Johannes av Korset

Lite härlig läsning från Johannes av Korset och boken "Själens Dunkla Natt"

"När en människa har blivit omvänd av Gud får hon näring genom Anden, hon känner sig omsluten av honom. Som en kärleksfull mor tar Gud hand om den unga själen, tröstar den och ger den andlig mjölk. Det är ett stadium som människorna finner stor glädje i. De börjar be med stor iver och uthållighet. De ägnar sig åt alla slag religiösa handlingar därför att det ger dem en sådan glädje.
Men det kommer en tid då Gud bjuder dem att gräva djupare. Han undanhåller människan sin ljuvliga tröst för att lära henne göra det goda och hindra henne från att lägga sig till med onda vanor.

De som är nybörjare i det andliga livet har en tendens att bli mycket ivriga att utöva detta. Den värsta faran för dem är att vara nöjda med sin kristendom och med sig själva. Det är lätt att känna ett slags hemligt högmod, vilken är den första av de sju huvudsynderna. Sådana människor blir alltför andliga. De talar gärna om ”andliga ting” hela tiden. De är nöjda med sin egen tillväxt. De föredrar att undervisa framför att bli undervisade. De fördömer andra som inte är så andliga som de. De liknar farisén som skröt över sig själv och föraktade publikanen som inte var så andlig som han. Djävulen underblåser ofta deras nit så att deras högmod förökas ännu mer. Djävulen vet att all deras strävan och dygd blir värdelös och övergår i synd om den inte tuktas. De utövar nu sin andlighet för att njuta av andras uppskattning. De vill att andra skall förstå hur andliga de är. De börjar dra sig för att erkänna sina brister för varandra, för det skulle rasera den bild de byggt upp av sig själva. Alltså förringar de sina synder när de biktar sig, för att de skall framstå som mindre ofullkomliga.

De tigger Gud om att han skall ta bort deras brister, men det gör de endast för att de vill fyllas av frid, och inte för Guds egen skull. De inser inte att om Gud skulle ta bort deras brister från dem skulle de troligen bli ännu mer högmodiga och självgoda. Men de som strävar efter att göra Guds vilja möter detta högmod med ödmjukhet. De lär sig att inte tänka högt om sig själva och deras religiösa handlingar. Istället koncentrerar de sig på hur stor Gud är och tänker på vad han har gjort för dem och hur litet dem kan göra för honom. Guds Ande bor i sådana människor och manar dem att hålla sina inre skatter hemliga"

http://www.soku.org/talmide/kyrkofader_johannes_av_korset.asp