Herre, jag väljer bort dig gång på gång, för mina egna begärs skull. Herre, jag har inte orken att följa dig. Mina begär drar mig bort från dig, mina begär får mig att skämmas inför dig.
Herre, jag vet vad som är rätt och fel. Men ändå väljer det som är fel. Varför dras jag till sådant som är förbjudet, men ack så lockande. Varför är det förbjudna så lockande för mig.
Herre, varför väljer jag det som är dåligt för mig? Befria mig från denna kropps våndor. Befria mig från syndens klor. Herre, varför väljer jag inte din väg? Varför kommer du inte till min hjälp och befriar mig från mina plågor?
Herre, en dag kommer jag kanske förstå allt, en dag kommer jag vara i din närhet.
O herre, ingen känner mig som du, det är därför det är så smärtsamt att följa dig.
O herre, när får jag träffa dig, och leva i din närhet.
O herre, när befriar du mig från syndens klor…
Min egen psalm.
Oerhört vackert skrivet! Synd att psaltaren verkar vara avslutad - de har inte tagit in nya bidrag på många år nu.
SvaraRaderaJag har funderat en del kring varför samma ord i en stund kan verka som ytliga upprepningar av någonting, och vid en annan tidpunkt tränga rakt in i ett djup, där de berör en sanning, som ofta är smärtsam, och som man ofta är rädd för, och som man ibland vill förtränga, samtidigt som man inte kommer den nära av egen kraft...
Amen..
SvaraRaderaTack för era ord...
SvaraRaderaFast de finns ju många vackra psalmer skriva av kyrkofäderna som citeras i katekesen, så kyrkan uppfattar väl dem som rätt viktiga i den bemärkelsen?