Koncilium

Jag har länge tänkt att jag skulle skriva ett inlägg kring ett specifikt ämne rörande koncilium. Men jag har liksom aldrig tid känns det som. men nu fanns det lite tid över för en gångs skull.
Jag har massa inlägg i mitt huvud som vill ut, men det får ta sin tid.. :)

Här kommer iaf detta:
En del människor säger att den kristna tron, blev förstörd pga av alla kyrkliga koncilier. Men är det verkligen ett vettigt utalande som grunder sig på skriften?
Men det man glömmer då att skriften själv innehåller sådant.
Vi kan ta och titta lite på det koncilium som utspelar sig i Apostlagärningarna 15 (Klicka här för att läsa)

Det var allvarliga problem vid just denna tiden som beskrivs, det var några som lärde ut att man inte kunde bli frälst, om man inte lät omskära sig enligt seden från Mose.
Det hela leder till att Paulus och Barnabas inte på egen hand kan avgöra denna stridfråga. Församlingen beslutar då att Paulus och Barnabas skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga kring detta fråga.
När Paulus och Barnabas sedan anlänt till Jerusalem sker en lång utläggning kring omskärelsens betydelse för frälsningen.
Det verkar som om man inte riktigt kommer överens under detta möte. Man kunde troligtvis inte söka i Nya testamentets skrifter kring detta, eftersom dessa skrifter inte existerade. Det innebär alltså att sola scriptura inte existerade i den tidiga kyrkan..
Hade allt varit solklart kring detta, och om man kunnat finna det i skriften, så hade inte denna konflikt ägt rum. Man måste alltså överlägga med dessa som levt nära herren och kan den muntliga traditionen. Och inte ens för det som levt nära herren, vad det helt solklart för vad som gällde.
Den som inte helt oväntat tar till orda är, Petrus, som herren ju gav ett specifikt uppdrag att leda kyrkan, (Matt 16:18-19, Joh 21:15-17)

”Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem:
-Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro. Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? Nej, vi tror att vi på samma sätt som de blir frälsta genom Herren Jesu nåd." Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om hur stora tecken och under Gud hade utfört genom dem bland hedningarna.” (Apg 15:8-12)

När Petrus sagt detta, så fattas ett beslut med kyrkans ofelbara auktoritet på ledning av Petrus ord. Beslutet är att hedningar inte behöver omskära sig och en hel del annat också. Man beslutar även att skicka med ett brev som är undertecknat av apostlarna, som Paulus och Barnabas skall ta med sig och berätta det glada budskapet.

Detta stod som sagt inte i skriften på något konkret ställe vad som gällde kring omskärelse och frälsningen, annat än det ställe som Jacob senare i vers 16-18 citerar, där det står att hedningar skall söka herren. Fast det rörde ju ändå inte konkreta beslut rörande omskärelse.
Utan det är den helige ande som ledde kyrkan till nya beslut. Detta är startskottet för den katolska kyrkans beslutfattande organ.
Sedan fattar kyrkan en rad andra beslut på samma premisser, exempelvis trosbekännelser, treenigheten, biblisk kanonisering, Marias status (Theotokos, "Gudaföderska" Efesos år 431) gentemot gnostikerna som gjorde narr av inkarnationen, samt Judarnas tal om att hon bara var otrogen, och en hel del andra trosfrågor. Eftersom det uppstod tvister under tidens gång, som inte alltid kunde lösas genom skriften allena. Man var tvungen att fatta beslut med en auktoritet och andens ofelbara ledning. Petrus lade grunden för detta i det första konciliet vi kan läsa om i NT. Den som säger att kyrkliga koncilium är obibliska, bör läsa Apg 15.

Det var allt så länge..