Tankar från vardagen

Ibland är min Gudsbild lite konstig. Jag har en förmåga att förminska herren ibland. Jag insåg idag att det finns massor med sidor i mitt liv som jag inte låter Gud vara med i. För att göra en historia kort så har vi det rätt struligt på jobbet just nu. Vi har mycket ändringar,och nytt folk som skall lära sig nya arbetsuppgifter, samt så slutar kunnigt folk. Det blir lite kaos, och vi som har jobbat ett tag får både uppgiften att lära ut saker till nya samt kombinera detta med att sköta sitt eget jobb. Det blir väldigt veligt och struligt kan man lungt säga. Och framförallt mycket stress, och delade åsikter om vilken metod som är bäst för företaget.

Och jag har av någon anledning velat fixa detta på egen hand. Har inte ens tänkt tanken på att blanda in Gud i mitt "världsliga arbete" Men idag så upptänkte jag att jag inte fixade detta själv längre. Jag var tvungen att sätta mig och be inför vissa viktiga val som skall ske. Och herren hjälper mig, och då gick det verkligen upp för mig att jag behöver Gud på varje plan i mitt liv. Jag kan inte plocka fram Gud när det behagar mig och mina syften. Han måste få vara med i allt jag gör.

Gud är universums skapare, han är min Fader. Han vill hjäpa mig i allt jag ber om.

Jag kan tex inte vara far för min lilla 3 åriga son ibland bara. Jag är hans far i allt han tar sig till. Jag finns till hans hjälp i alla min sons situationer han kommer vara med om.

Gud skall inte bara finnas i mitt liv som en liten lyckorus som jag kan ta till när jag känner mig kass och värdelös.

Gud vill vara med i allt vi gör.

Tacka honom för det.

Amen.