Vi har haft en liten debatt på Credoakademin angående celibat. Jag har ofta fått höra att det är obibliskt att präster skall leva i celibat samt klosterlivets innebörd. Och jag grävde lite kring detta och insåg att jag hade förutfattade meningar kring detta.
Jag fann att det är inte alls en obiblisk lära att leva i celibat eller leva i ett kloster.. Det har sina anor från judisk nasirer och det finns många förebilder i bibeln kring detta.
Vad har ni för tankar kring detta med celibattvång för präster?
Jag fann en intressant text som är värd att läsa, som tar upp detta ur sin Judiska kontext. Framförallt Nasirer och deras Nasirlöfte att helga sig helt åt herren.
"I Gamla Testamentet talas det om att avge ett nasir-löfte. 4 Mos 6:1-21. "Om en man eller en kvinna avlägger ett löfte, ett nasirlöfte, att avskilja sig för HERREN...", Simson, och Samuel var två nasirer. En Nasir var helgad åt HERREN. "Så länge hans nasirtid varar är han helgad åt HERREN" (v 8). En nasir avstod från vin och starka drycker, klippte inte skägget eller håret, och fick inte röra döda kroppar (eftersom nasiren ansågs rituellt helig). I den judiska mellantestamentliga tiden finns också nasirer nämnt, t.ex i Makabeerboken (3:49), och Josephus nämner dem också. Apostlagärningarna 20:21-26 nämner fyra män som avgett nasirlöfte, och som Paulus betalade offergåvorna för. Så nasirlöftet användes även av urkyrkan. Man kan även läsa ut att Paulus själv avgett ett nasirlöfte, och deltog i renandet och templet för att bära fram offer. Andra förebilder som bidragit till utvecklingen av klosterliv och munkväsende är de gammaltestamentliga profeterna, som förde ett asketiskt liv: Samuel, Elijah och Elisa. Se särskilt Elijah som levde 2 år i en grotta i öknen, "bar en hårmantel och hade en lädergördel om höfterna" (2 Kungab. 1:8) och fick mat från korpar. GT talar också om profetkommuniteter (profeter med profetlärjungar som levde tillsammans). (2 Kungab. 2:1-12) Qumran är också en grupp med människor som levde i ett klosterliknande liv, kombinerat med profetskola. Den största förebilden är förstås Johannes Döparen, som setts som en kombination av Nasir och profet. Han levde asketiskt, och levde i öknen. Han hade bar "kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet" (Matt 3:4). Och han hade också lärjungar som följde honom. Ängeln förebådade att Johannes skulle leva som en nasir när han säger: "Ty han skall bli stor inför HERREN. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den heliga Ande". I GT var det normalt bara profeterna som blev uppfyllda av den helige Ande. Jesus säger i Matt. 19:10-12 "Det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig". Paulus argumenterade i 1 Kor 7:7-8 för idealet att leva ogift, och såg det som en gåva från Gud. Jesus säger i Mat 19:16-22 "Om vill du vara fullkomlig, sälja allt du äger och ge åt de fattiga". I bergspredikan (Matt 5:48) uppmanas vi: "Var fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig". Att leva ett heligt, fullkomligt liv är också ett av Bibelns grundbudskap, se t.ex 1 Petr 1:12-16: "Liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig" Jesu själv drog sig undan i öknen i 40 dagar efter sitt Johannesdop. Jesus levde fattigt, och utan bostad. När han skickade ut de 72 lärjungarna skulle de leva fattigt och inte ta med sig annat än sina kläder, en stav, och sina sandaler. Paulus drog sig undan efter sin omvändelse till Arabien (motsvarar dagens Saudi-Arabien), i tre år. Den första kristna kyrkan, urkyrkan i Jerusalem, levde i en kommunitet: "Alla troende var tillsammans (=communion på latin), och allt vad de ägde hade de gemensamt" (Apostlag. 2:44) Man kan även se änkornas liv i urkyrkan, där de helt och hållet ägnade sig åt tjänst för Gud, som en förebild för monastiskt liv. Så kan vi se att Bibeln (GT och NT) genom förebilder som levde avskilt och asketiskt (sträv mantel med läderbälte, enkel mat), och var helgade åt HERREN, såsom Elijah, Samuel, Johannes Döparen, vidare genom Jesus och Paulus ord om celibat och fattigdom, Jesus uppmaning att "var fullkomlig", samt genom deras exempel att dra sig undan i öknen har lett till en utveckling av att leva ett avskilt liv för Gud, med fattigdom, celibat och bön"
Läs mer här:
Celibatet för präster har både för- och nackdelar tycker jag.
SvaraRaderaDen mest uppenbara nackdelen är kanske att det leder till prästbrist eftersom många män anser det alltför svårt att leva celibatärt.
Den kanske största fördelen är att prästerna kan ge sig helt och hållet till sin uppgift.
Till viss del tycker jag att andra vatikankonciliet löste problemet genom att öppna upp diakonvigningen för gifta män.
I frikyrkan har ni väl snarast den omvända situationen: församlingsföreståndare förväntas vara gifta. Vilka för- och nackdelar kan du se med det systemet jämfört med celibatet?
Jag tror att det är viktigt att dra sig undan ibland,och vara inför Herren.Försöker gå ut och gå på lördag o söndag morgon innan resten av familjen vaknat,upplever ofta någotfrån Herren!Jesus själv drog sig undan från folket och lärjungarna för att umgås med Fadern och få instruktioner vad Han skulle göra.Jag gör bara vad jag ser Fadern göra sa Jesus!Vill inte säga att något av det du nämt om är fel,men jag kan inte se att Jesus uppmanar till celibat,för min del är jag oerhört tacksam för den fysiska och andliga gemenskap jag har med min hustu,Jesus sa "Vad två av er kommer överens om i mitt namn ska jag ge er"Det är en enorm styrka och välsignelse i äktenskapsförbundet!Tycker att ag ser i hela bibeln att familjen är viktig,ser också att fienden gör allt för att slå sönder familjer i dag.Därför ska vi tala väl om äktenskap och familj,i det finns en trygghet och ett beskydd som Gud har tänkt!Detta var bara ett litet inlägg i ett ämne som är enormt stort och svårt speciellt som det ser ut i samhället i dag! God bless!Mvh. L-G
SvaraRaderaL-G.. Jag håller med dig allt du skriver..
SvaraRaderaFast jag tänkte mig snarare frågan om en Guds tjänare iform av en präst,apostel kan finna fördelar med att leva i celibat och enbart leva för herren. Som exempelvis Johannes döparen och Paulus gjorde.. Och Jesus säger i Matt. 19:10-12 "Det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig". Paulus argumenterade i 1 Kor 7:7-8 för idealet att leva ogift, och såg det som en gåva från Gud.
Johan stenberg: Håller med dig i det du skriver..
Och angående gifetmål och frikyrkliga präster så tror jag att man kanske tappar duktigt folk som är singlar. Det kan ibland vara lite svårt att vara singel i en frikyrka kan jag tänka, iaf om man är lite till åren. Det annordas liksom mycket "par relaterade" evenemang. Och då kanske det även bidrar till att många singlar känner sig lite utanför. Jag vet inte om det är så inom katolska kretsar också men..
Antagligen har det att göra med synen på prästerskapet, med ett allmänt prästerskap blir det naturligt att de personer som råkar vara anställda av församlingen för att agera präster i övrigt lever "normala" liv precis som resten av församlingen.
SvaraRaderaVad som är bäst kan jag inte avgöra, men det finns ju en klar poäng i den katolska synen på prästen som "offer" för ett unikt kall att tjäna Gud till 100%. Man kan önska att fler präster inom SvK kunde se sitt kall på liknande sätt.
Iskra:
SvaraRaderaJag håller med dig i det du skriver. Att avgöra vad som är "rätt" är inget jag vill göra.