Gästskribent/vittnesbörd

Jag har kristna föräldrar, pappa som är pastor, bott i Afrika som liten för att mina föräldrar var missionärer. Kan lätt säga att jag bara blivit naturligt "indoktrinerad" i min barnatro på Gud.Vi flyttade hem till Sverige för alltid 1995 och pappa jobbade fortfarande som pastor i en liten allianskyrka. Men, mina föräldrar började bråka kraftigt runt år 2000 och skiljde sig tillslut.

Jag hade flyttat hemifrån. I min ensamhet skapade jag mig en depression och en panikångest som gjorde att jag år 2005 var på väg att ta livet av mig med en kniv.Hamnade på psyket på högsta instans och efter en vecka och ett paket kraftiga piller så flyttade jag hem till min mamma och syster som då var 19år.

Jag studerade på Lärarhögskolan, jobbade och var aktiv i alla möjliga grupper för att försöka fylla ut livet med allt annat än djupa tankar.

Jag flyttade till ett studentrum i nära anslutning till favorit krogen och trotts att jag aldrig varit någon stor alkoholkonsument så dövades livet av bas-dunket på dansgolvet och alla trevliga människor man lärde känna.

Ett år senare, när jag är mitt uppe i ett virrvarr av fester, relationer och studier så ringer en man på en söndag vid elvatiden på morgonen och säger att min syster omkommit i en bilolycka. 21 år gammal.

Gud har legat som ett tungt töcken over hela mitt liv och vid den här tiden jag va så arg och bitter och trött och förstörd. (tror många av er vet va för känsla jag pratar om). Gud var den sista jag förväntade mig skulle finnas nu för o hjälpa mig.

När jag sitter på syrrans begravning så ser och känner jag värme och ljus. Jag känner en trygghet och gör allt för att inte tro att det kan vara den Guden jag är så arg och bitter på som framkallar känslan.

Nu i efterhand så VET jag att jag tror på den kraften som kunde läka mina sår, få mig att gråta ut och att lämna bitterheten över allt som hänt.Har sen den dagen aldrig varit lika deprimerad eller haft panikångest. Jag har inte tänkt tillbaka, inte gått tillbaka, jag faller i synd (ingen är perfekt) men jag har alltid sett Jesus som mitt ljus.Det mest naturliga för mig vore att vara rejält förstörd vid det här laget. Min syster var mitt allt.

Har fått bygga upp ett helt nytt liv utan henne vid min sida. Men Jesus tog det på sig när han dog på korset.

Han utstår min bitterhet och min ångest för att ja själv ska få evigt liv.

Så jag VET.

Just för att ja lever idag att det jag tror på, den Jesus som det står om i bibeln.

HAN litar jag på.

Just nu idag gör jag det.

Författare: Johanna