BD

Broder Daniel är en sådan där grupp som bara inte går att ta bort från mitt liv. Jag minns att jag skämdes över att lyssna på dem som yngre, då jag kanke var mer den kille som lyssnade på Iron-Maiden och Metallica. Och en sådan kille kan bara inte gilla dessa sorgliga sånger som Broder Daniel gör. Det måste man hålla tyst med om man skall bevara sin coola image. Men jag lyssnade på dem i hemlighet, och när filmen Fucking Åmål kom där Broder Daniel har flera soundtrack i så blev låtarna ännu bättre. Jag gillade den filmen, och låtarna växte i med den filmen.

Men Broder Daniel finns med mig än idag, jag spelar ibland deras låtar på gitarr. Dom har något äkta som är mkt sällsynt bland dagens komersiella band.
Sångaren Henrik blottar sitt hjärta på ett helt makalöst sätt. Han blottar sin sorg som ingen annan vågar. Och det kanske därför Broder Daniels fans mestadels är outsiders och människor som kan ta till sig den sorgen.
Jag vet inte varför jag fortfarande gillar detta band. Men på något vis berör dem mitt hjärta med sin enkelhet och dess geniala musik.
Så nu blottar jag mitt hjärta och erkänner att jag gillar Broder Daniel :)