En fiktiv historia

Det är år 3000.

Jag arbetar som mjukvara utvecklare för ett stort företag. Det har hänt väldigt mycket sedan år 2000 med datorer. Vi kan idag skapa egna individer med ett eget medvetande som datorprogram, vi har även robotar som fungerar som oss.

Men nu är det så att jag under ett par år, har sysslat med ett projekt. Jag har suttit och knåpat och designat en massa nya figurer och skapat en helt ny visuell värld. Jag har dock inte gjort världen fungerande än, utan jag har bara förberett världen.

Jag har även lagt ner en hel del tid på en speciell varelse, jag har lagt ner mycket av mitt eget väsens egenskaper i denna varelse. Det andra varelserna har jag mest programmerat så det skall kunna överleva. Jag har även inte låst programkoderna för dessa varelser, utan de kommer att vara flexibla och kunna anpassa sig efter rådanade klimat. Det kommer att kunna utveckla sig på ett helt makalöst sätt.

Jag har förberett allt in i minsta detalj, när jag trycker på ”bli till” knappen så kommer världen att börja skapa sig. Alla detaljer kommer att börja samverka till denna nya världen. Datorprogrammet kommer att arbeta med en våldsam kraft och alla processer kommer bli magnifika att skåda. Jag har även lagt in en tid som är bunden till denna världen i datorn, den har inget alls att göra med min tid. Själva skapelseögonblicket tog ca 10 miljarder år enligt den skapade världens tidsuppfattning, men för mig så gick det på 20 min.. Jag har tidsbundet mitt program, det kommer att vara verksamt ca 1 månad, och detta kommer att uppfattas som en evighet för mina skapade varelser.

Jag sade ovan att jag lagt ner extra tid för det varelser som besitter mina förmågor, jag har gett dem en fri vilja, det skall kunna fullt ut leva sitt eget liv. Min önskan är att dessa varelser skall förstå att det har blivit skapade av mig. Men jag kommer aldrig visa mig för dem, det skulle förstöra hela projektet. Jag vill att det skall förstå av hela sitt innersta att det har blivit skapade av mig. Men jag har lagt ner en längtan i deras sinne, det kommer att söka efter något under sina liv. De kommer att vara rotlösa i sina inre. För det befinner sig mitt i en skapad värld, men det vet inte varför just de är där. Så fort det förstår att jag finns, då kommer jag hjälpa och leda dem, när någon i sitt inre ger upp sig själv och ber om hjälp så kommer jag att ge dem bekräftelse på min existens. Dessa varelser har förmåga att föröka sig. Så det kommer att bli ganska många av dessa varelser.

Jag har även valt ut ett speciellt folk som är ”mitt folk”, och detta folket representerar mig. De kommer att förmedla saker till de andra folken. Jag har valt ut speciella profeter som jag skall leda. Men återigen så kommer jag aldrig visa mig för dom, det skulle ta inkräkta på mina skapade varelsers fria vilja. Då skulle alla veta att jag finns, och syftet med min skapelse är inte att alla skall veta om att jag finns ur den aspekten. Om syftet var sådant, då hade jag programmerat mina varelser med en egenskap som gör att de vet om min existens. Jag vill att det skall söka mig. För jag har större planer för dessa individer än enbart min skapade värld.

Men som sagt, jag har valt mitt folk som ståndaktig håller fast att jag är skaparen, trots att de aldrig sett mig. Och detta folket kommer efter generation efter generation undervisa sina barn om mig. Det finns andra folk i min skapade värld som efter sina sökande grubbel hittat på andra sätt att dyrka en skapare. Men dessa har inte riktigt lyckats, de dyrkar oftast sina egna tankar och poetiska nidbilder som de själva skapat. Men det också något som jag räknat med. Det finns andra varelser som tror att allt uppkommit av själv, likt en slump. Ja de söker frenetiskt svaren med hjälp av de sinnen jag givit dem. Jag klandrar dom inte, det vill bara söka efter sanningen. Fast all sanningen leder till mig, eftersom jag har skapat den sanningen som råder i min värld.

Vid ett specifikt tillfälle i denna världens historia, så kommer jag själv vara integrerad i min skapade värld. Mitt utvalda folk kommer efter en viss tid föra fram en kvinna. Denna kvinna kommer jag att samarbeta med, om hon vill då dvs, av respekt för hennes fria vilja. Jag kommer att födas som en av mina skapade varelser, jag kommer att anta min skapade värld regler.

Det låter kanske helt idiotiskt att göra så här. Men mina skapade varelser kommer att utföra otroligt bra saker pga den fria viljan, men det kommer också att utföra hemska saker, girighet, ondska ,krig osv. Ja det är ett pris som jag räknade med skulle ske med en fri viljan. Tidigare visuella simuleringar visar att dessa varelser tenderar att göra så. Vi kan inte få bort detta beteende när en fri vilja existerar. Det är något som måste räkna med. Denna så att säga "bieffekt" av den fria viljan gör att måste anta min egen värld och leva efter deras egna förutsättningar, jag kan inte bli trovärdig annars. Jag vill också visa för mina skapade varelser att jag lider med dom.

Men hur kan jag då gå in i min egen värld, tänk om jag dör där? Ja det är faktiskt en av riskerna jag tar, dock är det så att jag som programmerare har valt vissa sätt att kontakta mitt utvalda folk med.

Det finns en så att säga en ande i min skapade värld som jag har använt till att tala till mina profeter. När jag antar min skapade värld så kommer jag att födas som ett vanligt barn, jag kommer helt kasta mig i min moders händer. Jag kommer inte veta om att jag är skaparen av allt, det är något som kommer efter hand, kanske vid tonåren. Dock kommer denna ande att leda mig, jag kommer att undervisa och tala för folket under en specifik utsatt tid. Och jag vet att det jag undervisar, kommer att göra många av mina skapade varelser otroligt arga. Ja rent ut sagt kommer det att vilja döda mig. Mina varelser kommer att döda mig. Jag vill helt enkelt visa hur stor min kärlek är till mina skapade varelser. Jag kommer att uppfatta döden som mina varelser gör det, jag kommer känna dödsångest, jag kommer villa ge upp. Jag måste hålla fokuseringen på andens kraft. Gör jag inte det så kan hela min skapade värld gå förlorad, även jag själv kommer att dö en verklig död i min värld. Så det är verkligen en utmaning. Anden har kraften att göra döden om intet för mig. Jag måste fullt ut lita på andens ledning i alla avseenden. Eftersom jag har antagit min skapade världs regler, så kommer jag att fungera som dessa på alla plan.

Många av mina skapade varelser kommer förstå att de haft ihjäl sin egen skapare. När dessa tror på mig och min död så kommer jag att ge dom speciella förmåner som inte gäller det andra.

När världen tillslut nått sitt slut så kommer jag att lyfta ur dessa varelser, och det kommer att vara i min närhet i min värld.