måndag 29 augusti 2011

Har du mig kär?

Igår under högmässan så var det konfirmation för ungdomarna i kyrkan. Det var en högtidlig gudstjänst med biskopen närvarande.
Det var även speciellt och tänkvärt att begrunda konfirmandernas löften, och påminna sig om att man själv avlagt dessa löften. Det var för mig en tankeställare.

Tron kan ju ibland för mig, nästan kännas som ett stort skämt, ett stort hyckleri där jag knappt mäktar med att be till Gud. Och när jag väl bedjer så finns inte den där kärleken till Gud som den fanns innan. Relationen till Gud förvandlas närmast till någon som jag prioriterar först på tredje eller fjärde plats i mitt liv. Det finns mycket annat som lockar före, dator, internet, serier, musik osv. Ja dessa ting tar ofta bort viljan att umgås med Gud.

Orden i Johannesevangeliet 21:16 ekar med smärta i hjärtat "älskar du mig?, har du mig kär"
Jag tänker ofta på hur svåra dessa ord måste ha varit för Petrus, som när det väl kom till kritan, inte hade den kärleken till Jesus, så krävdes. Ja vilket fick en konsekvens, där han förnekade att han kände honom.

Jag tror att det är viktigt att man vågar erkänna för Gud, att man inte älskar honom tillräckligt. Jag upplever iaf att det är en vinst att våga erkänna detta.
Det här var ju tänkt som en kort bloggpost, så det får väl räcka för denna gången.

Vad svarar du själv på Jesu fråga? "Har du mig kär"?

4 kommentarer:

  1. Jag skulle nog svara: jag älskar dig inte svartsjukt nog.

    SvaraRadera
  2. Men är svartsjuka något att sträva efter? Till viss mån kanske. Fast det får ju inte bli in absurdum ;)

    SvaraRadera
  3. Du vet, jag brukar tänka på hur man blir när man är kär i tjej. Då kan man göra vad som helst, man kan gå timmar genom regn, snö, storm för att komma fram till henne. Man lägger sina sista spänn på att köpa något fint till henne. Man skiter i allt bara för att få se henne, om så bara för en liten stund.

    Kanske är det bara en egosistisk kärlek, speciellt om det spiller över i svartsjuka. En kärlek som kanske inte annat är än ett tecken på att jag vill äga henne. En kärlek som förtär allt.

    Jag vet inte om det var detta de gammeltestamentliga författarna la i ordet när de skrev att "Herren, din Gud, är en förtärande eld, en svartsjuk Gud"( 5 Mos 4:24 24), men kanske ligger det något i det. Jag vet inte..

    Men vad jag menar är att medan den svartsjuka kärlek jag kan känna till min kvinna är en eld som kan förtära hela världen, liknar min kärlek till Jesus en ljummen kopp té. Inte hetare än att jag kan snooza mig förbi söndagsmässan.

    Det gör mig bedrövad..

    SvaraRadera
  4. Jo du har rätt Tubbo.. Bedrövligt egentligen hur lat man kan vara för Guds skull..

    SvaraRadera