fredag 8 augusti 2008

Jesus och äktenskapsbryterskan

Textavsnittet i Joh 7:53-8:11 är omdiskuterat. Det saknas helt i de äldsta hand-skrifterna. Många menar att avsnittet är ett senare tillägg Det saknas i alla viktiga tidiga manuskript, och då det börjar dyka upp kan man hitta det på en mångfald ställen i evangelierna. Det är ett budskap av klart synoptisk karaktär. Det kan återspegla en erfarenhet hos den historiske Jesus, vilken har hållits levande i traditionen och som så småningom (lyckligtvis) nått fram till texten i det fjärde evangeliet.
Kyrkofäderna på fyrahundratalet, Ambrosius, Augustinus och Hieronymus antar att texterna var äkta, men att de hade uteslutits av "trossvaga människor"

Hur ser ni på dessa verser. Jag tänker då främst inte på dess teologiska innebörd utan dess historiska. Jag har liten kunskap om texter och ursprung, ni får gärna dela eran kunskap :)

http://www.katolik.nu/html/bib_kvinn.htm

http://www.bibeln.se/showinfo.jsp?not=1&versid=30980 (fotnot bibel2000)

6 kommentarer:

  1. Bibelkritisk forskning är verkligen inget starkt område för mig. Jag blir mest upprörd..

    Jag håller med Ratzinger när han säger att eventuella tillägg är bara möjliga för att de fullkomnar skriften under den Helige Andes ledning. :)

    (Jag inser att jag kanske får läsa på lite...)

    SvaraRadera
  2. excelsis, varför bli upprörd? Sådan ömtålighet är inte vidare kampduglig. Bibelkritisk forskning är jätteroligt.

    Jag tillhör Ratzinger Fan Club. (Jodå, det finns på nätet.) Just så är det. Och den kritiska bibelforskningen klarifierar precis hur denna andeledning går till i detalj. Där finns alltså ingen motsättning.

    Teologiskt har vi här en av de viktiga passagerna. Jesus ritar i sanden, det ser jag som en signal för suverän oberördhet.

    SvaraRadera
  3. Excelsis:
    Det står en fotnot i bibel2000 om detta. Så om det är kritiskt eller ej det låter jag vara osagt.
    Jag klistrar in den här:

    Joh 7:53-8:11
    "Avsnittet saknas i flertalet pålitliga handskrifter. Det har från början säkerligen inte tillhört Joh utan förmedlats av en tradition besläktad med de tre andra evangelierna. Att berättelsen fick sin plats i NT först på 400-talet kan bero på att den inställning Jesus här ger uttryck åt ansågs vara alltför överseende inom den äldsta kyrkan"

    http://www.bibeln.se/showinfo.jsp?not=1&versid=30980

    SvaraRadera
  4. Vad håller vi på med?

    Kyrkan är t-r-a-n-s-c-e-n-d-e-n-t.

    Ni många människor, hedningar, slynor, vems namn är det ni ropar till vem? Kommers och familjeliv fortgår nog, ännu en tid, så stå ni där alla mitt i er mängd av förlorade skuggor som inte vet av er, skaka era skämda gestalter i frid och bara ropa,

    ropa,

    ropa, ropa, ropa tills äntligen natten är här, allt är för sent, jag har redan lämnat er, fattig och fri, försvunnit i stadens innersta, underbara miljö, där klausurens sköna fasader gärdar min stråt mot det vilda solskenet, Kyrkan är där, förutan död, sakramental, och den kallar mig till sig, jag känner er ej, ni förstår: mitt namn är inte längre ert, mitt namn

    är

    för evigt katolskt

    DESPERADON PÅ TYSTA GATAN.

    SvaraRadera
  5. Krax: Nej, det är sant. Det det finns dock någon sorts heresi som rör sig i den bibelkritiska forskningen, vars premisser jag inte riktigt kan acceptera. Gud är inte ett ok som vi behöver kasta av oss.

    Men det är läge för studium snart. Det känner jag..

    SvaraRadera
  6. “Historiske Jesus”?!?

    Användningen av denna kontra-historiska självmotsägelse (bevisat av den eminenta avlidne Oxford-historikern, James Parkes, Conflict of the Church and the Synagogue) avslöjar ett förlitande på fjärde århundradets, hedniska, hellenistiska källor.
    Emedan forskare debatterar härkomsten av de ursprungliga redogörelserna på vilka de tidigaste omfattande (från det fjärde århundradet, även fragment är från efter-135 i vanlig tideräkning), romerska hedniska, hellenist-omskrivna versionerna var baserade, så finns det inte ett fragment, inte ens en bokstav i NT som har sitt ursprung DIREKT från det första århundradets fariséeiska judar som följde fariséen Ribi Yehoshua.


    Historiker såsom Parkes, et.al, har obestridligen bevisat att fjärde århundradets romerska kristendom var den 180 graders polära antites av första århundradets judendom av alla fariséeiska Ribis. Den tidigaste (efter-135 i vanlig tideräkning) sanna kristna var illvilligt antinomian (anti-Torah), hävdade att de efterträdde och ersatte Torah, judendom och det (”andliga”) Israel och judarna. Den ursprungliga kristendomen var anti-Torah från början emedan DSS (viz., 4Q MMT) och all annan judisk dokumentation bevisar att alla första århundradets fariséer var pro-Torah.

    Det är ett berg av historisk judisk information kristna har vägrat att behandla på sidan www.netzarim.co.il (see, speciellt, History museum-sidorna som börjar med ”30-99 I vanlig tideräkning”).

    Den ursprungliga kristendomen = anti-Torah. Ribi Yehoshua och hans Netzarim, liksom alla andra fariséer, var pro-Torah. En omedgörlig motsägelse.

    Att bygga en romersk avbildning från hellenistiska hörsägen-återgivningar - årtionden efter döden av den första århundradets fariseeiska Ribi, och efter en utdrivning med våld av hellenistiska romerska hedningar, av hans ursprungliga judiska efterföljare (år 135 I vanlig tideräkning, dokumenterat av Eusebius) - baserat på skrifterna av en hellenistisk jude som blev avskuren som en avfälling av de ursprungliga judiska efterföljarna (dokumenterat av Eusebius), är cirkelresonemang genom hedniskt-romerska hellenistiska linser.

    Det som den historiska fariséeiska Ribin undervisade finns inte i efter-år 135 I vanlig tideräkning hellenistiska romerska hörsägen-återgivningar, utan i judiska beskrivningar av fariséer och fariséeiska Ribis av den perioden.. i Dödahavsrullarna 4Q MMT (se professor Elisha Qimron), inter alia.

    Till de kristna som läser: Frågan är, nu när du har blivit informerad, kommer du att följa den autentiska historiska fariséeiska Ribin? Eller att fortsätta följa den efter-år 135 i vanlig tideräkning romerskt-omskrivna antitesen – en avgud?

    SvaraRadera