Sagan om ringen

Har just nu en "Sagan om ringen" period. Och jag älskar verkligen Tolkiens böcker. Framförallt dem kristna inslagen som enligt mig är uppenbara. Hittade en skön blogg som tänkt till lite kring detta med Tolkien som var katolik och dess påverkan på böckerna. Jag tycker detta är mkt intressant, ser gärna en debatt kring det :)
Här kommer texten:

"Till skillnad från C.S. Lewis ville Tolkien inte göra sin kristusgestalt uppenbar i sina böcker. Istället döljer han kristuskaraktärerna bakom olika personer. C.S. Lewis kristuskaraktär i Narnaböckerna är givetvis Aslan som dör och återuppstår för att rädda Narnia. Det finns nu tre personer i Tolkiens egen berättelse som dör och återuppstår, fast på olika sätt och med olika syften. Dessa tre är Gandalf, Frodo och Aragorn. Alla tre räddar Midgård genom sina gärningar och alla tre är därför bokens huvudkaraktärer. De motsvarar även de tre messianska uppdragen hos Kristus. Kristus är profet, överstepräst och konung. Gandalf är profet (förutspår händelserna i förväg), Frodo är präst (bär fram offret, d.v.s. sig själv) och Aragorn är konung (leder de avgörande striderna).

I egenskap av präst går Frodo en liknande Golgatha-vandring som Kristus. Sam motsvarar Simon av Syrene som stundom bär både Kristus och hans kors, d.v.s. ringen. Hans bestigning av Domedagsberget är en bestigning av kullen där Kristus korsfästes och likt Kristus är han tvungen att ge sitt liv för att Midgård skall leva.

De tre personerna motsvarar även vad grekerna såg som själens tre krafter, nämligen huvud, hjärta och händer d.v.s. intelligens, samvete och vilja. Aragorn visar sin viljestyrka vid flera tillfällen. När Rohan står inför sitt avgörande slag, förtvivlar Legolas (och i stort sett alla andra), men Aragorn står orubbligt fast vid sin bestämda vilja. När Sam vill dräpa Gollum är det Frodos samvete som hindrar honom. Både Aragorn och Frodo vägleds av Gandalf i sina respektive uppdrag.

En annan kristologisk aspekt av Sagan om Ringen är den gudomliga försynen som vid rätt tillfälle agerar och sänder in bokens frälsare i historien. Den slutliga segern över Sauron har en förhistoria som vittnar om ett historiskt fall där Isildurs synd att inte förstöra maktens ring leder till att ondskan består och går i arv. Förbannelsen hävs via en händelsekedja som inträffar lång tid efteråt. Detta är Sagan om Ringens Gamla Förbund. Snart efter Aragorns födelse tar Aragorns mor sin tillflykt bland älverna för att söka skydd för sin son. Här finns tydliga marianska kopplingar. Från barndomen fram till Aragorns vuxna ålder vet vi inte så mycket om honom förutom att han är en utbygdsjägare från Norr och arvinge till Gondors tron. Han träder ut i offentligheten först efter mötet med Frodo. Han har dessutom “helande” krafter.

Ringen står i ett symboliskt motsatsförhållande till korset. Korset ger liv, ringen tar liv. Korset befriar människan, ringen förslavar henne. Ringen vill krympa allt liv och föra det in i tomheten. Korset vill expandera Livet i alla fyra riktningar. Korset arbetar genom människans frihet, ringen ignorerar hennes frihet. Frodo försöker vinna tillbaka Gollum till livet och hans sanna jag (som Smeagol) genom hans fria samtycke. Ringen förslavar Gollum och förlänger hans liv som Gollum. Ringen förleder till att söka makten och äran i denna världen (där världen och skapelsen är två olika saker - världen är en symbol för människans laster, oordnade drifter i skapelsen, skapelsen i sig är något gott och eftersträvansvärt), korset inbjuder människan att söka Guds ära och ödmjukhet under Guds vilja. "


http://fas.motpol.nu/?p=1015#comments