onsdag 11 mars 2009

Om allt var en fiktiv historia?

Här är några tankar som tål att begrundas utifrån den tidiga kyrkans enorma framväxt.

Vi har en liten sekt som befinner sig i Israel runt år 30-33.
Helt plötsligt dör deras ledare Jesus, och en besvikelse och uppgivenhet intar sekten.
Deras ledare sade sig vara Gudomlig, Gud himself..
Det är en sak att säga sig vara sänd från Gud, men det är en sak att verkligen kunna stå för det. Och när ledaren dör så kan man lätt förstå att dem insåg att Jesus bara led av någon form av storhetsvansinne.
Men denna sekt slutar inte här.
Dem som levde vid hans sida säger sig ha upplevt att deras ledare vid upprepade tillfällen har visat sig för dem. Och visst kan man förstå att folk reagerar på en sådan vanföreställning. Även en del lärljungar som exempelvis Thomas har svårt att tro på detta . Så man kan förstå att det är ett ganska radikalt påstående.
Att människor uppstår från det döda var en minst lika absurd tanke under denna tiden som nu. Så att stå för en sådan sak kräver såklart att man har backning för det.
Och uppenbarligen var Jesus lärjungar beredda att sätta sina liv på spel för att sprida att dem sett Jesus uppstå från det döda. Människor har i alla tider varit beredda att offra sina liv för olika ledares skull. Men få människor gör det till sin grej att deras ledare har återuppstått från det döda. Och är beredda att åka runt och predika om detta, och lägga hela sitt liv på att förmedla ett sådant budskap. Vi kan åtminstone sträcka oss så långt som att dem själva trodde på det. Nya testamentet är full av människor som inte tror på Jesus ens när han var i livet. Om vi då applicerar detta till dem som fanns kvar efter hans död, och då kanske man förstår svårigheten att förmedla ett budskap som bygger på att deras ledare dött och återuppstått. Såvida det då inte hände någon den där tredje dagen efter Jesu död, som gav lärljungarna kraft.
Historien talar om för oss att dem som förmedlade detta budskap i början levde korta och oglamorösa liv med döden som utgång.
Man kan givetvis diskutera om dessa lärjungar led av någon form av vanföreställning. Det är möjligt att dem gjorde det. Men dem var väldigt övertygade att deras ledare Jesus verkligen hade återuppstått från det döda. Det var något dem såg med egna ögon.
Och uppenbarligen var människor beredda att lita på deras vittnesbörd, då den kristna tron faktiskt lyckades ta sig ända in i Romarrikets kärna.
Det är iaf värt en tanke vare sig man är kristen eller ej..

4 kommentarer:

  1. Ja nyheten lärjungarna spred måste ha varit sprängstoff. Har även jag funderat på hur budskapet om Jesus kunde få fäste o spridas så fort. Men det var ju ett gudomligt" budkap så varför häpna... :-)

    SvaraRadera
  2. Ja det tål att funderas på..

    SvaraRadera
  3. Tack för igår. Fint inlägg detta.. :)

    SvaraRadera
  4. Ja tackdetsamma.. Det var en trevlig pratstund.. Vet inte om jag sade det men,, tack för boken.. :)

    SvaraRadera