Synderskan som smorde Jesu fötter

"En av fariséerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan. Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: "Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."
Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig."
Simon svarade: "Mästare, säg det." - "Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?" Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro." Jesus sade: "Du har rätt." Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet." Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna." Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?" Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid." (Lucas 7)

Detta kapitel har liksom följt med mig ett tag. Det försvinner inte från mitt hjärta. Det är en fascinerande berättelse som innehåller många djup.
Jesus visar oss att han inte gör skillnad på människor, här ser vi ett det finns ett förakt mot den syndiga prostituerande kvinnan. Men Jesus visar att hon har fått synderna förlåtelse för alla syna synder, och är så uppfylld av glädje att hon vill visa denna tacksamhet för Jesus.
Men samtidigt så inser jag i min mänskliga svaghet att jag med stor sannolikhet skulle reagera likadant som fariséen gör. Redan när jag läser texten så har jag svårt att ta in det som sker under middagen. Tänk själv att skåda det som sker,
”vad gör hon liksom?” ”skall han inte avvisa henne?” Sådana hade med stor sannolikhet dykt upp i mitt huvud om jag varit där.. Ja Jesus är sannerligen radikal :)
Vad har ni för tankar kring detta kapitel, dela gärna era funderingar.