Kärlekskraft

Har haft en skön debatt det sista med en person på flashback, personen i fråga är inte utalat kristen, men verkar heller inte vara långt borta från Gud. Visar några av våra inlägg här.

Spindrift skrev:

Angående frälsning förmodar jag att man egentligen menar att man uppnår en viss grad av medvetande och synsättet på vad det innebär verkar variera en hel del mellan olika grenar inom kristendomen. Om jag skall spekulera i vad det faktiskt är man skall bli räddad från så har jag haft en upplevelse som övertygade mig om att vi en dag kommer utsättas för ett prov som innebär att vårat medvetande kommer sköljas över av en kärlekskraft.Problemet är att det inte är helt lätt att faktiskt öppna upp och kunna ta emot kärleken och klarar man inte att göra det leder det till allt annat än välbehag.Så frälsning skulle då vara att man har uppnått ett medvetande som gör att man klarar att öppna upp och ta emot denna kraft.

Sleepaz skrev:

Tack för dina tankar, otroligt skön djuphet och insikt har du begåvats med. Jag har varit med om liknande upplevelser. Mitt första möte med Gud var ett sådant extremt flöde av kärlek. Det strömmade ett sådant flöde med kärlek in i mig att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Tårarna bara rann. En inre frid utan dess like infann sig. Att Gud finns visste jag efter detta.Jag tror också att alla människor komma möta denna kraft en gång när vi lämnar detta livet. Denna kärlek som Gud utstrålar är av en sådan kraft att endast i Jesus kan vi bli så rena att den kan stråla igenom oss. Utan Jesus blir denna kärlek en pina, den blir ett helvete.

Filosofen Peter Kreeft skriver: ”Helvetets lågor består av Guds kärlek.” Det är alltså Guds kärlek som är den outhärdligaste pinan för de som befinner sig i helvetet. De fördömda hatar denna kärlek, och den plågar dem, men den är ofrånkomlig eftersom Guds självaste natur är kärlek.

Spindrift skrev:

Tack skall du ha...mycket intressant.Som sagt var den uppfattningen något som jag baserar på en personlig upplevelse, och jag har inte tidigare läst eller hört någon annan beskriva samma idé som du nu gör och jag fick kalla kårar då jag läste citatet från Peter Kreeft då det mycket exakt beskriver det jag upplevde. Finns det några stycken i bibeln som talar om just denna "kärleksprövning"?

Sedan fortsätter debatten.. Men mer publicerar jag inte. Men vad har ni för tankar kring detta? Ge mig era åsikter :)

Ett gäng bibelcitat som är relevanta för debatten.

Joh 7:38 "Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram,"

Joh 14 "Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er. Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger"

1Joh 4:10-18 "Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom."

"I detta har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi är frimodiga på domens dag. Ty sådan han är, sådana är också vi i den här världen."

"Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken. "