Vetenskapen och tron

Ett inlägg från en debatt på flashback, som kanske kan vara värt att läsa :)

Det är inte pga en vetenskaplig övertygelse som jag tror på Gud.
Däremot så anser jag att det finns en rad indicier som pekar mot en skapare.
Den tyska filosofen Wilhelm Leibniz sade "Varför finns det någonting snarare än ingenting?".
Människans intellekt är kanske det starkaste indiciet, vi kan ställa frågan som Leibniz säger, det kräver ett svar värt att fundera över.
Vi människor söker en absolut sanning, en orsak och verkan i skapelsen. En sanning som har sin grund i något bortom vår förmåga. Det vi finner med vetenskapen ter sig inte ologiskt, utan snarare tvärtom.
Vi har kommit på metoder som verkar vara i symbios med universums lagar.
Vetenskap är samlad kunskap kring saker som upprepar sig i naturen/universum och därför uppvisar en lagbundenhet. Och vi finner detta logiskt.
Att vi överhuvudtaget kan använda oss av vetenskapen och finna en logik, är ett starkt indicium på teism (Gudstro) anser jag. Inte det vi finner "med" vetenskapen, utan "att" vi kan finna saker med vetenskapen.
Det finns ingen anledning att saker och ting skall te sig logiska med en ateistisk naturalistisk åskådning.
Enligt mig är vetenskapens fungerande metoder i sig själv en fråga. Tex varför fungerar vetenskapen i en helt materialistisk värld?

Det som ligger till grund för min tro är ett inre helande och en påtaglig Gudsnärvaro. Mitt liv har blivit förändrat av denna upplevelse. För mig är Jesus Kristus en verklig sak i mitt liv.
Som jag givetvis inte kan bevisa i annat än mitt vittnesbörd. Sen är det upp till var och en att lyssna och tro på mina ord.

Men när det gäller just tron så tycker jag CS Lewis beskriver det rätt bra.

"Jag tror på Gud på samma sätt som jag tror på att solen stigit upp; Inte bara för att jag ser den, utan för att på grund av den ser jag allting annat."

Det innebär att Gud är en orsak och verkan i skapelsen, likt solens strålar som möjligör att vi kan se allt annat i skapelsen.