Stefan och jag har ju skrivit en del om helgon här på bloggen. Men här kommer en vanlig fråga som många ställer till katoliker:
Varför be till Maria som förbön till Gud, hellre än "direkt" till Gud?
Svar:
Det här är en klassisk frågeställning. Liksom om man har ett direktnummer till presidenten, varför ta det med sekreteraren? Varför inte gå direkt?
Jag tycker dels att frågeställning är något felaktigt ställd.
Lever vi verkligen konstant i en direktlinje till Gud? Lär skriften så? Levde de första kristna i en sådan individualistisk Gudsbild? Eller fanns det medlare, som ansågs stå Gud speciellt nära? Profeter, präster som hade en gåva?
Agående Maria då, så tror ju jag att Maria känner Jesus bättre än mig. Hon har haft honom i sin mage, och fostrat honom, givit honom mat,kärlek.
Och att deras relation har ett djup som jag aldrig kommer att få med Gud. Ingen människa har någonsin kommit Gud så nära som Maria. Jag tror inte att hennes gåvor och förtänster till herrens förfogande slutade när hon blev upptagen till Gud. Jag tror därför att hon genom Jesus kristus har en stark kärlek till världen, och står i förbönens tjänst till världen.
Och förbönen till henne handlar förstås inte om en slags genväg, där jag ber till Maria för att få ett bönesvar. Lite som att om jag ber till Gud så hör inte han min bön, men tar jag det med Maria så hör han den. Så är det inte. Det är en väldigt felaktig syn.
Jag lever inte alltid i en 100% konstant uppkoppling till Gud. Vissa perioder så kommer man längre bort från Gud, det kan även vara svårt att överhududtaget be till honom. Ibland kan man behöva någon annans förbön för att komma tillbaka, för att få hjälp med något.
Här ser jag Maria som en stor förbedjare för mig. Man får hjälp att närma sig Gud i förbönen. Jag ser det som en tillgång och en hjälp.
Att det finns förbedjare för oss, innebär ju inte att man alltid använder sig av den hjälpen. Man kan liksom inte lura Gud. Men jag tror heller inte Gud blir arg på oss, för att vi ber att någon annan skall be till Gud för oss ibland när vi är svag.
Citat av lilla Thérèse, den 4 juni 1897, ur Sista Samtal, utgiven av karmeliterna 1988:
SvaraRadera"Jag har bett jungfru Maria om den saken. Men jag har inte bett Gud om det, för jag vill låta honom göra som han vill. Att be jungfru Maria om något det är inte samma sak. Hon vet med sig vad hon bör göra med mina små önskningar, om hon skall frambära dem eller ej... I sista hand är det hon som får avgöra saken och på så sätt blir inte Gud tvingad att bönhöra mig utan han får göra sin vilja i allt."
Det där känns en aning överdrivet. Låter nästan som hon är någon halvgud, som fattar beslut åt oss.
SvaraRaderaDet finns katolska övertolkare av Mariologin, det erkänner även Kardinal Newman.. Hon får inte tillskrivas makt hon inte har.. Hon gör endast den himmelske faderns vilja, som hon är underkastad.
Det hela är litet svårt att förstå med vårt moderna sätt att närma oss frågeställningarna. En nyckel är att om Maria (och de andra helgonen) inte är "självständiga", så är de meningslösa för oss. Det innebär inte att de fixar saker som Gud inte vill. Man kommer inte vidare med detta angreppsätt...
SvaraRaderaI stället kan man se Gud och himmelriket som en gemenskap. Där finns det många människor och änglar. Var och en har olika uppgifter och förmågor. Precis som i Guds gemenskap här på jorden. En del kan man ordna på egen hand, och annat behöver man anlita hjälp med.
Att "bara" vända sig till Gud (eller Jesus) gör att man stympar gemenskapen. I den andra kanten kan jag tänka mig att man ser jungfrun från Lisieux som överdriven, men det är inte mer än att be prästen om något. Om man verkligen räknar med en gemenskap med Maria och de andra helgonen... Skillnaden är att vi kan se prästen.
Det är möjligt att min förståelse är något felaktig av helgonen..
SvaraRaderaJag reagerade bara på dessa citaten:
"Jag har bett jungfru Maria om den saken. Men jag har inte bett Gud om det, för jag vill låta honom göra som han vill. Att be jungfru Maria om något det är inte samma sak"
Men jag ksnske missa förståelsen av det?
Thérèse låter gärna Maria fatta besluten åt sig... för hon är viss om att det blir rätt då. Thérèse är väldigt speciell. T.ex. även efter att hon avlagt sina eviga löften i klostret förblev hon novis och var alltså tvungen att be om tillstånd av sin novismästarinna för i princip allt. Hon ville vara som ett barn, överlåten åt Gud. Vi som vill vara så självständiga och vuxna har en hel del att lära av denna kyrkolärare.
SvaraRaderaAtt man kan be både levande och hädangångna troende om förbön är egentligen inte så underligt. Och ibland beundrar man minsann levande troende på ett sätt som kanske skymmer Gud; jag kan inte se att det skulle vara en speciellt "katolsk" svaghet att se upp för mycket till olika helgon, präster, predikanter eller vad det nu kan vara. Sedan är det bara normal tacksamhet att älska och respektera de exempel Gud ger oss för att hjälps oss i vår vandring.
SvaraRaderaJag brukar inte själv tilltala helgonen, för mig är det inte naturligt. Men jag gläder mig över att de ser mig och jag hoppas på deras förböner. Jag behöver MÅNGA!! :) PS Ofta givande att läsa här! DS
Malin.. Låter som en vettig och ödmjuk syn.. :)
SvaraRadera