Jag älskar verkligen psaltarens förmåga att vara som livet i sig själv. Om man nu får kritisera sin egen församling lite, så kan jag ibland sakna den typen av vemod,förtvivlan i dem lovsånger vi sjunger. Den typen av lovsånger vi sjunger handlar ofta om att prisa den stooore Gudens mäktiga under osv. Och det skall man göra med all rätt. Men ibland känner man verkligen inte så, ibland står jag och prisar Gud, trots att jag egentligen kanske inte alls mår bra, ibland är jag arg på Gud, och tycker inte alls att han är så stor och mäktig. Ibland undrar jag varför han är så tyst osv.
Därför är det så underbart att läsa psalmer som dessa. Livet kan inte jämt vara en glad och pigg lovsång.
"Hur länge, HERRE, skall du alldeles glömma mig?
Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?
Hur länge skall jag oroas i min själ och ängslas dagligen?
Hur länge skall min fiende triumfera över mig?" (Psalm 13)
Är det verkligen så?
SvaraRaderaÄr det alltid "glättigt" i din församling?
Hur gör ni på långfredagen?
Ni kanske inte ens firar firar påsk?
Jag vet så lite om pingströrelsen..
Nedå det är inte glättigt i min församling. Men därimot på den musikaliska sidan så kan jag ibland sakna det där vemodet,sorgen,lidandet. Varför det är så det vet jag inte. Nu har jag ju inte varit med i en pingstkyrka så länge, men jag har ändå varit på lite olika möte i andra församlingar, och det kanske är så att man kör den typen av lovsånger i pingstsvängen, vad vet jag. Givetvis är det svårt att göra alla nöjda under en gudstjänst.
SvaraRaderaMen det är väl något som vi pingstvänner kanske bör ändra på. Att följa Jesus är inte allid en glad lovsång. Så om vi skall visa det sanna budskapet, då får vi nog knöböja oss och låda lidandet, vemodet vara en del i församlingen.
Det är bra att 'tvingas' prisa Gud när man inte känner för det och att sjunga klagovisor när man är glad, för då lär man sig att inte bygga sin bön på känslor. Om bönen baseras på känslor ber man bara när man känner för det och det står i Skriften att vi ska be ständigt.Det står inte att vi ska be när vi känner för det...
SvaraRaderaTejja:
SvaraRaderaDet ligger något i det du säger. Ibland kan man "bli" uppmuntrad av glad lovsång när man är lite nere. Men generellt sett så tror jag att man inte vill att "gudstjänsten" skall vara för deppig och vemodig, och det är kanske därför man väljer gladare låtar i pingstsvängen. Varför det är så vet jag inte, att vara kristen är för mig ibland smärtsamt. Ibland vill jag bara skita i allt och gå min egen väg. Guds väg är smal och jobbig. Min väg är bredare och ofta enklare.
Paulus skriver i fängelset(inget svenskt)"Gläd er alltid i Herren".
SvaraRaderaDet står även att "Glädje i Herren är vår styrka"När vi tänker på vad Jesus gjort för oss,Jes.53. Då blir jag ödmjukt tacksam!Om vi lyfter blicken och ser på Honom hur Han tog vår ångest på korset har vi ingen anledning att klaga,låt oss istället i tro sträcka oss ut tillde människor som inte ännu upplevt Hans förlåtelse och befriande kärlek!Det vi måste omvända oss från är vår introverta kristendom,Jesus sa "Gå ut!och gör alla folk till lärjungar"!Glädjen från Gud kommer först och främst av lydnad till Hans ord och att se en människa vända om till Jesus,låt oss inte tappa fokus på det viktigaste "Vårt uppdrag".mvhL-G
Jo det är en sida av myntet LG. Visst har vi något att glädja oss av som ingen kan ifrån oss oavsett vilken sits vi än kommer i, även om vi bli fängslade likt Paulus, Broder Yun osv.. Vi är friköpta med Jesu blod.
SvaraRaderaMen biblen talar samtidigt om för oss att det finns en makt som kämpar emot oss. En andlig ond makt som kommer för att slakta och förgöra. Pauls uppmanar oss att ta på oss trons sköld, och använda oss av Guds ord som vapen. Och det ser som att livet inte alltid kommer att vara glädjande för oss. Samtidigt så brottas vi med vårt begär och syndiga arv som vill dra oss bort från Gud.
Att följa Jesus är ingen lätt väg enligt mig. Att följa Jesus innebär att man hoppar in i ett krig.
Visst måste vi undervisa sådant här också? Om man inte talar om detta för människor så kommer många att tappa tron när svårigheter kommer.
Kan tyvärr bli så att människor tappar tron på Gud när allt stormar omkring dem.
Paulus säger:
"Då känner jag Kristus och kraften från hans uppståndelse och delar hans lidanden genom att bli lik honom i en död med honom." (Fil 3:10)
Att dela hans lidande kan såklart ses som en stor glädje, men samtidigt en smärtsam upplevelse.
Jesus led fruktansvärt i Getsemane tex, han svettades blod hade extrem ångest. Jag uppfattar inte att hans mänskliga kropp var glad när detta hände.
"Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig!"
Jag tycker det är en enorm styrka att vi har en Gud som vet hur det är att lida. Det är kristendomens stora styrka anser jag. Gud är med oss, och inte emot oss. Han förstår våra lidanden.
Du har helt rätt Sleepaz, finns tid för förkrosselse och det finns tid för glädje.
SvaraRaderaFin blogg! Kommer nog titta inom oftare :)
Kefas-JDFK du är så välkommen så. :)
SvaraRaderaDet är ju tryggt att veta att vi får vara tvivlare och "låga". Det är ju lite av den förlorade sonen i repris och miniformat varje gång som vi är glada i vår tro. Lovprisa att vi får både vara sorgsna och glada...
SvaraRaderaMycket intressant diskussion
Välkommen hit Hans. Tack för dina ord
SvaraRadera