.

    Det innebär förstås att endast Gud är helig, och de saker eller personer han säger är heliga.
    Att Paulus kallar alla kristna för heliga tror jag som Stefan säger beror på att vi är avskilda för Gud. Vi är inte heliga eller rättfärdiga i oss själva utan Gud har gett oss sin (Jesu) rättfärdighet, och spikat upp alla anklagelser emot oss på korset.

    Jesus är vår försvarare som sitter på Faderns högra sida och ber för oss.

    I bibeln står det att vi inte ska använda vår frihet till att synda utan låta Den Helige Ande helga oss till kropp, själ och ande.
    Detta tror jag bl.a. betyder att vi blir mer och mer fria ifrån det som band oss innan vi blev frälsta.
    Erfarenheten visar att Den Helige Ande arbetar med oss med tålamod och försiktighet. Efter flera års frälsning kan det plötsligt dyka upp ett minne av någon synd man gjorde för länge sen och måste be om förlåtelse för.

    SvaraRadera
  3. Tack för era svar.. Ordet helig kan sättas in i många olika sammanhang.

    Stefan, du undrar om det sista stycket i texten.. Det jag menar är, en helighet kopplad till högmod. Jag har i min korta vandring med Gud, ofta bara kommit till en nivå, där allt bara skiter sig, pga av högmod.. Jag måste nog skriva ett inlägg om detta tror jag. :)

    SvaraRadera
  4. Stefan Herczfeld28 feb. 2010 20:47:00

    Jag tror att vi har svårt att kvantifiera helighet. Däremot är du nog helig. Ett sätt att närma sig det är att titta efter ett varv till på vad helig betyder.

    Jag börjar med att konstatera att man säger att endast Gud är helig. Om det tolkas i en kontext av motsättning mellan honom och oss, eller skapelsen blir det svårt att komma vidare. Nu verkar emellertid motsättningen upplöst på många ställen, t.ex. när Gud själv säger till Mose att marken han står på är helig. Vi kommer inte till något helt klar svar denna väg, om vi inte tänker att Gud litet tillfälligtvis finns här och var i skapelsen och så gör aktuella delar heliga. Det verkar oframkomligt...

    Om man i stället tar ingången att Gud är liv, kommer man vidare. Då finner man att Skapelsen står under domen, döden, men att han förnyar livet. Hesekiel skriver (i kap 18?)
    att Gud inte vill syndares död, utan att de skall leva rättfärdigt och behålla sin själ vid liv. Jesus säger att vi skall leva om vi än dör. Paulus säger att Jesus med segern över döden förnyar livet. osv.

    Vi är inte fullkomliga, men i det kristna hoppet vet vi att vi kommer att fullkomnas i honom. Vi säger JA till honom, tar vårt kors och följer honom. Jesus visade sig på förklaringens berg för tre av apostlarna för att de skulle få se vad som väntar, även om vägen går över Golgata. De fick se, och vittna inför de andra, och inför oss. Molnet i sammanhanget påminner om det moln som Mose trädde in i på Sinai, och om Jesu dop.

    Om vi får del i det förnyade livet, den förnyade skapelsen, redan här på jorden är vi heliga. Till och med själarna i skärselden är heliga, även om de inte längre lever i Guds nåd, som vi fortfarande får del av, utan är beroende av våra offer och våra förböner, för att renade kunna stå inför Herren - utan vår hjälp måste de betala av hela sin skuld. De som inte är heliga är de som inte tar emot honom som ger liv. De står under domen, och ingenting kan rädda dem. Så länge de fortfarande lever på jorden räcks nåden ut även mot dem, men om de inte tar emot gåvan, utan går sin egen väg, hjälper ingen gråt och klagan.

    Med någon urskiljningsförmåga bör vi klara att identifiera vad som är heligt, vad som är oheligt och vad som är skenheligt. Även om vi inte är fullkomnade, så måste vi hålla ljuset vid liv, och växa i tron. Liksom i livet i övrigt får de den bästa tillväxten som dels ger vatten och näring, och dels håller efter det som inte är så bra. Det kan gälla en musiker som övar och lyssnar på musik, det kan gälla en trädgårdsmästare som jagar ogräs, vattnar, beskär och jagar tjuvskott som kommer vid fel tid eller på fel plats. Den som är nöjd vid ett tidigt stadium får ett mediokert resultat, med risken att det inte blir något alls. Varken musikern eller trädgårdsmästaren når framgång genom att kommentera grannen.

    Målet att bli bättre än grannen leder ingen vart. Mitt mål måste vara att jag skall bli så bra som jag kan. Jag skördar min frukt oavsett om grannens träd är större, mindre eller dött. Däremot kan jag naturligtvis låta mig inspireras och ta lärdom av grannen om vederbörande är duktig!

    Jag tror att vi är heliga. Paulus skriver att vi är det. Men den största heligheten kan den utveckla som är mest medveten om sina brister. Jag menar inte att man skall låta sig ledas in i en depression, men det är helt fel att ursäkta sig med att småsaker inte skulle vara viktiga.

    SvaraRadera
  5. Kloka ord stefan.. Jag håller på och spånar på nytt artikel som handlar om min "helighet"

    Får se när den kommer :)

    SvaraRadera