Skapelsen enligt skriftens orginalspråk

Här är lite tankar som den Judiske Nachmanides (1200-talets Spanien), den förste av kabbalisterna. En mycket skarp hjärna får jag säga.
Det är tunga grejjer det här. Innehåller kompletteringar av Dr Gerald Schröder som är före detta professor i kärnfysik vid MIT. Mer info om detta tunga verk finns i länken nedan.

Talmud (Chagiga kapitel 2), i sitt försök att förstå Torah, analyserar ordet "choshech" [mörker]. När ordet "choshech" uppträder i 1 Mos 1:2, förklarar Talmud att det betyder svart eld, svart energi, en slags energi som är så kraftig att den är osynlig. Två verser senare, i 1 Mos 1:4, förklarar Talmud att samma ord -- "choshech" -- betyder mörker, dvs frånvaro av ljus.
En del andra ord skall inte heller förstås utifrån sina vanliga betydelser. Till exempel "mayim" [vatten] betyder normalt vatten. Men Maimonides säger att i skapelseberättelsen kan "mayim" också betyda universums byggstenar [Kristers kommentar: Det vanligaste ämnet i universum är vätgas, vilket på engelska heter hydrogen och betyder vattengenererare, eftersom det bildas vatten då man förbränner vätgas i syre. Väteatomens kärna består av en proton -- och ibland av en eller två neutroner -- och utgör enligt den moderna kosmologin byggstenen för alla andra ämnen, något som Maimonides således kom fram till utifrån Skriften långt innan människan kände till atomens hemligheter. Det finns uttolkare som menar att "vattnet ovan fästet" helt enkelt är den vätgas som finns överallt i universum.]
Ett annat exempel ges av 1 Mos 1:5, som säger, "Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen." Det är första gången som en dag kvantifieras: afton och morgon. Nachmanides diskuterar meningen med afton och morgon. Betyder det solnedgång och soluppgång? Det verkar uppenbarligen så.
Men Nachmanides påpekar ett problem i denna tolkning. Texten säger "Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen... afton och morgon, den andra dagen... afton och morgon, den tredje dagen". Sedan på den fjärde dagen så nämns solen. Nachmanides säger att varje intelligent läsare inser att det finns ett uppenbart problem. Hur kan vi ha begreppet afton och morgon de första tre dagarna om solen nämns först dag fyra? Vi vet att Bibelns författare -- även om någon tror att det var ett gäng beduiner som satt runt lägerelden på natten -- var smarta. Han eller hon eller de åstadkom en bestseller. Och som varit detta i tusentals år. Så man kan inte tillskriva att solen uppenbarar sig först dag fyra som ett uttryck för dumhet. Det måste finnas ett skäl till att den uppenbarar sig dag fyra. Och skälet är att allt eftersom tiden går och människan förstår mer och mer av universum, så kan man gräva djupare i texten.
Nachmanides säger att texten använder ordet "Vayehi Erev" -- men det betyder inte att "det blev afton". Han förklarar att de hebreiska bokstäverna ajin, resh, bet -- som bildar stammen i "erev" -- är kaos. Blandning, oordning. Detta är orsaken till att afton kallas "erev", eftersom när solen går ner, så blir synintrycken suddiga. Den bokstavliga betydelsen är "det var oordning". Torahs ord för "morgon" -- "boker" -- utgör motsatsen till detta. När solen går upp blir världen "bikoret", ordnad, möjlig att urskilja. Därför behöver inte solen nämnas förrän dag fyra. Därför att från "erev" till "boker" finns ett flöde från oordning till ordning, från kaos till kosmos. Det är något som varje vetenskapsman kan intyga aldrig inträffar i ett system utan styrning. Ordning uppstår aldrig spontant ur oordning. Det måste finnas något som styr systemet. Vetenskapen har aldrig observerat något undantag från detta."

http://www.gluefox.com/skap/skev/univalder.shtm