Mark 10Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?"
De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas.
Den här tycker jag är lite svårtolkad. Kalken som jag har förstått var fylld av mänsklighetens samlade syndaskuld och och Jesus dricker upp denna. Men sedan säger han att även lärljungarna skall dricka samma kalk. Vad menas med detta?
Jag har alltid tolkat "kalken" som Jesus drack som det lidandet han utstod. "Lidandets kalk" är väl något av ett begrepp/talesätt (eller är det bara min uppfattning utifrån min tolkning)?
SvaraRaderaJa, Jesus ber ju att slippa den bägaren i getsemane.
SvaraRaderaMen varför skall lärljungarna dricka den också? Är det att dem också skall lida för Jesus skull senare i sina liv?
SvaraRaderaJa, jag tror att det handlar om "lidandets kalk".
SvaraRaderaPaulus skriver gåtfullt nånstans att han i sin egen kropp lider det som ännu fattas i Kristi lidande.
Helgonen (och vi) deltar också i detta.
(Klassisk katolsk tolkning.)
Är det inte vi som är lärjungarna, som dricker samma kalk som Jesus liksom vi bär våra kors precis som han?
SvaraRaderaGud delade våra lidanden genom Jesus kropp och vad han säger är väl att vi inte kan komma ifrån detta lidande. Bägaren som Jesus drack var egentligen våran.
Amen..
SvaraRaderaTubbo tjohej, hur har du det?
SvaraRaderaIbland så funderar jag på om Jesus jämt pratade på ett sådant sätt i gåtor när han var i lärljungarnas närhet. Jag tror att det ofta uppstod skratt och glimten ögat mellan lärljungarna och Jesus, man vandrade långa promenader tillsammans, man var trötta, satt vi elden på kvällarna och hade det gött :)
Jag gillar att fylla på med sådana tankar när jag läser NT. Ni vet det stället där Petrus går mot Jesus på vattnet. Även här gillar jag att fantisera om det samtal som fördes i båten på hemvägen, jag undrar hur Petrus kände sig efter denna händelse. Jag tror även att detta var en grejj som berörde Jesus, dvs att hans närmaste vän litade så på honom att i tron så kunde han gå på vattnet. Det måste ha varit en märklig stämmning i båten alltså, en sprudlande glädje, men samtidigt en helig vördnads känsla över det som hände. kan tänkta mig Jesus sitta där och titta på lärljungarna och ge Petrus en glimt i ögat som en innebördes uppskattning på att Petrus faktiskt var den enda som våga i tron gå ut på vattnet.
:)
Tja man..
SvaraRaderaDet är lugnt här hos mig..
Du vet.. jag ville bara låta dig veta att jag blir så glad av att läsa din blogg..
Men jag har sällan något att bidra med..
Hoppas allt bra med dig..
Tubbo Tubbo ;)
SvaraRaderaDu vet att du har lärt mig mycket, det är synd att du inte skriver mer, du har talang för det där.
Jag vill säga detsamma..
SvaraRaderaDu har lärt mig mycket..
Hur som helst.. nog med rövslick..
Jag blev ikväll medlem på credo.. :)
Vi lär väl ses där, kompis..
Aa jag såg dig i Jesus myt tråden. Jag har debatterar en del med Roger i den tråden. Han är en väldigt slipad debattör, men mycket ödmjuk och sympatisk.
SvaraRaderaSkall bli intressant att följa dig :)