Satt för ett tag sen och samtalade med två vänner framåt småtimmarna.. Vi kom in på ämnet djävulen. Och speciellt det ställe där Jesus leds av anden till djävulen.. Vi blev inte rikigt kloka på det stället...
"Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.* Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd" (Matt 4)
Vi hade svårt att komma överens om Jesus verligen stod öga mot öga med djävulen där i öknen. Dels så skulle det kännas så fake att "nu skall du testas av satan", det blir liksom ingen prövning då. Sen den något absurda tanken på att satans faktigst blev tvingad att fresta Jesus på begäran av Gud. Tänk han inte ville, tänk om han hade annat för sig? Jaja hur som helst så tramsar jag lite. Men tillslut sade min vän och kusin Daniel att Jesus stora prövning i öknen det var hans mänskliga begär. Jesus kände ett begär att bli en mäktig kung, han kände ett begär att kring sin mänskliga hunger och förvandla sten till bröd osv, visst var prövningen till viss del att han visste vilken potensial han satt på i sin gudomlighet?
Jag tyckte det var en ganska skön förklaring. Eller finns det även en möjlighet att satans ande på något vis försökte få Jesus på fall. Det verkar iaf mer rimligt. Men frågan kvarstår varför satan befinner sig i öknen för att testa Jesus.
På ett annat ställe så säger Jesus detta:
"Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar." (Matt 16:23)
Detta ställe kan man också tänka lite på. Uppfattade dem andra lärljungarna att satan fanns i Petrus? Jag tror inte det. Här verkar det snarare som att Petrus säger saker som inte är av Gud. Eller så var det helt enkelt så att Petrus var uppfylld av satans ande.
Vad har ni för tankar om detta?
Oj.. vad jobbigt att behöva tänka..
SvaraRaderaGör ett försök..
Jag försöker väl föreställa mig att i den judiska föreställningsvärlden var den farliga öknen allt som den livgivande oasen inte var..
Där är det svårt att finna källor med livgivande vatten i öknen.. där bor de vilda djuren..
Kanske kan då öknen tolkas som en bild för helvetet, där djävulen bor..
Därifrån kan man väl spinna vidare.. men min tanke räcker inte till just nu..
Passagen med Petrus är ännu dunklare för mig..
Det verkar som att Petrus har svårt att acceptera att Jesus ska lida och dö..
Han får en rejäl utskällning..
Vet inte hur det ska tolkas..
Med risk för upprepning:
SvaraRaderaÖknen är platsen för profeterna. Där man kan se Staden på avstånd. Där allt buller faller och den andliga verklighetens balanserande på knivseggen blir tydlig. Jesus blir förd ut dit, ut ur larmet, efter sitt dop.
Jesus får brottas, inte med en röd snubbe med horn och eldgaffel, utan som din vän säger, sig själv, sin mänsklighet, med viljan till upphöjelse, viljan att använda sina krafter till egen vinning, viljan att sätta Gud på prov, alltså tvivla.
Jesus fördes dit ut av Anden. Nära frestelsen som alltid funnits där för människan. För så mycket frihet skall vi inte tillskriva honom, djävulen, han är uppror och splittring, självtillräcklighet och självförhärligande till sin natur. Han gör vad han alltid gjort.
Det är den anda som faller över Petrus när han frestar Jesus att välja den lätta vägen, självupphöjandets väg. Frestelserna måste ju komma, men de kommer denna gång genom Petrus, han ger röst åt det.
Intressant är att Petrus bekännelse några rader tidigare prisas.
Det djävulska, splittringen och stolthetens ande, och det djuriska, i de okontrollerade drifterna, är sådant som vi i Jesu efterföljd får brottas med.
Fina tankar.. Återkommer med mer tankar..
SvaraRaderaJa just det.. öknen och profeterna..
SvaraRaderaVildhonungen..
Tänkte inte på det..
Jag skulle återkomma sa jag juh.. Men det känns som excelis sade det som jag behövde höra.. Vi talade samma språk så att säga :)
SvaraRadera