Fasta

Körde en liten fasta igår. Vi i församlingen har valt att köra en 40 dagars fasta/bön för dem som lider av sjukdomar, då vi har många sjuka nu i församlingen.
Jag valde att avstå mat, då jag råka älska mat.
För mig som gillar mat så är det verkligen jobbigt. Skall väl tilläggas att jag även arbetade igår också (vilket gör att mitt behov av mat blir ännu större)
Jaja nog med asketiskt skryt, jag lärde mig något igår. När hungern var som värst igår då kom jag till ett stadium i bönen där jag verkligen kunde lida med dem som alltid känner sådan hunger, dem som aldrig kan äta sig mätta.
Det är nyttigt med sådan här fasta ibland så man vakna upp ur sin västerländska bekväma bubbla.
Gör jag tillräckligt för mina medmänniskor som svälter?

"Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv." (Matt 25)