"Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda. Ett annat tecken visade sig också i himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju kronor på sina huvuden. Hans stjärt drog med sig en tredjedel av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda för att sluka hennes barn, så snart hon hade fött det. Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron. Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud har berett åt henne, så att hon får sitt uppehälle i ettusen tvåhundrasextio dagar." (Upp 12)Detta är ett spännande bibelställe. Och den har tolkats på olika sätt genom åren.
En del menar att kvinnan är en symbolisk bild för kyrkan eller Israel. Det står att kvinnan har en krona med tolv stjärnor på sitt huvud. Och visst kan man tolka detta som "kyrkan" med de tolv lärljungarna, eller så tolv Israels stammar om man så vill.
Andra anser att kvinnan är Maria som föder Jesus och är andlig moder till kyrkan (Joh 19:26-27; Upp 12:17 )
Och det första löftet i Bibeln där en kvinna ska föda en som
ska trampa på ormens huvud. 1 Mos 3:15. Jesus är kvin-
nans avkomma som besegrar Satan.
Här är lite mer info kring tolkningarna av detta kapitel.
Källa1: se här
Källa2: se här
Vad har ni för tankar kring detta?
Jag tycker ofta att det är roligt med olika tolkningar och vinklingar på saker. Det är sällan en längre bibeltext är helt entydig. Skolastikerna brukade säga att det finnss 4 allmänna tolkningar till varje text. Dels en bakåtsyftande historisk, dels en framåtsyftande (Gt talar om Nt som talar om kyrkan), dels en uppåtsyftande som talar om himmelen, och dels en inåtsyftande moralisk.
SvaraRaderaNär det gäller syner och profetior föredrar jag att vara litet försiktig. Erfarenheterna av att tolka är inte så goda... Den judiska traditionen säger att man inte skall ägna alltför mycket uppmärksamhet åt begynnelsen och änden, eftersom de är höljda i dunkel. Jesus koncentrerar det än mer: himmelriket är nära! Det är här och nu som gäller - min gudsrelation. i Johannesevangeliets sista stycke uttrycker det kanske skarpare än någon annan text.
Jag tror att profetior kan ge vaga uppfattningar om saker, men framför allt i efterhand bekräfta att det är Gud som handlar! Svårigheten att tolka belyses kanske av att judarna, inte minst de lärda runt Herodes, klart visste allt om messias och hans ankomst, men ändå inte kännde igen honom eftersom de missade något väsentligt... de kännde i vart fall inte igen honom!
Jag tror att olika tolkningar kan vara bra, så länge de hjälper människan att förstå sig själv och sin relation till Gud och skapelsen på ett bättre och djupare sätt!