Salt

Matt 5:13 – 5:15) "Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor"

Jag har alltid tyckt detta med saltet har varit lite knepigt. Har liksom aldrig tagit till mig innebörden av salt. För mig är salt inte direkt något som jag kan relatera till, förutom då att jag har det i mitt kryddskåp. Man kunde lika bra sagt, "Ni är världens oregano"

Men nygligen så höll våran pastor en predikan kring detta, som fick mig att förstår lite mer kring detta med saltet.

För i tiden var salt en nödvändighet, utan salt så skulle allt kött bli dåligt och ruttna. Och detta skulle få katastrofa konsekvenser får en bonde.

Sen så har vi det det där med kryddan också, en måltid som lagas utan salt smakar inte bra. Saltet i sig själv är ingen hödjare till krydda, men den förhöjer måltiden, den förenar smakerna.

Så salt hindrar alltså förruttnelse, håller bakterier och sådant borta. Men salt har även egenskapen att smälta is.

Det är sådana vi kristna skall vara, vi skall finnas till hands för människor förhindra att rötan slår sig till ro, hopplösheten inför livet. Salt håller detta borta. Vi skall även vara det salt som mjukar upp kylan hos människor. Visst kan samhället uppfattas som kalt och kyligt ibland. Detta kan saltet göra. Är vi sådana mot våra medmänniskor? En fråga som vi bör ställa oss. Jag vet att jag definitivt inte är det.

Vad är då salt, ja man kan väl säga att det symboliserar Guds ord, Guds kärlek som utstrålar genom våra liv till våra medmänniskor. En kärlek som värmer och förhindrar röta.

Motsatsen till salt är socker, världens sötma. Om vi söker världens sötma, då är det stor risk att vi går vilse och samtidigt kväver vårt andliga liv. Tyvärr är det många som enbart söker det söta i världen som exempelvis nöjen, rikedom, droger, alkohol, skvaller och utsvävningar av olika slag.