Hebreerbrevet

Av nån anledning så tenderar jag alltid att glömma bort detta brev. Och varje gång jag läser igenom det så slår det mig med häpnad, det är en stark bok, som jag läser alldeles för sällan.
Vet inte varför det är så, kanske är det felplacerat i Nt? Kanske borde ligga efter apostlagärningarna? :)

Och jag fastnade för ett kapitel som handlar om hur Guds relationen var under det gamla förbundet.
En överstepräst fick tillgång till det heliga templet en gång om året. Först var han tvungen att offra djurblod för sina synder. Sedan utfördes heliga ritualer, och sedan kunde han gå in i det allra heligaste templet och offra för folkets synder.

Och vidare till Hebreerbrevet kapitel 9 vers 11-14
"Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud"