Julen, gästblogg, Uppsala

I morgon åker vi till Uppsala, det sägs att det kanske skall bli oväder, sen så är bilen ett riskmoment, jag hoppas den håller :) Är i behov av förbön inför denna resan..

Sen så kommer här en ny gästblog, skriven av Stefan Herczfeld, som vidrör julen.. Håll till godo:

"För många år sedan skrev en kåsör, jag vill minnas att det var Cello – Olle Carle – att när julen kommer är alla barn och alla fäder rättfärdiga, medan mödrarna är rätt färdiga. Det är en vinkel att fundera på när man tänker efter vad vi firar. När jag var barn var en del vuxna irriterade över att vi firade mer TV än jul. Jag förstod det inte riktigt då, men det var nog så att en del människor passade in olika aktiviteter för att inte krocka med olika favoritprogram. Det kunde nog kännas litet ryckigt för vuxna att klämma in en middag mellan två TV-program, och ta kaffet i nästa paus, och julklapparna i ytterliggare en annan paus. Senare fick jag lära mig att pusslet måste läggas på en större nivå, när man måste hinna med att träffa alla olika släktingar, och att det inte blir lättare om olika barn i ett hem har olika andra familjer som de också måste träffa. En flicka är hos sin pappa på julafton, medan hennes halvbror är hos sin pappa på juldagen. De kanske kan byta klappar i samband med skolavslutningen, eller möjligtvis på annandagen eller vid nyår… Jag har all respekt för att livet är komplicerat, och att det är svårt att få ihop allt praktiskt som behövs för att fira så som man vill att julen skall firas.

Meningarna går isär om vad som firas, varför det firas, och hur det på bästa sätt låter sig genomföras. Traditioner i meningen seder och bruk väger ofta tungt. Som kristen ligger det nära till hands att läsa texterna, och att fundera över dem. Det finns många mycket tänkvärda aspekter, varav jag tillåter mig att sammanfatta några av de vanligaste:

1) Gud blir människa, han blir helt hjälplös och utlämnad i krubban, och hans liv startar med att han blir jagad av kungen, han började sitt liv som flykting.
2) Herdarna, ofta invandrare med lägsta möjliga status, såg vad som hände, medan vanligt hyggligt folk låg och sov.
3) Barnamorden i Betlehem kan jämföras med barnamorden i samband med Mose födelse
4) De vise männen representerar de då kända världsdelarna, Afrika, Asien och Europa, precis som Noaks söner.
5) Jesu födelse, liksom hans liv, sammanfattar och återspeglar hela den dittillsvarande historien, och framför allt det utvalda folkets historia.
6) Guds ingripande är större än vad man kanske först tänker på. Dels sänder han Johannes döparen med stora tecken redan från tillblivelsen, och dels kallar han Maria, som han särskilt skapat och utvalt för detta. Gud framträder i sin härlighet genom kontrasterna. Jesus predikar öppet och mördas, medan Maria lider i det tysta och bevarar allt i sitt hjärta. Jesus äter och dricker, medan Johannes är en asket. Osv. Trots att allt verkar gå emot honom, och ingen riktigt förstår honom, så kommer han ut som segrare i uppståndelsen.

Eftersom allt vettigt redan är sagt av andra tänkte jag försöka att återknyta till frågan vad det har för betydelse för oss här och nu. Jesu födelses mysterier är så omfattande och djupgående att jag inte kan belysa dem på något meningsfullt sätt i en kort artikel. I stället tänkte jag försöka att på mycket skissartat sätt försöka att starta några tankar kring helhetsperspektivet.

Gud hann knappt mer än skapa människorna innan de förföll i synd. En synd som skiljer människorna från Gud, det är den kanske viktigaste innebörden av att de kastades ut ur lustgården, och det stämmer i allmänhet med vår erfarenhet. Redan då lovade Gud en frälsning. Ett löfte som ger hopp, och som återkom många gånger i historien. Frälsningen, att befrias från synden, innebär att återförenas med skaparen. Det är ingenting som vi människor kan åstadkomma på egen hand, även om det förekommer många goda idéer kring hur det borde kunna ske. Guds idé ser ut ungefär så här:

1) han ställer ut löftet
2) han väljer och kallar ett folk, genom vilket han skall visa sig för världen
3) han blir själv människa, och kommer oss så nära att han i sin Gudomlighet tar in den mänskliga naturen, det mänskliga väsendet, det mänskliga varandet. Så förenar han sig med oss. Han delar alla våra svårigheter och glädjeämnen. Han visar oss vägen, han förenar sig med oss.
4) När han förenat sig med oss människor genom att anta vår mänskliga natur kan han frälsa oss. Han tar på sig våra synder och delar våra lidanden. När vi ger honom våra synder, våra tillkortakommanden och våra lidanden kan han förena sig med oss på ett ännu djupare plan. Det är upp till oss att öppna våra hjärtan för honom – hans respekt för oss är fullkomlig. Frågan till oss är vad vi är beredda till.
5) När han förenar sig med oss på ett fullkomligt sätt, och delar våra lidanden, kan han fullkomna oss, och ge oss del i hans seger över synd och död. Han som antog vår mänskliga natur ger oss del i sin Gudomliga natur. Vi får del i det eviga livet – att leva genom honom, att leva med honom, att leva i honom. Det är det sanna livet – liv i överflöd, liv i Guds ära och härlighet.

Här ser vi att Guds människoblivande står i centrum. Det är inte målet, utan en outsägligt stor gåva till oss. Det som först ”bara” ser ut som att han ödmjukar sig och kommer till oss, visar sig i själva verket vara det första steget i, och förutsättningen för, att vi kan komma till honom. I honom förenas Gud och människa, himmel och jord, skaparen och de skapade. Han blev människa för att frälsa människor, och inte ängel för att frälsa änglar, supermänniska för att frälsa supermänniskor, eller halvgud för att frälsa halvgudar.

Som en hjälp på vägen mot målet vill han förena sig med oss, och oss med sig redan här och nu. Han tar emot oss, och renar oss ifrån synden i dopet, han förlåter oss varje gång vi fallit och ber om hans hjälp och nåd, han sänder den helige ande till oss. I kyrkan förenar han oss med sig i sin heliga kropp, han sänder präster att förkunna hans ord och förmedla hans särskilda nåd, och att verka i hans namn. Han ger oss sin kropp och sitt blod – mannat från himmelen, änglabrödet – som en andlig näring. Det står inte i någon motsättning till sillen & snapsen eller chokladen & julmusten. Vi har alla skäl att fira och vara glada, bara vi inte tappar bort var den verkliga glädjen finns! Jesus är född, Gud har blivit människa. Han kommer för att öppna himmelens port så att vi kan träda in"

Skriven av Stefan Herczfeld