söndag 10 juli 2011

En liten reflektion över dagens evangelium ur Matteus 13:e kapitel

Den dagen gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. Och han talade till dem med många liknelser: "En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron."

Liknelsernas syfte

Lärjungarna kom fram och frågade honom: "Varför talar du till dem i liknelser?" Han svarade dem: "Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. Så uppfylls Jesajas profetia på dem: Ni skall höra med era öron men ingenting förstå och se med era ögon men ingenting uppfatta. Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Men saliga era ögon som ser och era öron som hör. Sannerligen, många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.

Tolkning av liknelsen om sådden

Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten. Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull kommer han genast på fall. Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt. Men sådden i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."

Jesus säger tydligt att det handlar om tron, men jag tror att det handlar om livet i stort. Det kan gälla någon som vill lära sig att spela ett instrument, eller ägna sig åt någon idrott, eller starta ett företag. Den första gruppen (sådden vid vägkanten) är de som inte ens ser möjligheterna. Den andra gruppen (sådden på de steniga ställena) är de som startar entusiastiskt, men ger upp så snart de inser att det krävs en systematisk insats, eller när det inte är helt lättsamt att komma vidare. Den tredje gruppen (sådden bland tistlarna), inser att man måste driva aktiviteten seriöst, men de har aldrig tid, utan desto fler ursäkter och anledningar till varför det inte fungerar just nu. Till dess att det hela är glömt långt ner i någon malpåse. Den fjärde gruppen är de som ser, förstår, vill göra något av vad det nu gäller, och gör det. Vanligen lägger man inte allt annat åt sidan, utan man prioriterar på ett disciplinerat sätt, vilket innebär att man har ett högt krav på den ”nödsituation” som gör att man väsentligt avviker från planen. Skall det fungera i längden så måste man inom prioriteringen göra plats för alla de saker som är viktiga. Annars kommer man att mest känna sig jagad…

Jesus säger flera gånger att man skall lämna allt och följa honom. Jag tror inte att det är möjligt eller önskvärt för de flesta av oss. Han kallar alltid enskilda utpekade personer till en särskild tjänst. Men det hindrar inte att vi i våra liv ändå finner ett utrymme att låta trons frön gro och växa till och bära frukt. Ansvaret för vad vi gör av våra gåvor vilar trots allt till stor del på oss själva. Ser vi mest problem? Är vi med endast så länge det går lätt? Har vi aldrig tid? Eller förmår vi att prioritera det som är viktigt, och ta ansvar för våra liv?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar