fredag 29 januari 2010

Frälst genom tro?

Jag tror det flesta kristna håller med om att tron frälser oss..
Men bibeln talar dock om tron på lite olika sätt. Det är inte helt enkelt att bara säga "tron frälser mig" och citera väl valda verser från Paulus brev.

Nya testamentet talar om tron i lite olika begrepp. Om man tror "rätt" så är man frälst. Men man kan också tro fel.
Vad är då tron? Är det att man får den helige ande, när man bekänner Jesus kristus som sin frälsare? Ja skulle nog de flesta svara.
Man får tron som gåva av Gud, en gåva som man inte kan förtjäna att få. Gud ger gåvan efter sin vilja. Så långt är väl det mesta solklart.

Men vissa verser i bibeln förbryllar mig. Jesus säger exempelvis till lärljungarna "Så lite tro ni har, hur länge skall jag stå ut med er?"
Innebär detta att Jesus egentligen säger "Jag har gett er för lite tro?"

En del andra verser talar också om tron ur en annan aspekt, där man kan tro fel.
Paulus säger, "Om man har en tro som kan flytta berg, men inte har kärleken, till vilken nytta är tron?"

Jacob säger "En tro utan gärningar är död"

Innebär detta att man kan ha en tro som är fel? Kan man tro på Jesus som sin frälsare, men ändå tro fel?
Kan man tro på Jesus som sin frälsare utan helgelsen?
Kan man tro på Jesus som sin frälsare utan att vilja ta på sig korset och följa honom?
Jesus säger från Matteus: "Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket" (Matt 7)

Eller dessa som har en tro, men inte bryr sig om en av dessa minsta? (Matt 25)

Vad har ni för tankar kring detta? Blir man frälst genom tron? Eller är det för komplext att enbart säga det så?

11 kommentarer:

  1. Är det inte Gud som frälser...? Min räddning kommer från Gud, står det i Skriften.

    SvaraRadera
  2. På Jesu tid handlade det nog inte så mycket om ateism kontra Gudstro, som Jesus-tro/judisk tro kontra annan (grannfolk, etc) Jesus försökte peka på att även andra kunde bli frälsta, samarier, etc...
    "Ingen kommer till Fadern förutom genom mig", kan tror jag även betyda att man agerar Kristuslikt, vissa ateister är kanske bättre på det än vissa troende, etc.

    mitt senaste inlägg
    http://enklabloggen.blogspot.com/2010/01/ett-kryphal-till-himmelriket-halka-in.html
    handlar om det

    mvh
    /Z

    SvaraRadera
  3. Jag tror att det är viktigt att tron kommer först,av nåd genom tro,inte av gärningar för att ingen människa ska berömma sig,står det skrivet! Däremot är en tro som inte följs upp av trons gärningar död enligt Ordet.Det viktiga som jag ser det är att vi inte kan prestera Guds gunst, utan att vi är nya skapelser på insidan genom Jesus, när Fadern ser på mig ser Han Jesus för att jag är i Honom,iklädd Hans rättfärdighet!Sen är det en daglig kamp att leva inifrån denna nya skapelse och inte luras av köttets begär som vill föra oss vilse. Vandra i Anden så vinner vi seger över köttet med Guds kraft säger Ordet! Det är viktigt för mig att jag har en rätt Gudsbild Gud är min Far,han vill mig det bästa, Han vill hjälpa mig, om jag inte går min egen väg i stolthet utan i ödmjukhet följer Hans Ord och leds av Hans Ande! låt oss uppmuntra varandra till att leva för Herren! God bless mvh L-G

    SvaraRadera
  4. Stefan Herczfeld29 jan. 2010 23:20:00

    Jag tror att frågan samtidigt är enkel som svår. Det är ett vanligt fenomen...

    Jag ser omedelbart fyra ingångar till att söka svar, men det finns säkert fler.

    1) Den enkla vägen. Man blir frälst genom, och så är det. Det fungerarr bra så länge man inte börjar att fundera djupare över vad innebörden av denna tro är.

    2) Den förvirrade vägen: "runda GT med Paulus". Då kommer man fram till att tron ersätter rättfärdigheten, men riskerar att fastna i diverse citat, som kan tycks motstridiga ,och framför allt motspänstiga. En vanlig lösning för vanliga människor kan vara att välja något eller några av dem, och säga att de talar klart, vilket får utgöra svar på tal gentemot dem som kommer dragandes med något eller några av de andra citaten.

    3) Den syntetiska vägen. Man samlar citat av Jesus och av Paulus, och försöker att hitta vad som är gemensamt. Ofta landar man i att tron inte kan stå helt för sig själv. Å ena sidan talar Jesus om att någons tro har hjälpt, eller om att någons tro är tillräcklig, men då hamnar man i kvantifieringar: vad är tillräckligt och vad är det inte? Här går vägarna isär. Antingen menar man att man kan och bör beskriva det och hur det tar sig praktiska uttryck, varvid man gärna hittar texter av typen att Jesus går på vattnet och bjuder in Petrus att också göra det.

    En annan väg är att man "ger upp på förhand", och vänder det vidare till texter dels av typen om senapskornet som växer, eller om bonden som sådde, varvid fröna hamnade på olika ställen. Resultatet är att tro är parallellt med Jesu användning av "himmelriket är nära". Då kommer man osökt vidare till Paulus tal om tro, hopp och kärlek.

    4) Den mystiska vägen. Då brukar man börja med Jesu tal om vad tron och himmelriket är. Man fortsätter med hans reflektioner kring att han är i Fadern och de är ett, och liknelsen om vinstocken och grenarna. I denna mening är tro lika med liv i den djupaste och mest egentliga betydelsen. Då blir kvantifieringen av tro lika självklar som att vi skall få liv i överflöd. Paulus brukar sägas vara den störste mystikern (självklart undantaget Jesus), och det brukar vara givande tt läsa hans texter så. Det är inte heller svårt att finna paralleller i GT, varav några lätta är kung Salomo som valde visheten, liksom höga visan. Även t.ex. Leviticus innehåller en del som är lätt att applicera.

    Detta som en skiss av hur man kan närma sig innebörden av tron som begrepp. Sedan måste det få ett innehåll... Vad som menas med frälsning blir kanske ännu mer spretigt.

    Hoppas någon kan reda ut det hela på ett enkelt sätt!

    SvaraRadera
  5. Du svarar på dina frågor.
    Ni vet Gud är väldigt enkel, det är vi sm gör Honom komplicerad.
    Jesus känner våra hjärtan, Han ser vad som finns där. Rätt eller fel, han känner till vårt syfte.
    Genom tron ska vi bli frälsta. Men vad är tro utan gärningar, tro utan kärlek, tro utan bön? Allt hänger ihop, inte sant.

    Och tänk, Sonen har stigit ner från sin tron och visar människorna det ena och det andra, mirakel efter mirakel men fortfarande är dem svaga i tro, är det inte förståligt att Sonen som givit dem mer än någonsin ska behöva stå ut med det också?

    Kika in på dessa tjejers blogg, jag känner dem själv och rekommenderar alla!
    http://kristendom.blogg.se

    SvaraRadera
  6. Gabriela skrev:

    Ni vet Gud är väldigt enkel, det är vi sm gör Honom komplicerad.
    Jesus känner våra hjärtan, Han ser vad som finns där. Rätt eller fel, han känner till vårt syfte.
    Genom tron ska vi bli frälsta. Men vad är tro utan gärningar, tro utan kärlek, tro utan bön? Allt hänger ihop, inte sant.


    Japp, men jag tror att frågan i bloggposten egentligen kretsar kring den vanliga gåtan: Vilket är det minsta kravet för att få bli frälst (komma till himlen). En ateist som handlar gott mot barn och fattiga, t ex, det borde väl duga bra?

    SvaraRadera
  7. Enkla Z..

    Intressanta tankar du för fram där kring tron på Jesu tid..

    Tack och för er andra som svarat. Ber om ursäkt för sena svar, men jag sitter så lite på nätet nuförtiden, har ej tillgång till internet på arbetet i någon större utsträckning...

    SvaraRadera
  8. Stefan Herczfeld1 feb. 2010 22:48:00

    Jag tror att vi talar litet förbi varandra...

    Jag håller med Gabriela, samtidigt som jag tror att frågorna egentligen är litet olika, och har ganska olika bakgrund. Jag tar ändå tillfället i akt att rota litet i det hela.

    I frikyrkosammanhang menar man litet olika saker med begreppet frälst, varav några aspekter kan ha vissa drag gemensamma med klassisk kristendom. Jag lämnar det i övrigt åt sidan.

    I Lutherskt perspektiv menar man i princip "att få komma in i himmelen". Bilden är att man står ensam inför Gud - domaren. Frälst blir man om man blir förlåten. Man kan inte åstadkomma det på egen hand. Frågan är då hur, och svaret är genom nåd, som man tar emot genom tro. Det man tar avstånd ifrån är den katolska tanken på att man skall arbeta på sin frälsning, och att man måste sträva efter helighet, vilket mer är att göra Guds vilja än att vakta på sina synder.

    Den katolska synen är att man blir frälst genom att förena sig med Kristus, och att denna förening är alltomfattande, djup, och så småningom fullkomlig.

    Om den lutherska bilden är att man står ensam inför Gud så är den katolska bilden att man är hjälpt av Kristus och hela kyrkan, alla de heliga, tillsammans med änglarna, inte minst skyddsänglarna, som det kan vara värt att prata med ibland.

    Jag tror att Gabriela delvis syftar på vad Jesus säger om att ersätta stenhjärtat. Frågan om gärningarnas betydelse blir annorlunda i ett orientaliskt perspektiv.

    Delvis beror det på att går erfarenheterna isär. Nästan varje orientaliskt kristen familj har martyrer i sin släkt. Människor som givit sina liv för Kristi skull, för kyrkans skull, som vittnen för trons skull, som en gåva till oss, I väst saknar vi i stort sett den erfarenheten. I stället för att fråga vilken hängivenhet jag har till Kristus, och vad jag är beredd att göra och ge, tenderar vi att fråga i vilken utsträckning han skall få störa våra liv, vår vardag, våra ambitioner och prioriteringar. Eller att ta en radikal väg och hållning, som antingen får en andlig inriktning att be så mycket som möjligt och dra sig undan "världen" (vilket i värsta fall leder till förakt av skapelsen, som enligt genesis är god), eller till varianter av strikta moraliska hållningar, vilka i sin tur kan kombineras med goda gärningar av olika slag.

    Problemet med de västliga hållningarna är inte att de i sig är fel, eller att de blir fel när de går till överdrift, utan att man försöker att hitta mänskliga mått på Guds vilja, dvs. att de inte alltid levs i en aktiv gemenskap med honom, utan i stället blir någon sorts prestation. Här kommer också hållningen till kyrkan och sakramenten in.

    De orientaliska hållningarna möter motstånd i väst t.ex. därför att de tar solidaritet och lydnad för givna, vilket intuitivt strider mot västerländska normer och ideal om individualitet och personlig frihet. På ett djupare plan finns naturligtvis risken att solidariteten är mer med den egna familjen än med kyrkan och Kristus.

    SvaraRadera
  9. Tron är ingjuten i oss genom dopet.
    Utan tron kan vi inte behaga Gud. Tro utan gärningar är död. Satan tror och darrar.

    SvaraRadera
  10. Stefan. Det ligger något i det du säger.
    Begreppet frälst är olika inom olika samfund.
    Vid kyrkomötet i trend så styrks ju det faktum att ingen kommer till himmelriket genom att tro. Det som lär ut så är en kättare.
    Och det är som jag förstått det, pga av att frälsningen inte ses på samma sätt inom katolicismen. Att vara frälst är sålledes inte att enbart tro.
    Att vara frälst är en livsuppgift, där man slutligen dör som en vän till Gud, där man tar på sig korset och följer Kristus oavsett hur livets skeenden ser ut.. Tron är en förutsättning för allt detta. Men ingen garanti för en enkel väg till himmelriket. Därför reagerar en del protestanter på Trents beslut, pga av detta. Man är ju frälst genom tron säger Paulus..
    Ja men frälsningen är mer komplex än att säga att man tror.. Det är därför som jag förstår det, att Trent beslutar att den som lär ut till människor att det är frälsta genom tron. Är kättare (irrläror)

    SvaraRadera
  11. Stefan Herczfeld4 feb. 2010 10:24:00

    Du citerar Jakobs brev. Hela kap 2-3 breder ut temat. Jag vill minnas att även 1 pet. gör det...

    SvaraRadera