Min vandring

Jag tänkte jag skulle skriva några saker som fört mig till den katolska tron. Jag kan givetvis inte skriva allt, då det rör sig om andliga ting som inte är helt enkla att skriva ner. Men här är några saker som kanske kan vara intressanta att läsa.

Det var när jag började läsa om den tidiga kyrkan, och dess utbredning som jag insåg att nya testamentet varit med en rad olika skeenden.
De flesta av evangelierna skrivs mellan år 50-90, och då har det hänt mycket bland de första kristna sedan år 33. Man har tagit sig ända till Rom, och andra delar av romarriket.
Även om vi kommit fram till att de första skrifterna skrevs mellan år 50-90 så hade ändå inte den tidiga kyrkan en kanonisering kring dessa skrifter. Vi vet även från Paulus brev att det de tidiga församlingarna hade svårt med "enhet" kring vissa frågor. När Paulus brev skrevs så var förmodligen det mesta som förmedlades muntlig. När sedan folket som varit med Jesu lärljungar, dör så inser man behovet av att skriva ner saker som kan gå förlorade. Det verkar vara många som skrev ner olika brev under denna period. Thomasevangeliet skrevs även ner under denna "tidiga" period. Att enbart kunna visa att det fanns "tidiga" brev räcker inte som bevis för brevens äkthet om Jesu liv.
Man måste då förstå vikten av att kunna härdleda nya testamentet till en tradition som förts vidare av lärjungarna och vidare till kyrkofäderna.
Den katolska kyrkofadern Irenaeus (år 130-200) är den första som nämner behovet att ha en kanonisering kring det skrifter som finns. Mycket tack vare att gnostikern Markion samlade egna skrifter som blev kanon för ”hans” lära. Och det starkaste vapnet emot irrläror, det är inte enbart skriften allena, utan de apostoliska traditionens arv. Dvs "så här trodde lärjungarna till Jesus och vi för detta vidare"
Man inser givetvis att man skall använda sig av det skrifter som i nedstigande led ansågs trovärdiga skrifter.
Markion och det andra gnostikerna kunde inte påvisa några nedstigande led från lärjungarna. Det kunde däremot kyrkofäderna.Traditionen sätter en standard för vilka skrifter som skall ingå i det nya testamentet vi idag läser.
Det är dock inte enbart evangeliernas kanonisering som var viktig i den tidiga kyrkan. Många av de teologiska bråken gick inte alltid att hänvisa till skriften. Man måste även där finna vad "traditionen" lärt. Vi ser det som tydligast kring Jesu gudomlighet. Trots att det fanns skrifter så uppstod det problem kring Jesu gudomlighet.
Det är traditionen som lär att Gud är treenig. Det finns stöd för det i skriften, dock inte "helt" övertygande. Där måste vi helt förlita oss på "traditionens" tolkning av skriften. Messianska kristna/Jehovasvittnen/arianer ser treenigheten som irrlära, (trots att de använder samma skrift). Man måste tolka treenigheten ur det teologiska ljuset som den kristna tron växte i.
Så är det med andra kristna doktriner, såsom Maria (Guds moder), och "när" Jesu födelse (jul) och även vilken dag som påsk skall firas (påskstriden) samt en drös av andra traditioner som vi idag firar.

Sen vidare till detta med en ”auktoritet” som påven.
Det uppstod problem i den tidiga församlingarna. De kristna rörde sig i städer som Efesos och Korinth, dessa städer var starka fäste till Grekisk/romerska filosofer. Det fanns en hög bildning i dessa städer. Det uppstod såklart frågetecken när dem bildade nyplatonikerna började fingra och ställa frågor till Jesu lärjungar.Det började även smyga in hedniska ritualer, avgudadyrkan, sexuella perversioner ,bråk, girighet osv bland Jesus lärjungar.Man, tjafsade även om vi hedningar skulle omskära oss osv, det uppstod elitistiska personer som ansåg sig vara lite “bättre” troende för att dem var omskurna och följde Judiska lagarna. Det är ju i en sådan här miljö som Paulus, Petrus och dem andra apostlarna befann sig i. Alltså är en teologisk utveckling ett måste för den tidiga kyrkan. Det skulle haverera utan dessa riktlinjer.Det fanns behov av ledare med auktoritet. Det fanns behov av ledning och riktlinjer. Eftersom det var så många som blev kristna under en väldigt kort period så var ett ämbete väldigt viktigt. Någon var tvungen att bestäma vissa saker, (som tex om hedningar skulle leva efter Judiska lagar)

Och jag anser att Petrus fick ett sådant ämbete av Jesus att styra denna flock av nyfrälsta yra höns.
Det är Petrus och ingen annan som träder fram inför alla innan den Helige ande blivit utgjuten. Det är Petrus och ingen annan som träder fram inför alla efter att anden blivit utgjuten.
Det är Petrus som får synen om att budskapet skall nås även till hedningarna (Apostagärnignarna 10)
Vidare så ser vi (Apostlagärningarna 11) att: “Apostlarna och bröderna i hela Judeen fick höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. När Petrus kom upp till Jerusalem, började de omskurna att angripa honom.”
Här verkar det som att Petrus får alla emot sig, även apostlar som levt när Jesus. Sedan berättar Petrus vad som hänt, om synen han fått. Och sedan säger de andra apostlarna: “När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: “Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv.” (apost 11)
Vad som sedan händer pga Petrus ledning är att Paulus börjar sin missionering av Evangelium (apostlagärningarna 12) till hednavärlden. Allt detta har sin grund i den syn som Petrus fick av herren. Petrus var tidigt den herde som “för mina får på bete” (Joh 21)
Petrus var den som trotsade den elitism som började sprida sig även bland Jesu lärljungar, kravet på judiska ritualer osv. Men Petrus stod på sig och budskapet kunde här nå ut till hednavärlden. Vi vet att den kristna tron fick ett stort gemenslag mycket tidigt i Rom. Det är inte konstigt att Petrus får epitet som “kyrkans papa” “Den som leder oss”.
Petrus var den som kanske levde närmast Jesus av dem alla. Iaf får man den bilden i evangelierna. Markus evangelium är byggt på Petrus vittnesbörd. Vilket anses vara det äldsta av alla evangelierna. Alla andra synoptiker bygger på Petrus ord om Jesus. Petrus är den lärljunge som satte stora spår den tidiga kristna tron. Han gör det med Jesus ledning. Jesus prövade även Petrus hårdare än någon annan lärljunge för sitt framtida uppdrag. Petrus var den av lärjungarna som i tro steg ut på vattnet till Jesus. (tänk er snacket efter denna händelse, gå på vatten liksom, inget man gör till vardags)
Så när jag sökte den kristna trons grund, då har jag svårt att blunda för detta som de katolska kyrkofäderna gjort för den kristna tron. Jag kan inte annat än visa vördnad för detta och medge att jag vill vara en del i denna tradition.

Ja detta var lite tankar. :)