fredag 4 december 2009

Gästblogg kring Maria..

Verkar som en del tyckte det var synd att jag tog bort inlägget om korset. Tyvärr så gick hela inlägget förlorat, så jag kommer inom snar framtid skriva ett nytt, som är lite bättre formulerat..

Men här kommer en artikel skriven av Stefan Herczfeld. Väldigt bra skrivet enligt mig.

"Jag har vid några tillfällen läst att det för olika människor är uppenbart att Jesu mor, jungfru Maria, är (eller var) en vanlig människa. Jag tänkte fundera igenom litet av vad vi vet om henne, och se om det stämmer…

Om jag betraktar frälsningshistorien, och bibeln, som en helhet, som ett vittnesbörd om hur Gud vill frälsa oss, och ser den judiska historien, och den kristna historien som ett sammanhang framträder det några klara linjer.

Först framgår det att människan bryter gemenskapen med Gud genom synden. Brottet är grundläggande, och ingen människa kan återställa det. Sedan kommer Gud allt närmare människorna, för att så småningom själv bli människa i Kristus Jesus. Jag lämnar just nu detta, och fortsättningen av det åt sidan, och återgår till människornas svar. Vi läser i Genesis att Noak räddades därför att han var rättfärdig. Nästa portalfigur, Abraham, var inte bara rättfärdig, utan han litade så på Gud att han var beredd att offra sin ende son, som han dessutom fått först på gamla dagar. När Noak räddade sig själv och de sina, vädjade Abraham att Gud skulle skona syndarna i Sodom och Gomorra för de rättfärdigas skull. Han förhandlade med Gud, och vädjade till Guds rättfärdighet. Nästa portalfigur, Moses, gick ett steg längre. Efter historien med guldkalven fanns det ingen rättfärdighet att vädja till. så han vädjade till Guds barmhärtighet, och han var beredd att offra sitt eget liv för folkets skull. Jesus gav sitt liv för våra synder…

Genom Noak räddades livet genom en träkonstruktion, en ark, som var tillverkad av människors händer. Livet bars och rymdes i denna ark. Genom Moses tog Israel emot Guds ord – löftet och lagen. Det skulle bevaras i en träkonstruktion, en ark… Trots bildförbudet skulle arken, på Guds direkta uppmaning, omges och bevakas av serafer i trä. Genom Maria kom Jesus, Guds son, till världen. Han är räddningen, han är det sanna livet, han är, enligt johannesprologen, Ordet, det är genom honom som Guds löfte infrias. Liksom Noaks ark bar räddningen och livet inom sig, och liksom Moses ark bar Guds ord inom sig, bar Maria det eviga livet, Guds ord, och löftenas fullbordan inom sig. Här framgår ännu inte varför det är obibliskt att visa Maria respekt och tillgivenhet på samma sätt som Israel vördade arken…

Men Maria förekommer inte bara som en bild och metafor. T.ex. Jesaja profeterar att hon skall vara mor och jungfru. Det är kanske inte varje kvinna förunnat…

Nu finns det givetvis ännu mer. I genesis (1 mos 3:15) profeteras hon för första gången. Direkt efter syndafallet, närmast som en del i skapelseberättelsen. För säkerhets skull återkommer hon i bibelns sista bok, Johannes uppenbarelse. Det är självklart hon som avses i kapitel 12, som mor till Jesus. Här talas det också om vilka hennes andra barn är: de som håller guds bud. man kan jämföra med Jesu ord om vilka som är hans mor, hans bror och hans syster… För att knyta ihop det riktigt talas det i genesis om att människan åt av kunskapens träd, och inte kunde stanna i paradiset och få äta av livets träd. Detta träd återkommer då och då i GT, och brukar förknippas med korset. Det återkommer också som fruktbärande i uppenbarelseboken. Både i genesis och i uppenbarelseboken kallas hon för ”kvinna”. Det är också så Jesus tilltalar henne de båda gånger som förmedlats till oss. Vid bröllopet i Kana säger han ”tig kvinna, min stund är ännu inte inne”, och från korset säger han ”Kvinna! Se din son”. Vid bröllopet i Kana visar hon dessutom dels hur vi skall be, och dels vad hennes förbön betyder. Hon föreslog ingen lösning, utan bara pekade på problemet. ”De har inget vin”. Enklast hade kanske varit att samla litet pengar, och köpa av någon granne…

Åter till Maria. När lärjungarna ber Jesus att lära dem att be, så ger han dem Fader vår / vår Fader. En central del är ”ske din vilja …”. De flesta uppfattar detta som det svåraste. Det kräver lydnad och underordning, och ett absolut förtroende. Att göra Guds vilja är inte bara att göra ett uppdrag, för att sedan bli ledig, ungefär som kan går ett ärende åt chefen. Det innebär att komma Gud allt närmare, och att förenas med honom, och att bli ett verktyg för hans vilja. Jesu eget uttryck är att han är i Fadern och att Fadern är i honom.

Jesus blev lydig intill döden – döden på ett kors. Efter att han hämtats i templet vid besöket då han var 12 år gammal blev han enligt Lukas lydig sina föräldrar i allt. De vanliga reservationerna saknas. Det var inte så att han visste bättre därför att han var Guds son. Faderns vilja uttrycktes genom Maria och Josef, som hade erhållit ett fullt mandat att vara föräldrar. Jesus respekterade faderns vilja genom dem. Men långt innan Jesus lärde att vi skulle be ”ske din vilja” sade Maria, vid ängelns besök, ”må det ske med mig som du har sagt”. Det är ett uttryck för att hon redan var förenad med Gud i den meningen att inget skiljde henne från Gud, eller att hon inte hade någon synd – inte ens arvsynden!

I de fall vi vet hur änglar närmar sig människor, är det oftast med att kalla på dem vid namn. T.ex. Mose! Mose! eller Abraham! Abraham! eller Samuel! Samuel! När ängeln kommer till Maria är det med en vördsam hälsning. ”Hell dig, du högt benådade! Herren är med dig”.

När Maria kommer till sin släkting Elisabet känner både hon, och barnet i henne, igen vem som kommer. ”Min Herres moder”. Det framgår inte att Elisabet skulle ha haft någon annan Herre än Gud… Maria svarar med ”min själ prisar Herrens storhet … och se härefter skall alla släkten prisa mig salig…”. Det har besannats. Till och med muslimerna gör det…

Nu kallas hon också medfrälserska… När hon bär fram Jesus i Templet profeterar Symeon ”också genom din själ skall ett svärd gå för att människors innersta tankar skall komma i dagen.” Jesus led på ett sätt som alla kan se och förstå. Maria gömde och bevarade allt i sitt hjärta.

Åter till inledningen. Det är uppenbart för många människor att Maria ”bara” är en ”vanlig” människa. Jag kan inte hitta var det skulle framgå i bibeln. Den uppenbarelsen kanske har en annan källa.


Stefan Herczfeld.

17 kommentarer:

  1. Stefan skriver:
    "Men långt innan Jesus lärde att vi skulle be ”ske din vilja” sade Maria, vid ängelns besök, ”må det ske med mig som du har sagt”. Det är ett uttryck för att hon redan var förenad med Gud i den meningen att inget skiljde henne från Gud, eller att hon inte hade någon synd – inte ens arvsynden!"

    Där tycker jag han drar alldeles för långtgående slutsatser.
    Jag har arvssynd i mitt kött men skulle naturligtvis säga ja till alla Guds förslag eftersom jag vet att han alltid har rätt.

    SvaraRadera
  2. Stefan Herczfeld5 dec. 2009 17:20:00

    Tack Teija!

    P-O.S.
    Jag håller med om att slutsatsen om den obefläckade avlelsen är långtgående med det anförda. Förutom det du citerar finns en antydan också i ängelns hälsning. Som argument innehåller det en nödvändig, men inte tillräcklig, premiss. Annars var det som först slog mig Pauli olika ord kring vad han gör och inte gör, respektive vill och inte vill, samt funderingar kring att det råder krig mellan kött och ande.

    För att närma sig ämnet kan det annars vara givande att både ta ett steg tillbaks och se till helheten, och att särskilt fundera igenom ett par grundläggande och viktiga frågor.
    1) Vad är synd? Vad är arvsynd?
    2) Vad är kärlekens väsen?
    3) Vem är Gud? Vem är Jesus?
    4) Vad är frälsning? Vad är frälsningens mål? Vad är nåd?
    Frågor som kan synas tunga...

    Utan att ha någon som helst ambition att vara fullständig skissar jag här på några svar:
    1) synden är det som skiljer oss ifrån Gud. Arvsynden är det tillstånd som vi människor föds in i, och som ger oss en naturlig dragning till synd.
    2) Till kärlekens grundläggande väsen hör ljus och sanning. Dessutom är den skapande, och den är full av förtroende och offervilja (och därigenom lydnad). Om något av detta saknas är den perverterad till synd.
    3) Gud är Treenig - Fader, Son & Ande. Den andra personen, Sonen, har antagit kött och blivit människa. Det innebär att Gud har tagit in det mänskliga i sitt väsen. Han är Gud och människa. Det är t.ex. inte rätt att säga att han är Gud och var människa, eftersom han är evig. Genom att han tar del i vår mänskliga natur kan han förena oss med sig, och låta oss få del i hans gudomliga natur - det eviga livet. Jämför med Jesu ord om att han är i Fadern, Fadern i honom osv. Här blir djävulens perversion av sanningen när han frestade människan (i genesis) tydlig!
    4) Frälsa kommer av fri-halsa (från träldom) motsvarande ord på andra språk har ofta med helande att göra (t.ex. salvation). Båda bilderna är bra. Vi blir frälsta från synden, från det som skiljer oss från Gud. Målet är att fullkomnas i Gud. Nåden är den hjälp vi får på vägen, från att vara skilda från Gud, från att vara slavar under synden, från att vara skadade och förblindade av denna världens makter och frestelser, till att förenas och fullkomnas i Gud..

    En ytterliggare reflektion kan vara på sin plats. I GT förekommer på flera håll uttryck som att "jag är avlad i synd" och liknande. Det är inte några konkreta anklagelser mot föräldrarna, utan snarast ett yttryck för i vilket tillstånd världen befinner sig - skild från Gud. Det vore en smula svårsmält att applicera det på hur Jesus antog mänsklig gestalt. Det är sant att han gick mycket långt i att förena sig med syndare (han t.o.m. åt med dem), men inte med synden!

    Att Jesus har en fader och en moder innebär att han har ett ursprung. Han är född av fadern före all tid, och född av Maria i tiden. En Maria med arvsynd medför en Jesus med ursprung i synd…

    Hur blir frågan i nästa led då? Maria är människa med föräldrar... Det som skiljer henne från oss andra är Guds särskilda nåd! Gud känner var och en av oss redan innan vi danats i moderlivet, och det är knappast sannolikt att Gud skulle ha förebådat och utvalt Maria utan att förbereda henne och ge henne det hon behöver för sin uppgift.

    Skulle inte Gud ha kunnat hoppa över att gör Maria syndfri, och låta det bara gälla Jesus? Det är svårt att se med tanke på gen 3:15, men låt oss gå vidare med tanken se var vi hamnar! Om målet för frälsningen är att förenas med Gud, och Gud utväljer Maria att förenas med, på det särskilda sättet att hon skall bli mor till hans enfödde son, är det svårt att se hur det skulle vara om hon genom synden vore skild ifrån honom... Då handlar det mer om utnyttjande, och det är ett inte helt smickrande antagande om allas vår Gud och Fader.

    SvaraRadera
  3. Intressant att se din (katolikernas) syn på saken.
    Jag håller med dig i allt utom i synen på Maria.
    Jag anser inte att Gud förenade sig med människan genom att få barn med Maria, utan Jesu förening med människan sker då vi tar emot Den Helige Ande och blir ett med honom i tanke, ord och handling genom tron.
    Vi verkar vara överens om att Maria inte föddes syndfri, för då skulle alla hennes förfäder ha varit syndfria. Däremot kan naturligtvis Gud ha gjort henne syndfri innan han förenade sig med henne, ingenting är ju omöjligt för Gud.
    Att Jesus var syndfri är vi överens om, men du anser att det vore omöjligt om inte hans mor också var syndfri.
    Denna din slutsats grundar sig på att du antar (utan bibelgrund?) att Maria var Jesu biologiska mor.
    Jag däremot antar (också utan bibelgrund?) att Gud är både Far och Mor till Jesus, och att Maria bara fick den stora äran att föda fram och fostra Honom.

    SvaraRadera
  4. Stefan Herczfeld5 dec. 2009 22:22:00

    Vi var inte riktigt överens om att Maria inte skulle ha fötts syndfri... (Obs! 2 negationer) Poängen var just att Gud inte kan förenas med synd - det vore en kontradiktion. Om Maria bara skulle ha blivit utnyttjad för att ta hand om Jesus under en begränsad tid strider det dels mot det mesta av klassiska uppfattningar om Guds natur, och dels blir hela frälsningsläran haltande eftersom det bryter sambandet mellan tiden och evigheten.

    Anledningen till att resonemangen kring Jesus respektive Maria inte går att föra parallellt är att Maria är enbart människa, men med en särskild nåd, medan Jesus är Gud och människa. Börjar man laborera med det hamnar man i problem med hela treenighetsläran. En variant är att han var supermänniska eller halvgud - mer eller mindre analogt med antikens heroer och delvis med kungamyter. En annan variant är att han inte var helt och fullt människa vilket gör det svårhanterligt att svara på vad och vem han frälste. Det finns ytterliggare varianter som alla leder till konstiga slutsatser. En i sammanhanget svårknäckt nöt är i så fall om Jesus dog på riktigt, eller bara delvis, eller inte alls - att han bara lämnade kroppen. Svaret beror på hans natur, och leder också till om, och, i så fall, hur han kunde frälsa människor genom att dela vår natur.

    Resonemang om att Gud skulle ha gjort Maria syndfri t.ex. i samband med Gabriels besök leder till bilden av att han utnyttjar henne, och då är vi liksom tillbaks... Alternativt till att han när tiden var inne letade bland lämpliga kandidater. Det stämmer inte med hur Johannes Döparen blev till, och inte heller med GT, där det heter att Gud kände mig förrän jag danades i min moders liv. Återstår bara att Maria var utlovad, och att hon var skapad med den särskilda nåd som hennes uppdrag kräver.

    Utan att gå in närmare på resonemangen vill jag peka på två andra aspekter. Dels att kärleken är skapande till sin natur, och dels att Gud skapar något nytt - det nya förbundet (som sluts i Jesu blod). Att längta efter det nya är genomgående i GT - räkna t.ex. hur många gånger man i psaltaren skall "sjunga en ny sång". Det nya och det gamla kontrasterar på alla sätt. Jesus tar på sig vår mänskliga natur fram till döden, och förnyar livet genom uppståndelsen.

    En sak som vi kanske kan rota litet mer i vid annat tillfälle är att du skriver att vi förenas med Gud i den Helige Ande. Jag håller med, men vill också peka på nattvarden, då vi konkret förenas med Jesu lidande, hans krop och blod, hans död och hans uppståndelse. Det handlar om att äta frukten av livets träd i uppenbarelseboken, och Jesus säger själv att den som inte äter hans kropp och inte dricker hans blod inte har gemenskap med honom. Han sägre om sig själv att han är mannat från himmelen (änglamat enligt GT) osv. Här är vi tillbaks till sambandet mellan tid och evighet...

    SvaraRadera
  5. Nu hänger jag inte med riktigt.
    I ditt första svar säger du:
    "Skulle inte Gud ha kunnat hoppa över att gör Maria syndfri, och låta det bara gälla Jesus?"

    Och i ditt andra svar säger du:
    "Resonemang om att Gud skulle ha gjort Maria syndfri t.ex. i samband med Gabriels besök leder till bilden av att han utnyttjar henne, och då är vi liksom tillbaks..."

    Talar du emot dig själv eller är det jag som inte förstår vad du menar?

    SvaraRadera
  6. Stefan Herczfeld5 dec. 2009 23:59:00

    Nu förstår jag hur du menar!

    Jag skriver inte för att övertyga någon, utan för att försöka att sätta så enkla ord som jag förmår på en verklighet som inte är helt enkel att uppfatta eller förklara.

    Jag beklagar att det blev otydligt. Jag ansåg frågan med nej besvarad, eftersom det resonemanget för till att Gud utnyttjar en människa.

    Min gudsbild är att det strider mot hans natur. Han kallar oss, och hoppas på ett ja. Han närmar sig oss som individer, och som mänsklighet, med förhoppningen att få ett ja, för att kunna gå vidare i sin skapelseplan och frälsningsplan. Varje gång vi i ord och i handling bekänner vår tro säger vi ja till honom. Men han respekterar ett nej. Han respekterar med sorg och med avsmak att vi föredrar det skapade framför skaparen, att vi håller oss till våra bilder och erfarenheter i stället för att på djupet tro på och lita till honom.

    Vill Gud göra något på egen hand, så kan han göra det. Söker han vår samverkan och vår konsensus, så respeterar han oss. Allt annat leder till konflikter - ytterst inom Guds natur.

    I GT lamenterar han "Ack om jag fick fylla din mun..." etc. Han beklagar att människor vänder sig ifrån honom. I jesus tar han det på ett otroligt konkret sätt på sig. Inte bara med misshandel och död, utan också genom att mötee ytlighet och falska förhoppningar (t.ex. om att kasta ut ockupanterna, eller vid bespisningsundren) och genom att bli sviken av de närmaste.

    Han utnyttjar inte människor, utan kallar dem. inte alltid till något lätt. Alla apostlar utom Johannes gav sina liv - mördades - för förkunnelsen och för sanningen. Hade budskapet varit så ytligt att det kan fångas i en text, så hade han förmodligen gjort det, och försett bröderna med var sin uppsättning kopior, eller sett till att lämplig teknik hunnit utvecklas. Nu är det mer genomgripande än så. Det är en förnyelse av skapelsen. Att frälsa oss. Att vända förbannelsen till seger.

    Paulus ord om "endast tron", "endast nåden" och liknande kan jag inte se som något slumpartat eller passiviserande, utan som uttryck för att det bara är Gud som kan fullborda verket. Min del skriver han också om: att kämpa, att lyda och att lida, att älska, att hålla mig till den smala vägen.

    Jesus är vägen. Han är också Sanningen (d.v.s. Gud). och han är /det eviga, det förnyade/ livet. Maria är inget, utom en from människa, utan Jesus. Det innebär att allt hon är är hon i, och genom, sin son. Därtill är hon skapad och utvald. Jag har svårt att se varför det skulle innehålla att vara på djupet - genom synden - åtskild från Gud.

    SvaraRadera
  7. Det är genom tron på Jesus vi blir frälsta.
    Om Maria trodde på sin son Jesus blev hon frälst genom den tron, annars inte.

    Med den reservationen kan jag bara säga AMEN.

    SvaraRadera
  8. Stefan... Mycket bra skrivet..


    Det är också intressant att fundera kring, Jesus och synden.
    Han föds som människa, men föds han i det stadium som Adam och Eva befann sig innan det åt av äpplet?
    Men om han vore i det stadiumet, då hade han isf inte kunskap om gott och ont.
    Eller föds han till världen som en fallen människa, dock med undantaget att han inte ärver vår arvssynd.
    Han ärver ju det jordiska av Maria, men får det himmelska av fadern. Som om att han föds nollställd. Det leder ju då till en ytterligare problematik, om Jesus aldrig föll i synd. Gjorde han exempelvis inte det när han försvann från sina föräldrar? Ett barn skall ju lyda sin mor och far, det kan iaf gå under benämningen "rackartyg"

    Eller har jag helt fel syn på vad synden innebär?
    Jag läste i undervisningsböckerna kring den katolska kursen.. Att när Adam valde sin egen väg, så kunde han inte längre höra Guds röst. Han såg honom inte längre.. Han missade målet.. När Jesus föds så hör han Guds röst, han lyder Guds röst. Han befinner sig I Guds nåd, och lämnar den aldrig. Han uppmanar oss då att gå samma väg, att följa honom.. Han säger ju att "mina får hör min röst".
    Jesu fresteler i öknen verkar handla om att Satan vill få Jesus att inte längre följa Guds röst. Han försöker få Jesus att själv agera utifrån sin mänskliga vilja, att bli en jordisk mäktig kung..
    Jesu största frestelse är att folket vill göra honom till en ny David som skall göra Israels till en militärmakt och köra ut Romarna. Det måste ha varit en jobbigt frestelse där av Satan i öknen. Det är en teodice, Jesus får emot sig egentligen.. Folket lider, och väntar på en som skall fixa allt.. Men varför gör du inte något, kan jag tänka mig att Satan frestar Jesus med.. Han visar att Jesus kan få allt makt över alla riken om han så önskar. En makt som troligtvis skulle göra Israel till en stor makt..
    Men Guds plan var av en annan kaliber.. Och Jesus lyder den.. Och den väntande Messias dör i stället inför alla på ett kors.. Han som var Guds son, kan han inte be Gud att plocka ner honom.. Även här en svår teodice frestelse.. Varför tillåter Gud att Messias skall dö, tänkte nog lärljungarna...

    SvaraRadera
  9. Stefan Herczfeld7 dec. 2009 17:25:00

    Jag tror att vi är inne på några svåra frågor som det kan vara väl värt att fundera igenom. Jag skissar här litet på syndens natur.

    Jag skrev litet tidigare att synden är det som skiljer oss ifrån Gud. Det är en liten underdrift... Synden är en perversion av Gud och hans vilja och natur.

    Jag antydde det i samband med syndafallet. Om vi jämför: Den som äter frukten av livets träd skall få evigt liv, dvs. fullkomnas och förenas med Gud, och få del i hans liv, i hans gudomliga natur. Vad djävulen sade var att man skall bli som Gud genom att äta frukten av kunskapens träd. Det är en avgrundsdjup skillnad, som ändå var svår att upptäcka. Här står sanning mot lögn och verklighet mot illusion. Många frestelser består i att vi inte vågar lita på verkligheten, utan föredrar våra bilder, illusioner.

    Att Jesus skulle ha perverterat Gud och Guds vilja är för mig en smula svårsmäl. Han frestades, men kunde motstå frestelserna. Det berodde inte på någon extraordinär gåva eller förmåga - han visade inte att en supermänniska eller halvgud är duktigare än vi andra. Det berodde på att han var fri från illusioner (och rättfärdiganden), och att han hade viljan att till varje pris följa sanningen. På motsvarande sätt var Maria fri när hon sade sitt ja.

    När det gäller arvssynden är den kanske litet svårre att förstå sig på. vi ser dagligdags dess konsekvenser, men vad är den egentligen? Bibeln säger att Gud skapade världen, och såg att det var gott (genesis), och att genom ordet har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till (Johannesprologen). Det talas emelelrtid också om att skapelsen är fallen, om synd, om att Jesu rike inte är av denna världen etc.

    Om man tittar på syndafallet en gång till, ser man att förespeglingen var att de skulle bli som gudar. Det talar om någon sorts självtillräcklighet och oberoende. Det är en perversion av den djupa gemenskapen i Gud som är det kristna hoppet. Det kan kanske vara fruktbart att titta litet närmare kring denna strävan efter egen kontroll, och förmåga att skapa egen tillfredsställelse, i dess olika aspekter. Äger vi den inre friheten att fullt ut lita på Gud? Även om det förekommer obehagliga och hotfulla saker omkring oss?

    SvaraRadera
  10. Vad underbart att se din ödmjukhet Stefan.
    Må Herren välsigna dig i allt rikligare mått för varje dag.

    SvaraRadera
  11. Stefan Herczfeld: Jag läste tråden på kyrkforum där du skrev om Marias plats i Bibeln. Jag tycker du har en imponerande kunskap i ämnet och en ödmjuk ton och ett pedagogiskt sätt att skriva. Så jag får tacka så mycket för det jag fick möjlighet att lära mig.

    SvaraRadera
  12. Tobias... Ja det kan tydligen variera, beroende på hur undervisningen är upplagd.

    Varför det är så, det vet jag inte..

    SvaraRadera
  13. Regeringen visar INGEN SOM HELST god vilja. Den BARA sätter hälarna i marken och stretar emot allt den någon sin kan. Fy tusan för "det nya arbetarpartiet"!

    Samtidigt: det här är ju ingalunda några nya eller oväntade saker. Hög tid att oppositionspartierna börjar skärskåda Alliansens medlöpare inom sina egna led - de s k "förnyarna". Vad har egentligen dessa gjort och sagt i det fördolda under två¨år...!?

    Sedan skall ingen vara dömd utan återvändo. Om socialministern visar ett senkommet socialt engagemang, så skall detta välkomnas.

    Ändringen måste skjuta upp - men så lägg då den MOTIONEN snarast! Det duger inte med bara uttalanden och uppjagat prat. Man måste komma till skott också. Annars har man ingen trovärdighet.

    STOPPA TERRORN NU!

    - Peter Ingestad, Solna

    SvaraRadera
  14. Sleepaz:
    Ja det kan tydligen variera, beroende på hur undervisningen är upplagd.

    Såvitt jag förstår är det upp till varje församlingen att avgöra, precis som du säger.
    Eugenia genomsyras ju också av den Ignatianska spiritualiteten, som är lugn och metodisk. Det får ta sin tid helt enkelt.
    Och sen kanske man inte ska hymla om att det kan vara ett sätt att skilja getterna från fåren, så att säga. De har inget intresse av att snabbkonvertera folk.
    Ska det vara. Så ska det vara på riktigt, inte bara något tillfälligt intresse utan något som ska stå sig för livet.

    Ja, det är väl så jag tror att tanken är iaf.

    Pax
    Tobias J.

    SvaraRadera
  15. Jag tycker att det är synd att konvertiter inte längre måste avsvärja sig de protestantiska heresierna och bekänna den tridentinska trosbekännelsen, fast betydelsen är ju den samma men inte lika explicit.

    SvaraRadera
  16. Dfs..

    Men om man väljer att bli katolik, då är det ju det som gäller. Avsäger man inte sig det gamla när man upptas?

    Tobias..
    Jag förstår tanken bakom det.. Att man inte bara skall fly in i något och sedan tröttna..
    Men o andra sidan så skall det ju inte vara för svårt att "bli katolik".
    Det skall liksom inte vara något som skrämmer bort folk från budskapet.. Vi skall ju sprida budskapet och göra alla till lärljungar säger skriften.. Och då måste folk kunna och vilja lära sig budskapet. Sätter man upp för orimliga mål för en ung sökare som vill ge sig in i den katolska kyrkan. Så kanske man förlorar många på den vägen..

    Och det finns en gränsdragning där anser jag.. Det skall inte vara för lätt att bli katolik, men det skall heller inte ligga på en nivå som är orimlig..

    SvaraRadera